Subscribe: Let's pretend we're bunny rabbits
http://bunnyrabbits.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss
Added By: Feedage Forager Feedage Grade B rated
Language: Swedish
Tags:
album  att  ett  från  för  här  inte  jag  lite  man  med  mig  något  och  på att      till  var  är 
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: Let's pretend we're bunny rabbits

Let's pretend we're bunny rabbits





Last Build Date: Thu, 17 Sep 2015 07:08:55 +0000

 



Bahamas - Barchords

Thu, 12 Apr 2012 13:27:00 +0000

(image) M. Wards senaste album, A Wasteland Companion, finns ett spår som heter Me and My Shadow där Ward sjunger: "Now there's a singer everyone has heard, at night he turns into a mockingbird/ If I whistle in the dark, he'll do that too". Om det inte hade varit för att mycket tyder på att Wards låt handlar om honom själv så hade jag gissat mig till att den handlar om kanadensaren Afie Jurvanen, som under aliaset Bahamas nyligen släppte sitt andra album Barchords.

För det är mycket med Bahamas som påminner starkt om M. Wards sätt att sjunga, spela gitarr och överhuvudtaget närma sig musik. Nästan så att jag till en början avfärdade honom som en blek kopia av ett färgstarkt original. Men där M. Ward stundtals har en förkärlek för det lite glättiga och nostalgiska så håller sig Bahamas, för det mesta och namnet till trots, i ett lite mörkare och skitigare hörn av studion. Ett hörn som på sina ställen även påminner en del om Bill Callahan.

Bahamas har ett förflutet i Feists liveband och även om referensen känns som ett långskott och enbart dyker upp på grund av att de spelat ihop så finns det ett uns av Feists lågmälda melodier även hos Bahamas. Det långsamma och lite ryckiga sättet att bygga upp låtar är en gemensam nämnare, men där Feist ofta låter sina låtar lyfta så håller sig Bahamas kvar på marken. Och det är just där han är som bäst, lyssna bara på öppningsspåret Lost in the Light så förstår ni vad jag menar.




Bunny Rabbits blickar bakåt: Bo Hansson - Sagan om ringen (1970)

Wed, 28 Apr 2010 08:44:00 +0000

(image) Det måste ha varit runt år 2000. Perioden i mitt liv då jag och mina vänner som flitigast bläddrade i våra föräldrars skivbackar. Vi lyssnade och ratade, hittade skivor värda att lyssna på mer än ett varv och bildade oss någon form av uppfattning om musikhistorien. Dock ständigt genom en relativt snäv proggvinkel. Jag upptäckte Bob Dylan och Kebnekajse, Leonard Cohen och Samla mammas manna, Joni Mitchell och Bo Hansson. Min kompis pappa hade Sagan om ringen på vinyl. Det var förstås hur coolt som helst. Några månader senare lades min pappa in på ett behandlingshem för tablettmissbrukare. Det var inte hur coolt som helst.

Jag var under den här tiden ett ganska typiskt missbrukarbarn: duktig på att bygga fasader, ständigt omgiven av vänner och tämligen högljudd men egentligen alltid ensam och tyst. Jag berättade aldrig för någon om min pappa. Istället brukade jag stänga in mig. Ofta lyssnade jag på Bo Hansson, och kanske främst Sagan om ringen.

På något vis blev albumet ett stöd. Det fyllde sitt syfte som fantasivärld att fly in i och var nog det enda album som mitt sjuttonårsjag kunde lyssna på från början till slut utan att göra något annat över huvud taget. Jag tror att storheten låg i det lilla, de små nyanserna i de virvlande orgelslingorna och det försiktiga anslaget. En försiktighet som gjorde de mer dramatiska partierna än mer tilldragande. Det krävs fortfarande att jag är fokuserad när jag lyssnar på Sagan om ringen för att jag ska kunna få ut så mycket som möjligt av det. På ett plan har det nästan blivit som en terapeutisk sysselsättning, som att lägga pussel eller meditera.

När jag under några dagar deltog i en så kallad anhörigvecka på pappas behandlingshem så hade jag en handfull inspelade mini disc-skivor med mig, men jag tror att den enda jag lyssnade på var just Sagan om ringen. Jag fick tillfälle att prata om sådant jag inte vågat prata om tidigare med människor i liknande situationer som min och sakta men säkert växte människan, eller snarare pojken, bakom fasaden fram. Det var en underlig process. Och hela tiden fanns Bo Hanssons musik någonstans i bakgrunden. Den hade gått från att vara ett mörker att fly in i till ett ljus att se fram emot.

När jag igår fick reda på att Bo Hansson avlidit blev jag ledsen. 67 år är ingen ålder att tala om. Det enda jag kan göra är att tacka å det ödmjukaste för musiken han lämnar efter sig. För mig betydde den kanske en gång i tiden mer än man kan ana.

Bo Hansson - Sagan om ringen (Spotify)



Playlist v. 14

Sun, 11 Apr 2010 14:52:00 +0000

(image) Johan:
Pallers - The Kiss
Andrew Cedermark - From Memory
The National - Bloodbuzz Ohio
Twin Sister - All Around And Away We Go
DOM - Burn Bridges

Oskar:
Harlem - Spray Paint
Balmorhea - Bowsprit
Ariel Pink's Haunted Graffitti - Round and Round
Twin Sister - Phenomenons
Gauntlet Hair - I Was Thinking...

Niklas:
How To Dress Well - Decisions (ft Yuksel Arslan)
Baths - Fall
Joanna Newsom - On a Good Day
Tanlines - Reinfo
Rafter - No Fucking Around



Pallers - The kiss

Sat, 10 Apr 2010 08:02:00 +0000

(image)
Svenska indieflaggskeppet Labrador har som bekant släppt en hel del bra saker under årens lopp (The Radio Dept., Sambassadeur, Club 8, m.fl.), men det var länge sedan jag blev så medtagen som när jag hörde nytillskottet Pallers senaste singel, The kiss. Bandet är en duo som spelar nedtonad elektronisk pop och som vanligt har Johan Angergård (mannen som driver skivbolaget och ligger bakom bland andra banden The Legends och Club 8) ett finger med i spelet. En finfin låt som når rent ut sagt fantastiska höjder då det hela brakar igång på allvar vid 03.11 in i låten.

Pallers - The kiss



CocoRosie - Grey Oceans

Sat, 03 Apr 2010 21:41:00 +0000

(image) Många av er har säkert redan ryggat tillbaka vid själva åsynen av omslaget till Grey Oceans, det nya albumet från CocoRosie. Barmhärtig som jag är valde jag att utelämna cd-omslaget och gå direkt på lp-omslaget ovan, som är något mer uthärdligt för ögat. Som tur är har den gamla plattityden "don't judge a book by it's cover" aldrig träffat så rätt som med Grey Oceans. Måhända är det rent av resultatet av ett post-ironiskt experiment vi ser när vi håller skivan i vår hand.

Systrarna Sierra och Bianca Casadys freaky folk-stänkta pop har alltid varit intressant. Men det var först med singeln God has a Voice She Speaks Through Me som jag verkligen fick upp ögonen för CocoRosies avantgardistiska pop. Och det är i den riktningen man fortsatt med Grey Oceans vars låtar till stor del är resultatet av ett samarbete med jazzpianisten Gael Rakotondrabe. De gulliga folk-tongångarna får här ta ett steg åt sidan för betydligt mörkare tongångar med autotunade uppgivna röster och synthar, skeva spelklockor, pianon i moll och dova trummaskiner. Att besöka Grey Oceans känns ungefär som att leva med ena foten i tv-serien Carnivàles ockulta vagnkaravan och den andra i skogarna utanför Twin Peaks. Det rör sig med andra ord om en närmast andligt surrealistisk upplevelse. Grey Oceans släpps på Sub Pop den 2 maj.

För att få en skymt av vad det handlar om; kolla in en albumtrailer här.



Cults - Go Outside/Most Wanted

Sat, 03 Apr 2010 16:09:00 +0000

(image) Ni som missat bandet Cults och deras låt Go Outside gör bäst i att omedelbart göra er bakläxa. Låten är utan tvekan en av årets absoluta kronjuveler och har med sin smittsamma klockspels- och körmelodi fått en näst intill ohälsosamt stor fristad i min hjärna. Det har till och med gått så långt att ett par personer i min närhet, vänligt men bestämt, bett mig att sluta vissla på "den där jävla låten".

Kring Cults råder ett uns hemlighetsmakeri men klart är i alla fall att nystartade Forest Family Records släpper debutsingeln Go Outside/Most Wanted den 20 april. Labeln är ett samarbete mellan några "dudes" från Gorilla vs. Bear och Weekly Tape Deck och det hela borgar alltså för något riktigt trevligt att hålla ögonen på i framtiden. I samband med att Forest Family lanserade sin hemsida för några dagar sedan så dök upp även b-sidan Most Wanted upp för nedladdning. Låten är kanske inte lika smittsamt medryckande som Go Outside men bör absolut klassas som en låt väl värd att äta ett eller annat ägg till.

Cults - Go Outside
Cults - Most Wanted



Nana Grizol - Ruth

Sat, 03 Apr 2010 12:27:00 +0000

(image) Nana Grizols andra album Ruth har funnits vid min sida sedan början av året och fått oerhört flitigt med speltid. Men trots bandets kopplingar till Elephant 6-skivbolaget Orange Twin, som drivs av Laura Carter från Elf Power (som också är medlem i Nana Grizol), har skivan inte fått i närheten av så mycket uppmärksamhet som den förtjänar. Med tanke på hur mycket bandets skramliga pop betytt för egen del under våren så känns det givetvis trist att skivan hamnat lite i skymundan. Soundmässigt är bandet närbesläktat med andra Elephant 6-akter såsom exempelvis Neutral Milk Hotel då den gitarrbaserade folkrocken ofta smyckas med diverse blåsarrangemang. Theo Hiltons sång bygger mer på känsla än tonsäkerhet och texterna är lite underfundigt humoristiska, vilket ibland mynnar ut i fina rader såsom:

"Cynicism isn't wisdom
it's a lazy way to say that you've been burned "

Skivan släpptes på andra sidan Atlanten redan 12 januari, men får europeisk distribution först på måndag.

Lyssna på Galaxies här (Spotify).



Kvartalslistan 2010

Thu, 01 Apr 2010 18:15:00 +0000

(image) Oskar:
1. Owen Pallett - Heartland
2. Pantha du Prince - Black Noise
3. Beach House - Teen Dream
4. Toro Y Moi - Causers of This
5. The Besnard Lakes - The Besnard Lakes Are the Roaring Night

Niklas:
1. Owen Pallett - Heartland
2. Magnetic Fields - Realism
3. Joanna Newsom - Have One
4. Mimicking Birds - S/t
5. Eluvium - Similes

Johan:
1. Magnetic Fields - Realism
2. Nana Grizol - Ruth
3. Eluvium - Similes
4. Owen Pallett - Heartland
5. Beach House - Teen Dream

Nedan finner du en spotify-länk med det bästa från första kvartalet 2010 och lite annat gott. Glad påsk!

Bunny Rabbits 1/4 2010



Bermuda - Kisses

Wed, 31 Mar 2010 08:34:00 +0000

(image) Internet är som bekant en ständig källa till förvirring och Last.fms diskussionstrådar slår ofta rekord i ryktesspridning, felaktig information och belåtna förståsigpåare som inte kollat sina källor ordentligt. Senast i raden av förvirringsmoment är bandet Kisses, som under sin relativt korta tid på Last.fm gått från att vara ett Jens Lekman-projekt till att bara vara från Sverige till att faktiskt inte ha något med Sverige att göra över huvud taget.

I själva verket är Kisses från Los Angeles men till viss del kan man ha förståelse för den förvirring som uppstått med tanke på att bandet har några typiskt svenska drag: de är en duo, deras debutsingel delar namn med en ögrupp och deras musik kan garanterat, med lite vilja och tänjning av begrepp, placeras i det baleariska facket. Egentligen spelar inte det någon roll, det enda väsentliga är att de gör förträffligt trallvänlig popmusik som får tiden att gå lite snabbare.

Kisses - Bermuda (via Pitchfork)



Cars & Trains - The Roots, The Leaves

Sun, 28 Mar 2010 19:00:00 +0000

(image) För ett par månader sen slog Cars & Trains album The Roots, The Leaves ner som en blixt i mitt huvud. Inte nog med att skivan kom som en räddning på pendeltåget, Cars & Trains var dessutom ett helt okänt namn för mig. Bakom artistnamnet gömmer sig Portlands Tom Filepp som på ett mycket trevligt sätt balanserar mellan traditionellt naivistisk Portland-folk och morr-electronica. Sångmässigt ligger han nära Little Wings, Karl Blau och Thanksgiving, musikaliskt sett lurar han i samma vatten som Throw Me the Statue. Under senare år har vi kommit att associera Portland med hög kvalité och en karaktäristisk stil. Cars & Trains är inte något undantag i något av fallen. För er som inte kan få nog av Portland kan jag även rekommendera Mimicking Birds självbetitlade album som nyligen släppts på självaste Isaac Brock's skivbolag.

Lyssna på Cars & Trains här.



Roses / Seaww 7"

Sat, 27 Mar 2010 11:42:00 +0000

(image) Det börjar bli svårt att skilja på de gotvurmande banden SALEM, White Ring och oOoOO. Den estetik de verkar inom ter sig näst intill copy pastad och frågan är om de själva vet var det ena bandet börjar och var det andra slutar. För det mesta brukar banden gömma sig bakom kryptiska myspace-sidor, men lite då och då kliver de ut i den helt vanliga musikvärlden och släpper ifrån sig en limiterad sjutummare (på valfritt nystartat bolag).

oOoOO och White Ring har nu slagit sina säckar ihop på det svenska bolaget Emotion och släppte för någon dryg vecka sedan splitsingeln Roses/Seaww. Låtarna känns igen sedan tidigare men är man sugen på att ha dem på vax så är detta alltså rätt tillfälle att agera. Eller så plockar man helt enkelt hem låtarna på Klicktrack.

Lyssna här.



Caribou - Odessa

Fri, 26 Mar 2010 10:20:00 +0000

(image) För mig handlar livet till stor del om att jaga känslor, att ideligen gräva efter sådant som får mig att känna något. Popmusik har varit en klart lysande stjärna och ledsagare i denna ständigt pågående jakt efter sådant som får livet att kännas mer levande. Jag har musiken att tacka för mycket.

Mitt musikintresse har överlevt det mesta, stått vid min sida när själen krupit ihop i något visset hörn någonstans och plockat upp mig när det enda jag egentligen trott på var tristessens oövervinnerlighet. I vinter har jag åter brottats med små skuggor och har värre än på länge tappat bort mig själv i ett ointresse, ett nonchalerande av det jag egentligen älskar allra mest. Av någon märklig anledning har jag inte förmått att känna starka känslor på samma sätt som tidigare och mitt musikintresse har således fått sig en törn. Jag har enträget fortsatt att lyssna på musik men den typen av direkthet som kan plocka upp mig har uteblivit. Tills för någon vecka sedan.

Det finns en dubbelhet i att nära ett musikintresse och det handlar till stor del om tid och tålamod. Hur mycket tid man är villig att spendera på ett specifikt verk och hur mycket tålamod man ska lägga ner innan det är dags att gå vidare. Många utav mina absoluta favoritalbum har fått växa fram, ta sin tid och på så vis blivit omistliga, men när det kommer till att ställa allt på ända så har det nästan alltid krävts en typ av direkthet. En direkthet som jag uppenbarligen saknat de senaste månaderna. Det är här Caribous Odessa (och i förlängningen albumet Swim) kommer in i bilden.

Tills för någon vecka sedan hade jag inte brytt mig om låten. Detta bör självfallet betraktas som ett övertygande bevis på min likgiltighet, framför allt med tanke på att allsköns människor med bevisat god smak hyllat den lite varstans. När jag väl tog tag i att lyssna så krävdes inte mer än två sekunder för att övertyga mig om att jag här hade att göra med en av årets låtar. Ibland krävs bara en snyggt snickrad basslinga, en medryckande trumtakt och ett säreget melodiskt ljud för att neråt ska bli uppåt.

De senaste dagarna har mitt musikintresse så sakteliga vaknat till liv igen och det är mycket jag försummat den senaste tiden. 2010 har hittills visat sig vara ett gyllene musikår och det är bara hoppas att det fortsätter vara så.

Vi på Bunny Rabbits har stått och trampat länge nog nu. Snart kommer en kort summering av de tre månader som gått i form av albumlista och playlist, och efter det så hoppas vi vara tillbaka på banan igen.

Caribou - Odessa (Spotify)
Här kan du ladda ned låten.



Till minne av Mark Linkous

Sun, 07 Mar 2010 16:37:00 +0000

(image) För andra gången på kort tid nås popvärlden av ett dystert besked. För ett par månader sedan hittades Jay Reatard död och idag sprids nyheten att Mark Linkous under gårdagen begått självmord. Linkous är framförallt känd från Sparklehorse och var begåvad med en av de vackraste sångröster som jag haft nöjet att bekanta mig med. Att den nu tystnat känns väldigt ledsamt.

Nedan finns en Spotifyplaylist med sex personliga favoritlåtar från Marks karriär.

Sparklehorse



Playlist v.9

Sun, 07 Mar 2010 10:26:00 +0000

(image) Johan:
Johan Borgert & Holy Madre - Du har fått mig att gilla mig
The Radio Dept. - You stopped making sense
Phantogram - Mouthful of diamonds
The Ruby Suns - Cinco
Coma Cinema - Flower pills

Niklas:
Apples In Stereo - Dance Floor
Joanna Newsom - '81
Eluvium - The Motion Makes Me Last
Josiah Wolf - Skull in the Ice
Balmorhea - Bowsprit

Oskar:
JJ - Let Go
Cults - Go Outside
Team-B - My Papa's Waltz
The Besnard Lakes - Light up the Night
Dimlite - Diana Won't



Pearl Harbor - California Shakedown

Mon, 01 Mar 2010 20:31:00 +0000

(image) Los Angeles-bandet Pearl Harbor fick pinsamt lite utrymme på den här bloggen förra året. Lite oförtjänt kan tyckas med tanke på att deras ep Something About the Chaprals gick varmt åtminstone i mitt hem. Missade man den så är det bara att pliktskyldigt springa över till Mexican Summer och kolla om det kan vara något som passar.

Trevligt nog så är bandet åter aktuella, denna gång med sjutummaren Slivers of You på det japanska bolaget Big Love. Upplagan är begränsad till 300 exemplar men som tur är så bryr sig inte internet om sådana regleringar. B-sidan California Shakedown, som även återfinns på ep:n Wish We Were Here, har sedan en tid tillbaka funnits för nedladdning lite varstans och är ännu ett bevis på att bandet är att räkna med.

Pearl Harbor - California Shakedown (via GvsB)



Pantha Du Prince - Black Noise

Wed, 24 Feb 2010 18:22:00 +0000

(image) Pantha Du Prince uppföljare till 2007 års This Bliss går under namnet Black Noise. Intressant titel. Med tanke på att ljudbilden varken är speciellt black eller speciellt noise. Det beror självklart helt på vilka preferenser man har men det är knappast så att Hendrick Weber gått och grävt ner sig i lager av oljud och stök sedan sist.

Den stora skillnaden ligger snarare i sättet han förhåller sig till takt, rytm och tempo. Ljudbilden är inte längre lika påfallande elektronisk utan känns snarare fyllig och levande. Jag hade i och för sig inte mycket att invända mot hur det lät på just This Bliss men efter några genomlyssningar av Black Noise så är det bara konstatera att det både låter och känns bättre. Vuxnare kanske? Vem vet. Det tar lite längre tid att hitta hem den här gången men väl där väntar en riklig belöning.

Den stora styrkan hos Black Noise är just att saker och ting får ta tid. De flesta låtarna klockar in på sex minuter och låtar som till en början känns som ren och skär ambient mynnar i slutändan ut i ett subtilt gung någonstans i närheten av The Field. Väldigt sällan rör sig låtarna mot ett regisserat klimax, istället handlar det om att man som lyssnare hittar hem i arrangemangen och allt som oftast finner man sig själv småspasmiskt ryckande till de relativt komplexa takterna som målas upp. Klockspelsorgien i inledande Lay in a Shimmer är ett gott exempel.

Black Noise är defintivt ett utav de bättre och mest intressanta album som släppts hittills i år. Att Panda Bear gästar på Stick to My Side gör inte direkt saken sämre.

Pantha Du Prince - Black Noise (Spotify)



The Magnetic Fields - Realism

Mon, 25 Jan 2010 07:48:00 +0000

(image) Det finns få som knäpper en Stephen Merritt i högform på fingrarna när det kommer till att komponera popmelodier. På något märkligt sätt förmår Merritt leta fram melodier djupt dolda i mitt undermedvetna landskap och när jag för första gången hör en låt som You Must Be Out of Your Mind, sätter den min hjärna ur balans. Det är som om Merritts moderskepp The Magnetic Fields formulerar känslor jag inte ens visste att jag hade.

Realism är tvillingskivan till föregångaren Distortion, där Merritt gav sig på en mer industriorienterad noisepop - med fokus på distpedalen. Distortion var visserligen ett starkt album, och det är verkligen upplyftande att se Merritt pröva nya idéer. Med Realism bekräftas dock att det är i de luftiga folkarrangemangen hans melodier kommer till sin fullaste rätt. Merrit har skrivit albumen som ett par, till en början var tanken att de skulle heta True respektive False, vilket snart övergavs då han kunde inte bestämma sig för vilket album som i så fall skulle benämnas som True. Realism är således allt annat än noise-pop och drar mer åt den folkinriktade pop som levereras på i som gavs ut 2004. Inspirerad av brittisk 60- och 70-talsfolk är den välorkestrerad och erbjuder vida ljudatmosfärer med massor av akustiska instrument. För min del kunde året knappast börja bättre än med Realism, ett album bestående av 13 halvbittra poplåtar som etsar sig fast fullständigt och vägrar lämna din hjärna.

Albumet släpps imorgon, 26 januari. Den som envetet måste ha skivan på vax får duktigt vänta till 9 februari.

Lyssna på årets hittills bästa låt, You Must Be Out of Your Mind här.



Playlist v. 3

Sun, 24 Jan 2010 21:03:00 +0000

(image) Johan:
BOAT - Calcium Commuter
Electric President - Feathers
Best Coast - When I'm With You
Mull Historical Society - The Supermarket Strikes Back
Owen Pallett - Lewis Takes Off His Shirts

Oskar:
Owen Pallett - Lewis Takes Action
Alex Bleeker and the Freaks - Summer > Epilogue
Steso Songs - No Love / No Money
Beach House - Silver Soul
Yeasayer - Madder Red


Niklas:
Eternal Summers - Fall Straight Back
The Magnetic Fields - You Must Be Out of Your Mind
BOAT - Calcium Commuter
Yuck - Georgia
Bedhead - The Unpredictable Landlord



Till Minne av Jimmy Lee Lindsay Jr.

Thu, 14 Jan 2010 21:38:00 +0000

(image) Det känns oerhört ledsamt att i årets första bloggpost behöva konstatera att Jimmy Lindsay Jr, mer känd under artistnamnet Jay Reatard, gått bort. I tisdags morgon fann man honom avliden i hans hem i Memphis. Han blev 29 år gammal. Många gånger förmådde Lindsay på under två minuter formulera popmusikens kärna, utan onödiga omvägar. Popvärlden har förlorat en oerhört skicklig låtskrivare.



Årslistan 2009 i Spotifyformat.

Sat, 26 Dec 2009 09:13:00 +0000

Få saker har väl präglat det gångna året så som Spotify, således är det även på sin plats att sammanfatta årslistan i form av en Spotifyplaylist. Håll till godo!

Bunny Rabbits årslista 2009



Årslistan 2009, plats 1: Lotus Plaza - The Floodlight Collective

Thu, 24 Dec 2009 07:00:00 +0000

(image) Deerhunter har alltid strävat efter att låta musiken sväva fritt mellan olika poler av musikspektrat. Ambient har blandats med punk samtidigt som pop och shoegaze smält samman på ett många gånger effektivt sätt. 2007 års Cryptograms stakade väg för storverket Microcastles 2008, och frontfiguren Bradford Cox sidoprojekt Atlas Sound verkade vara bevis nog för att Cox var den drivande kraften i bandet. Fram tills att den introverte bassisten Lockett Pundt släppte sin The Floodlight Collective under namnet Lotus Plaza det vill säga.

Det är svårt att förneka Pundts inverkan på Deerhunters utveckling. Vill man ha bevis så är det bara att lyssna igenom Turn It Up Faggot från 2005, ett album som släpptes innan Pundt anslöt sig till bandet. Skillnaden mellan Turn It Up Faggot och Cryptograms är kanske inte enorm, men ändå påtaglig. Mycket av det som kommit att bli Deerhunters signatur saknas och det är även detta Pundt förfinar på solodebuten The Floodlight Collective.

Fokus ligger på mötet mellan ambient och punk och den skygge Pundt framför sina låtar i en dimma som känns naturlig för att en sådan kombination ska fungera. Det är emmellanåt svårt att sätta fingret på vad som är mest väsentligt i Lotus Plazas universum och många gånger fungerar Pundts röst mer som ett instrument samtidigt som gitarreffekterna får en betydlig och framträdande roll.

The Floodlight Collective har blivit lite av en följeslagare under det gångna året. Ett album för rastlösa sommardagar lika mycket som för karga vinterpromenader. Det är ett album som på ett sällsamt vis känns som ditt eget och som talar sitt eget språk just till dig. Beroende på hur du känner så förvandlas samlingen sånger till mikroskopiska popexplosioner eller så berör de som trasiga fragment. Lotus Plaza laborerar med medvetandet, minnet och relationen dem emellan och samtidigt så blir The Floodlight Collective lite av en hyllning till minnets labyrintgångar och medvetandets irrvägar.

Lotus Plaza - Wipeout



Årslistan 2009, plats 5-2

Wed, 23 Dec 2009 22:40:00 +0000

2. Neon Indian - Psychic ChasmsSom en blixt från klar himmel dök Alan Palomo's (Vega) Neon Indian upp och förgyllde hösten 2009 med sin glättigt aviga low fidelitydisco. Tvärdistade synthar, en sällan skådad känsla för rythm och ypperliga sångmelodier gjorde Psychic Chasms till en av årets mest angenäma musikupplevelser.Neon Indian - Deadbeat Summer3. Animal Collective - Merriweather Post PavilionAtt djurkollektivet skulle leta sig upp i toppskiktet av vår lista i år är förmodligen inte någon skräll i läsarnas ögon. Merriweather Post Pavilion är kanske inte Animal Collectives bästa skiva rent låtmässigt. Betraktad som rent albumkoncept är den däremot alldeles förträfflig. Sällan har ett album låtit så sammanhållet, så genomtänkt och tematiskt.Animal Collective - My Girls4. Bill Callahan - Sometimes I Wish We Were An Eagle"I used to be darker / then I got lighter / then I got dark again". En av årets vackraste textrader, tagen ur en av årets vackraste låtar som i sin tur figurerar på en av årets vackraste skivor. Det mesta rörande Bill Callahans andra skiva i eget namn var vackert, inte minst hans röst som säkerligen kan framkalla rysningar även hos de mest hårdhudade.5. Real Estate - s/tNew Jersey's Real Estate är utan tvekan en av de friskaste fläktarna som blåste i indievärlden under 00-talets sista år. Med magnifika gitarrslingor från bland andra Matt Mondaline i Ducktails och en riktigt burkig ljudbild med massor av retrokänsla får nog Real Estates debutalbum betraktas som den absoluta kulmen på den samtida surfpopvågen.[...]



Årslistan 2009, plats 10 - 6

Tue, 22 Dec 2009 11:00:00 +0000

6. The Pains of Being Pure at Heart - s/tAv någon anledning verkar man aldrig tröttna på söta popmelodier som dränks i drivor av distortion. När det dessutom görs på ett så sofistikerat vis som i The Pains of Being Pure at Hearts fall var det snudd på omöjligt att värja sig. Bloggkollegan Iblandband skrev att bandet påminner om ett smörgåsbord av andra klassiska artister, vilket är en ganska slående beskrivning. Idén att blanda mängder av olika sorters mat är vanligtvis ganska motbjudande, men Brooklynbandets välkomponerade smörgåsbord smakade alldeles utmärkt.The Pains of Being Pure at Heart - Contender7. Girls - AlbumPopmusik handlar om att göra det lätt för sig eller att göra det svårt för sig. Det finns inga gyllene mellanvägar. Antingen väljer man vägen där allt draperas in i metaforer och ljudmattor, eller så säger man det man har att säga och sjunger hjärtat ur sig. Girls valde den enkla vägen och gjorde det med sådan finess att det i framtiden kommer framstå som något oerhört svårt. Efter flertalet år med inbillat trasiga Morrissey-kopior så kändes det oerhört skönt att höra någon framföra texter om vardagens meningslöshet, förlorat hopp och livslut med hjärta och smärta på rätt ställe. Ingen sa det så enkelt och ingen sa det så rakt, ibland är det det enda man behöver höra: "I don't wanna cry / My whole life through / No I wanna do some laughing too / So come on, come on, come on come on and laugh with me."Girls - Album8. Magnolia Electric Co - Josephine2009 utmärkte sig något genom att några luggslitna rävar överraskade och påminde oss om sin fantastiska låtskrivarförmåga. En av dem var Jason Molina som under sitt nutida moniker Magnolia Electric Co. levererade sin starkaste skiva sedan Songs: Ohia-tiden. Josephine må vara en becksvart historia. Men ljuset söker sig fram emellanåt och Molina har här hittat den åtråvärda balansen mellan hopp och förtvivlan.Magnolia Electric Co. - Josephine9. Camera Obscura - My Maudlin CareerEfter att svallvågorna från genombrottsskivan Let's Get Out Of This Country lagt sig var det förvånansvärt tyst kring skotska Camera Obscura. I våras var de dock tillbaka i hetluften igen efter att ha levererat sitt starkaste album hittills. Att Tracyanne Campbell är en kompetetent låtskrivare var förvisso känt sedan länge, men med detta album tog hon det definitiva klivet ut ur den Belle & Sebastian-skugga som ständigt har gäckat bandets framfart.Camera Obscura - My Maudlin Career10. Fontän - WinterwhilaFontäns Winterwhila kändes självklar när den kom och har under hösten och vintern utvecklats till något oumbärligt. Albumets åtta låtar bildar en stark enhet som till en början var svårgenomtränglig men efter en tid började beståndsdelarna leva sitt eget liv. Allt, och precis allt, vet exakt var det hör hemma och i strukturen vaggas man till ro. Lyssna bara på ...You Too och Nightrider, det är svårt att hitta smäckrare exempel på låtbygge. Ett intrikatare tidsfördriv än att fördjupa sig i Winterwhilas många lager var svårt att hitta 2009.Fontän - Winterwhila [...]



Årslistan 2009, plats 15 - 11

Mon, 21 Dec 2009 11:00:00 +0000

11. King Creosote - Flick the VsDet var ett bra år för skotsk pop och en av de som lyckades allra bäst var Kenny Anderson. Hans folkdoftande pop har förvisso alltid varit tilltalande, men Flick the Vs var verkligen som balsam för själen när den dök upp på vårkanten. En perfekt avvägning mellan vemod och sprittande entusiasm.King Creosote - No one had it better12. Summer Cats - Songs For TuesdaysSedan Slumberland Records återupptog verksamheten på allvar för ett par år sedan har de levererat högkvalitativa släpp i en rasande fart. Detta år var inget undantag och det debutalbum med lätt hysterisk gitarrpop som Summer Cats knåpat ihop gick inte annat än att knäböja inför. En glädjeinjektion utan dess like som jag inte skulle tveka att skriva ut på recept om jag hade varit verksam som doktor i Skåne.Summer Cats - In June13. Anna Järvinen - Man var bland molnenMed solsken, tvärflöjt och ett vemod vackrare än någon annans följde Anna Järvinen upp sin uppskrivna debut Jag fick feeling med dunder, brak och viskningar. Texter författade med fingertoppskänsla och stort hjärta skänkte glädje såväl som ledsamhet och Järvinen framkallade känslor så verkliga att de nästan gick att ta på.Anna Järvinen - Man var bland molnen14. Fever Ray - s/tAtt Karin Dreijer Andersson är synonymt med kvalitet har vi vetat ett tag, och förväntningarna var naturligtvis höga på hennes solo-debut under namnet Fever Ray. Som vanligt lämnades ingen besviken och det självbetitlade albumet tog vid i närheten av mörkret Silent Shout lämnade efter sig 2006. De subtilt dansanta låtarna, draperade i mörker och diskbänksshamanism, visade sig dessutom växa sig starkare med tiden och Dreijer befäste sin ställning som en av landets mest intressanta musikkreatörer.Fever Ray - s/t15. The Mountain Goats - The Life of the World To ComeDet verkar nästan som om John Darnielle och dennes Mountain Goats ockuperat en ständig plats på Bunny Rabbits årslista och 2009 är inget undantag. Med samtliga låtar döpta efter Bibelverser reflekterade Darnielle den här gången över vilken roll tro och mening spelar i våra liv. Låtarna tog något längre tid att bearbeta än vanligt, men efter tålmodigt lyssnande etsade sig The Life of the World To Come fast, och belönade den tålmodiga lyssnaren mångfaldigt.The Mountain Goats - Genesis 3:23[...]



Årslistan 2009, plats 20-16

Sun, 20 Dec 2009 11:00:00 +0000

16. Ola Podrida - In the Belly of the Lion Med sitt förra album, kort kallat Ola Podrida, etablerade David Wingo en singer/songwriter-stil som tydligt låtit sig inspireras av de cinematiska soundtracks han arbetade på vid sidan om projektet. Med uppföljaren In the Belly of the Lion har Wingo fokuserat mindre på kala pianoballader och mer på countrypopdoftande arrangemang med gitarrer och banjo. Resultatet är enastående.Ola Podrida - Your Father's Basement17. The Gentleman Losers - DustlandDe finländska bröderna Samu och Ville Kuukkaas bjöd under det gångna året på en av de absolut starkaste instrumentalskivorna i form av Dustland. Med Mark Nelson-doftande gitarrslingor genom en brusig kasettbandsvärld blev det skandinaviska svårmodet något enklare att hantera med Dustland i lurarna.Lyssna här.18. Pomegranates - Everybody, Come Outside!Att fylla en skiva med så här mycket energi utan att orsaka ett smärre nervsammanbrott hos lyssnaren är en bragd i sig. Att dessutom göra lyssnandet till en angenäm upplevelse är än mer imponerande. Årets bästa bokstavspop kom från Cincinnati och var så medryckande att det knappt gick att sitta still.Pomegranates - Corriander19. Bear In Heaven - Beast Rest Forth MouthAtt intressanta saker händer i Brooklyn kan väl knappast ha undgått någon med musikintresse. De senaste åren har i princip dominerats av band från stadsdelen i New York och 2009 var knappast ett undantag. Bear In Heaven tog till vara på de brooklynska traditionerna och förädlade de beståndsdelar som format den skeva rock som vuxit sig stark de senaste fyra-fem åren.Bear In Heaven - Best Rest Forth Mouth20. My Sad Captains - Here & ElsewhereNär denna Camden-kvintett var "nya i gamet" och enbart hade släppt två singlar så tisslades och tasslades det en hel del om dem, men när debutalbumet väl släpptes så gick det nästan obemärkt förbi. Underligt med tanke på att nästan samtliga spår är skolboksexempel på hur solid treminuterspop bör komponeras.My Sad Captains - Great Expectations[...]