Subscribe: Med Denna Verkliga Kniv...
http://denkonkretakniven.blogspot.com/feeds/posts/default
Added By: Feedage Forager Feedage Grade A rated
Language: Swedish
Tags:
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: Med Denna Verkliga Kniv...

Med Denna Verkliga Kniv...



En sida som tar upp svensk postpunk, goth och alternativ musik från 1970-80-90-talen!



Updated: 2018-01-18T20:59:03.051+01:00

 



Lars Jonsson - Zut Un Feu Rouge, Ur Kaos, Lach'n Jonsson, Songs From Cities And Waterholes

2018-01-18T20:59:03.179+01:00

Punkexplosionen utraderade inte all musik som kommit innan den. I vissa kretsar levde den progressiva musiken och hade hälsan. Under slutet av 1970-talet utvecklades den experimentella sidan av den progressiva musiken till Rock In Opposition-rörelsen som hade starka band till Sverige genom Samla Mammas Mannas deltagande. Denna form av progressiv musik uppvisade stundtals precis samma frenesi som punken, men behöll tanken på att musik skulle framföras av kunniga musiker. Precis som postpunken kom RIO-banden med nytänkande och en riktning framåt för den musik som av många ansågs som mossig kring slutet av 70-talet. I Linköping fanns en krets av progressiva musiker, centrerade kring skivbolaget Bauta Records, med multiinstrumentalisten Lars Jonsson i centrum. Han spelade i band som Zut Un Feu Rouge, Ur Kaos och släppte två experimentella soloskivor på 80-talet under namnet Lach'n Jonsson. Musiken var drömsk, mörk, lekfull, sökande, undrande, ständigt på väg genom skogen. Från sin studio i Skogs Skattegård skapade Lars ett helt unikt musikaliskt universum som tyvärr alltför få har hört idag. Banden står med en fot i den progressiva rocken, en annan i konstmusik medan det tredje ögat sneglar på postpunken. I höstas hade jag ett samtal med Lars där han berättade om sin musikaliska gärning:Asken Yggdrasil är musik med mitt första band. Att skivan gavs ut bör ses som en arkivhandling, så det är mycket av nostalgiska skäl. Det blev inte av något släpp när det spelades in, men jag tänkte att det kunde vara kul att göra såhär i efterhand. Jag tyckte det var såpass bra att det kunde få en publik nu, eftersom det finns många som gillar den musik som gjordes på 70-talet. Dessutom har vinylen kommit tillbaka numera, så det var naturligt att släppa den på vinyl.Yggdrasil visar på spåren av min musikaliska utveckling. Då lärde vi oss allting själva samtidigt som vi spelade in. Vi skapade också vår egen lilla studio. Det var jag, min bror och en kompis som var bandet. Vi spelade aldrig live med Yggdrasil - vi var nog för blyga för det.Men vi ville skapa något eget av våra influenser - Mike Oldfield, Bo Hanssons skiva "Sagan om ringen". Vi hittade musiken via bekanta och syskon. Jag växte upp i en musikalisk familj. På den tiden var det lätt att hitta experimentell musik. Det var en väldigt kreativ period. Banden blandade vilt mellan stilar och var väldigt ambitiösa. Det fanns dessutom en väldigt vital livescen i Linköping. Det gick ofta att se väldigt bra band! Linköpings musikforum anordnade konserter med progressiva grupper och jag satt med i styrelsen där och jag gick mycket på den lokala jazzklubben "Jazz Club Complete Communion".Hösten 1980 flyttade jag till Stockholm för att studera musik på folkhögskolan Birkagården. Studieperioden var 2 år och under tiden intresserade jag mig mycket för improviserad musik och konstmusik. I Linköping hade jag spelat en del rockmusik men även startat avantgardegruppen Fontana Mix. I denna grupp flyttade alla till Stockholm. Vi utökade då gruppen från 3 till 4 personer. Fontana Mix spelade fri improviserad musik och komponerad konstmusik. Vi rörde oss kring scenen som fanns på Fylkingen, en mycket bra förening för ny konstmusik, elektroniskt, performance-konst och även en del fri improviserad musik.Skivetiketten Bauta Records fanns bland den bekantskapskrets jag hade i Linköping. Det fanns inte någon definitiv musikalisk tillhörighet i början, utan det var kring 1983 i samband med att vi släppte en skiva med Zut Un Feu Rouge som jag blev involverad på allvar.Zut un Feu Rouge var ett gäng kompisar som hade träffats på gymnasiet. Någon började skriva texter och vi lekte fram idéer. Sen kom vi på att vi borde bilda ett band. Bara 2 av medlemmarna hade sysslat med musik förut, så allt skedde i postpunkens anda. Det var väldigt högt i tak! Jag spelade i Zut parallellt med studierna och bandet i Stockholm. Zut var en mycket social företeelse, vi träffades och umgicks och så uppstod det verk av s[...]



Marionet

2017-12-14T14:42:07.241+01:00

Från Trollhättan kom Marionet, ett band med rötterna både i svartrocken och glamrocken. Under 80-talet släppte de en maxisingel, två singlar och medverkade på en samlingsskiva. De spelade tung, mörk rock och sjöng på engelska. De existerade som Marionet från 1983-1990 och bestod av, se bilden ovan (1987), fr.v. Dan Johansson (gitarr), Mikael Bodling (klaviatur), Lars Berger (trummor), Göran Florström (sång) och Ove Flink (bas). Vi talade lite med sångaren Göran Florström som berättade om bandets historia:GF: Marionet bildades ur resterna av BT Kemi där Ove Flink och jag hade spelat tillsammans. Sen bildade vi Flink och Flugorna, tror det var 1982, i Trollhättan. Ganska snart, -83 antar jag, bytte vi namn till Marionet när Dan Johansson kom med på trummor. Namnet tog vi från en bok av Alistair Maclean: ”Marionett i kedjor”. Varför vi valde att stava namnet med ett T är däremot ett olöst mysterium..  Marionet ca 1982.Vi kom väl ifrån punken i stort sett allihop, så den andan levde kvar. Det här blandades upp med depprocken, band som Cure och Joy Division. Joy Division älskade vi, och även andra band i den mörkare genren, Bauhaus, Play Dead.. Iggy och Stooges var också starka influenser, New York Dolls... Lite klassisk 70-talshårdrock slängde vi nog in i mixen också..-Hur var musiklivet i Trollhättan? GF: Tror att vi tyckte att det var helt värdelöst, men med lite distans, eller ganska rejält mycket distans, var det säkert inte så illa. Det var lätt att få spelningar på fritidsgårdar, det fanns en aktiv musikförening och ett musikcafé, Café Blasé, där man kunde spela. I början av åttiotalet fanns det också en massa band i stan. Ett rätt vitalt musikliv egentligen..Vi skivdebuterade med en maxi-singel med tre låtar, 'Agitation', 'Mental Orgasm' och' Blood-shot Eyes'. Vi spelade in den i Vivaldi Studios i Mölndal och den släpptes -84. Dannes farbror, en konstnär som hette Jonny Forsström, han dog för bara några månader sen, tog sig an oss och finansierade det hela, inspelning och skivpressning och allt. Helt fantastiskt, men några små villkor hade han.. Han ville att vi skulle göra en version av Wynonie Harris låt 'Blood-shot Eyes', och att vi gick över från svenska till engelska. Jag var inte alls speciellt förtjust i att byta språk då när det begav sig, minns jag. Fast jag är honom evigt tacksam, så här i efterhand. Har aldrig ångrat det bytet.. Hursomhelst, vi fick hem maxin, fick väl i väg den till en del tidningar, bra recension i GT minns jag att vi fick. Men sen för övrigt vet jag inte riktigt, den såldes väl på spelningar och så. En rätt bra version av Blood-shot Eyes tycker jag att vi gör, och dom två egna låtarna är skitbra. Omslaget till debut-EPn från 1984.- 1986 medverkade ni på samlingen Fyra Singlar. Hur kom ni i kontakt med Lyxvax? GF: Dom frågade om vi ville vara med på den här samlingen där fyra band gjorde varsin singel, alltså två låtar var. Dom kanske hade hört oss på radion eftersom vi hade släppt singeln 'The Treadmill' tidigare samma år, och den spelades en del på radioprogrammet Bommen.. Och vi hade material inspelat och klart. Jonny Forsström fortsatte att sponsra Marionet och lät oss spela in en hel fullängare i Vivaldi Studios. Vi fick en massa tid i studion, dom bästa förutsättningarna.. Vi kom därifrån med, minst, tio låtar som skulle bli vårt debutalbum. Ett år senare,1986, hade vi insett att ingen var villig att släppa albumet så vi använde två låtar till den här Lyxvax-samlingen.   'Fyra singlar' släppt 1986 på Lyxvax som drevs av Hansi Cross. Marionet medverkar med låtarna 'The hangman' och 'Executed feelings'- Ni släppte även en singel på Spiderweb Records. Var det ert bolag? Hur mottogs skivorna?GF: Nej, det var inget eget bolag, det enda vi släppt på egen etikett är den första maxi-singeln. Spiderweb var ett bolag startat av en kille, har tyvärr glömt vad han hette, en eldsjäl som ville släppa bra musik. [...]



Split Vision

2017-11-22T21:03:31.806+01:00

  Under 1980-talet blev synthen var mans egendom. Runt om i landet dök det upp singlar och kassetter med band som producerade musik som både kunde passa på dansgolven, på skivspelaren och på topplistorna. Bland dessa syntpoppare utmärker sig Split Vision, som släppte en singel 1988. Bilden ovan användes som affisch för bandet och bilden togs av Bo Persson 1986. På bilden ser vi fr.v. Ulf Maunsbach, Dan Hansson & Henric Palmqvist.Vi har talat med Dan Hansson och Henric Palmqvist som berättar om bandets relativt korta existens:Split Vision bildades i Kristianstad. Det var på våren 1985. Dan Hansson och Hans Maunsbach gick i samma klass på Österängskolan i Kristianstad på 4-årig teknisk linje. Hans berättade om sin bror Ulf som var kompis med Henric Palmqvist som båda var intresserade av synthmusik. Vi träffades alla strax utanför Broby i Östra Göinge, hemma hos Dan. Dan visade sitt keyboard Yamaha PS6100 "beyond imagination" och vi bestämde oss för att bilda band. Då var vi inspirerade av grupper som Depeche Mode, Erasure, Yazoo, Pet Shop Boys, NASA (svenska bandet), Kraftwerk, Jean Michel Jarre.Live på Lillis Disco i KristianstadVi spelade främst i nordöstra och mellersta Skåne. I Kristianstad fanns Sommarlust med Lillis Disco, i Höör fanns Jägersbo. Vi spelade också på Tivolirock i centrala Kristianstad, Kulturforum i Olofström, ABF Medborgarskolan i Kristianstad och Gymnasieskolornas avslutningar på Österängskolan. Radio Kristianstad besökte vi flera gånger i programmen Länsbandet och gjorde jinglar till programmet Eskapad. Vi var på Snapphanerock i Hässleholm och tävlingen Pop 87 på Hard Rock café i Stockholm. Vi var också med i en tävling på Malmö folkets park.  Live på Lillis Disco i KristianstadVi spelade in singeln i Radio Kristianstads ena studio. Vi programmerade allt hemma dock. Sången lades i studion. Leif hette teknikern vill vi minnas. Platina mastrade den. Vi fick hela singeln sponsrad av lokala företag och den gavs ut 1988. Bilderna togs av fotografen Bo Persson Broby.Omslaget till singeln "How will I ever / A lot of work" från 1988Vi hade kontakt med Platina och skickade demos på kassettband. De skötte all distribution men våra sponsorpengar bidrog. Vi vet ej antalet den tryckte upp i. Vi fick bra lokal uppmärksamhet för den såldes i de lokala skivaffärerna och någon rescension vill vi minnas att Kristianstadsbladet gjorde. Det skrevs om oss i Kristianstadsbladet, Norra Skåne, Blekinge läns tidning BLT. Det blev också ett hemma hos-reportage från K-bladet. Ofta gjordes det också rescensioner i samband med lokala spelningar.Dan och Hans programmerade syntar. Dan skapade låtförslag som vi sedan bearbetade. Henric sjöng lead och programmerade trummaskinen. Ulf sjöng lead ibland och körade samt skrev de flesta texterna. Ulf var också duktig på att kommunicera med kunder och media. Hans var tekniskt begåvad och skötte mixern live, datorn samt lödde sladdar och kontakter.Live på Lillis Disco i KristianstadVi gjorde många låtar efter singeln som aldrig gavs ut. Vi splittrades när Ulf skulle plugga i Lund 1992. Hans började arbeta i Hässleholm i sitt eget företag. Vi är stolta över singeln idag och känner att vi var tidigt ute med ny teknik inom musikskapande som sequencer och dator.Dan med Roland Super JX, från Hard Rock Cafe i Stockholm 1987Med den tidens mått mätt var nog singeln rätt ok. Med dagens mått är den ju aningen tunn i uppbyggnaden och skulle behövts arbetats med mer. Vi drog nog lite i fel riktning när sampling blev populärt. Jag tänker att vi skulle fortsatt med mer analog syntteknik istället. Henric o Dan spelar tillsammans ända sedan 1992 i festbandet Casino runtom i nordöstra Skåne. Med Ulf och Hans har vi bara kontakt med några enstaka gånger. Live på Lillis Disco i KristianstadPå Youtube finns singeln samt några outgivna låtar: allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/e[...]



Påskharen

2017-11-09T21:55:25.166+01:00

Från det mörkaste Lund kom en märklig skiva i mitten av 80-talet. Med det, för genren, mycket udda namnet Påskharen kom ett udda band med en singel som tog ut de flesta svängar. Allt rymdes: depprock, fusionjazz, österländsk folkmusik och texter om hyckleriet i att hylla en ond människa bara för att denne är död. Bandet bestod av Anders Palmqvist och Lars-Olof 'Lulle' Ivarsson och båda kan nu berätta lite om Påskharens existens:Lars-Olof Ivarsson: 1980 började jag spela i band i Hässleholm. Det första jag var med i hette Maskinerna. Samtidigt spelade Anders Palmqvist och Stig Berthelsen i Marble Index. Bandet utvecklades sen till det som kom att kallas Die Zuckerfabrik och jag kom med kring hösten 1981. Vi hade både psykedeliska influenser som Jefferson Airplane och Pink Floyd men lyssnade också på den samtida New wave-musiken. TT-Reuter betydde väldigt mycket. Vi kunde spela långa malande låtar.Anders Palmqvist: Påskharen bildades ur skärvorna av Die Zuckerfabrik som splittrades 1984. Sångaren Stig Berthelsen snöade in på stämsång och americana, medans Lulle och jag ville bejaka avantgarde och bångstyrighet i musiken. Han gick sin väg, vi gick vår.Vi hade ett par konstellationer igång i Hässleholm innan det blev just die Zuckerfabrik, men på sätt och vis var det mitt första riktiga band…Die Zuckerfabrik uppstod ur Hässleholms punk / new wave-scen.  1981 spelade jag, Lulle och Stig Berthelsen tillsammans med en tidig variant av trummaskin. Vi existerade som resultat av några tidigare kraschade bandkonstellationer, hade en del låtar men aldrig spelningar.1982 gjorde jag vapenfri tjänst på annan ort. Då plockade dom andra in Tina Quartey som vikarie på keyboard. Med på köpet kom hennes pojkvän Niklas Hedin på riktiga trummor. Dessa två kom från annat håll än punksvängen, nämligen folkmusik / jazz.När jag kom tillbaka ett år senare hade trumpositionen bytts ut mot Sven Andersson, också från den lokala punk / new wave-scenen.1983 flyttade jag och Stig till Lund, vår replokal flyttades dit och snart även Lulle. Och så höll vi på till splittringen 1984 när jag och Lulle blev Påskharen och Stig gick åt sitt håll.Musikaliskt plockade vi bland olika individuella influenser. TT-Reuter, Underjordiska Lyxorkestern, Garbochock från lokala scenen och olika varianter av new wave, 60-talspsykedelia osv.Lulle: Sommaren 1984 flyttade jag till Lund. Efter ett tag sprack Zuckerfabrik men jag och Anders fortsatte att göra låtar med hjälp av en trummaskin. Venants senaste projekt, Underjordiska Lyxorkestern och speciellt den första MPn, inspirerade oss väldigt mycket. Vi ville båda ha in mer postpunk i vårt sound. Anders: En del av Henrik Venants och Stry Terraries musicerande i området färgade såklart av sig även på oss. Annars inspirerades jag för egen del, tidstypiskt, av - Joy Divison, New Order, Echo & the Bunnymen, Teardrop Explodes osv. Och 60-talspsykedelia. Lägg därtill vår bångstyriga sida med österländsk och annan folkmusik, vals, pisstaking på jazzrock mm.Och så alla begränsningar vad gäller spelteknik och avsaknad av riktig trummis som också formade ”vårt sound”.Vi flyttade ju från Hässleholm till en ”scen” i Lund som vi själva influerades av. Sen var det ju andra tider med annan zeitgeist - hot om kärnvapenkrig och jordens undergång. Kalla kriget, öst och väst. Vi kände nog att vi ingick i någon slags tradition, samtidigt som vi revolterade mot allt och alla…Jag har alltid fascinerats av den österländska tonskalan och har rest en hel del till Marocko, Egypten, Turkiet, Indien osv. och köpt musikkassetter på gatan innan dom moderna tider vi lever i nu där allting är tillgängligt via internet.Vi kände en viss samhörighet med scenen i lund, men mycket av vår identitet var att särskilja oss från andra… Vi kom ju båda från punksvängen, men alla uppror skaffar ju sig förr eller senare sina egna normer, som man d[...]



Joe And The Boys From Above

2017-11-07T21:29:14.599+01:00

Bandbild från Ettnollett Nr 14 1991Halmstads musikliv var mer än bara Gyllene Tider. I slutet av 80-talet fanns två intressanta band som representerade två skolor inom gothrocken. Dels fanns Sect-Or Three, med sin vanvettiga Birthday Party-inspirerade heroinmusik, och sedan fanns Joe & The Boys From Above, som lånade attityd och estetik från Sisters of Mercy. Under bandets livstid släpptes ingenting, men 1993 kom en samlingskassett med demos och 2014 släpptes en singel med två låtar på eget bolag. Vi har talat med 3 av medlemmarna för att få historien bakom namnet, singeln och bandet:Joakim Knutsson: Jag och Micke Pettersson träffades i London 1987. Vi insåg att vi hade ganska många gemensamma musikaliska favoriter. Vi hade båda två, med den tidens mått mätt, ganska bred musiksmak dessutom. Båda var trötta på att lira metal vilket vi hade gjort på olika håll i några år. När jag flyttade från Gislaved till Halmstad sensommaren 1988 dröjde det inte många dagar innan Pettersson och Micke Persson (förvirrande med namnen jag vet och värre kommer det bli) ringde på min dörr och frågade om vi skulle starta ett band som spelade goth rätt och slätt. Jag svarade ja. Micke Persson var med en kort period kommer inte exakt ihåg hur länge. Han hade svårt att få till det med repningar och så och eftersom ingen av oss (förutom möjligvis han) var överskickliga på instrumenten vi lirade blev det svårt om vi inte repade frekvent. Vi höll på ett tag och gjorde en spelning med bara mig på gitarr. Den finns filmad.Mikael Pettersson: Jag kände Johan sen tidigare, och spelade ihop med Micke i ett annat band. Enda ändringen i line-upen var att Micke ersattes av en annan gitarrist som också hette Micke.Joakim: Persson ersattes senare av Nilsson och här har vi anledningen till militärtilltalet med efternamn, han heter nämligen också Mikael så alla de tre fick bli tilltalade med efternamn.Johan Wiberg: Från början hade vi en kille som heter Mikael Persson på kompgitarr, men han lämnade över gitarren av personliga skäl till Michael Nilsson som jag hade spelat med tidigare i Picture In Delight.Joakim: Sedan hade vi ju sist men inte minst Johan på sång. Jag hade aldrig träffat honom innan men när Persson och Pettersson kom och snackade med mig om att bilda band hade de honom som ett ess i rockärmen. Det kanske låter konstigt nu men folk som kunde och ville sjunga på det viset fanns knappt då. Johan hade en mystisk aura omkring sig det skall jag erkänna. Han kom från en annan musikkrets än vi. Vi var omgivna av hårdrockare och punkare han var från en annan dimension. Johan på scen under spelningen på Metropol Johan: Slutet av 1988 började resan med att jag provsjöng för ett band som letade efter en sångare helt enkelt. Jag var grön och hade inte så mycket erfarenhet och i början sjöng jag låtar med Sisters of mercy eftersom något eget material inte var klart ännu. Men de gillade min mörka röst och jag fick jobbet!Joakim: Vi gillade tung okommersiell musik i allmänhet, Sisters of Mercy, The Mission, tidiga The Cult och tidiga Nephilim i synnerhet. Men vi hade extremt bred musiksmak. Vi var och är t.ex. helt insnöade på Sparks som är allt annat än det jag just beskrivit. Jag vill tillägga här att till skillnad från vad man kan tro idag var det inte vanligt att metalheads diggade Sisters och dylikt då. Det kom flera år senare. När de var som sämst helt enkelt.Pettersson: Influenserna varierade väldigt mycket från de olika medlemmarna, men den gemensamma nämnaren hamnade i gotisk rock.Johan: Motorhead, Black Sabbath, Sisters Of Mercy, Bauhaus och Kiss.Vid den tidpunkten lyssnade jag mycket på Fields of the nephilim och tyckte att det var ett coolt namn. Jag satt och filade ett tag innan jag kom på att kalla mig själv för Joe och de övriga i bandet såg jag som en förvriden version av änglar från ovan. Detta blev så sm[...]



Dockhuset

2017-11-04T13:30:23.676+01:00

Affisch inför spelning på Pipeline 1984Sundsvall var en intressant stad under 1980-talet. I kretsen kring skivbolaget Massproduktion uppstod ett stort antal band, varav några fick ordentliga framgångar i Sverige. Vacum var ett av dessa band. Under Vacums första tid spelade en viss Cathrine Fandén trummor och senare synth. När hon slutade i bandet startade hon ett band som kom att bli långlivat - Dockhuset. De släppte en kassett, en tolvtums-ep samt medverkade på en samlingsskiva. Precis som Cathrines experiment Krank rörde det sig om en mörk syntbaserad musik. Dockhuset slutade att ge ifrån sig ljud i slutet av 80-talet men släppte ifrån sig en nyinspelad låt bara för några månader sen och är dessutom på gång med ännu en inom kort. Vi talade lite med Cathrine för att få reda på mer om Dockhuset:När jag var barn ville jag alltid spela på föräldrarnas vänners pianon och orglar, för det verkade så lätt att knåpa ihop melodier då dom tyckte jag. Vi hade inget instrument där jag växte upp, det var dyrt och mina föräldrar hade inte råd med såna instrument på 70-talet. Något piano fick jag aldrig. Däremot kom det att bli att jag jobbade ihop till ett eget trumset och blev trummis istället. Det var ett rödglittrigt gammalt fint Ludvig med riktiga djurskinn. Det var ju så på gamla trummor. På en Finlandsfärja över till Wasa när jag var 8 år så blev jag helt fascinerad över bandets trummis och trumspelet. Sedan den resan vill jag bli trummis. Jag började med att köpa trumpinnar som jag satt på min säng med kuddar utplacerade där pukor, virvel och cymbaler står. Sen satt jag och tränade till musik från stereon dagligen. När jag var 14 köpte jag mitt första trumset, och hade då tränat så länge på kuddar att när jag satt upp trummorna kunde spela direkt.Cathrine under punkfestivalen i GA-Skolan 1979 (från www.punksvall.se)Sundsvalls punkmiljö var ju unik! Så många band som fanns då fanns nog inte i någon stad i Sverige på den tiden. Det var i den perioden livet började, som det brukar göra när man slutar grundskolan. Det var en bra sammanhållning och det blev ett självklart val att bli punkare. Det var en pusselbit som kom på plats. Hela ideologin med punken - det att alla kunde starta band, oavsett om man kunde spela instrument eller inte, och det att man får vara den man är och se ut som man har lust med. Jag började spela i Vacum 1979 efter att ha fått kontakt med Mats Hammerman. Han blev tipsad av en gemensam vän till oss att jag spelade trummor. Mats kontaktade mig och vi träffades i vår kamrats källare där vi började spela. Cathrine sjunger med Vacum på Torkhold 1980 (från www.punksvall.se)Den första LP:n spelades in i Proffsljuds musikstudio i Sundsvall. Vi hade tidigare spelat in singel och en samlings-Ep, så det var ju inte helt nytt. Det var en rolig tid men också jobbig då det var ansträngande och man fick ta om hela låtarna varje gång det blev fel, och då kunde man ju bli lite nervös att man skulle göra fel igen. Med dagens teknisk är det ju bara att klippa och klistra, så var det inte då.vAllt spelades in på rullband. Distributionen var det mest Mats Hammerman som skötte. Han packade skivor, satte porto och skickade till folk som beställt skivan. Det var också vanligt att man hade med sig skivor på konserter och sålde där, och på stan där man sålde till kompisar.Efter första LP:n spelade vi mest i Sundsvall. Efterhand så blev det fler och fler spelningar utanför stan. I Härnösand, Gävle och Stockholm mm. Någon turné blev det inte direkt efter just första Lp:n. Det fanns ju många fanzines på den tiden, samt musiktidningen "Schlager" - som vi var med i och fick mycket publicitet av. Vi fick också stor uppmärksamhet när vi var med i tv-programmet ’’Midvinterrock’’ där vi spelade en låt. Utbudet av tv-kanaler var ju inte så stort på den ti[...]



Kabinett Död II

2017-10-25T20:55:56.083+02:00

Under releasefesten för Kabinett Döds LP i Göteborg gjordes en intervju med gitarristen Lars Magnar Enoksen. Den ligger sedan idag uppe på youtube och kan beskådas här:
allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/hygQE92nv0U?rel=0" width="560">
Enligt vissa rykten så är det också på gång en till platta med bandet! Denna gång med material från deras 80-talsperiod. Jag hittade en sen låt uppe på youtube:
allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/EiXPFYS6Jo4?rel=0" width="560">



Hemgraven

2017-10-19T21:21:48.900+02:00

En gång för några år sedan såg jag ett band som gjorde ett starkt intryck på mig. De spelade tungt, mörkt och sjöng på svenska. De hette Hemgraven och jag köpte genast deras demo och lyssnade på den med konserten i minnet. Sedan dess har de släppt två vinylskivor och är nu på gång med deras första fullängdare. Inför den har jag talat lite med David, som sjunger och spelar synth, och Ola, som sjunger och spelar bas. De bjöd in mig till deras replokal i centrala Stockholm för att tala om nya skivan...A - Vi kan börja med en självklar fråga: när bildades Hemgraven?Ola – 2011, tror jag.David – Många av oss flyttade hit 2010 och sen gick det nog ett tag. Det dröjde inte jättelänge innan bandet bildades.Ola – Vi kände varandra sen innan. När vi träffades sa vi: ”Om någon kunde skaffa en replokal så borde vi starta ett band”. David – En sån typisk sak man slängde ur sig.Ola – Det var två saker som vi gick in för. Det var att göra postpunk och att ha texter på svenska.David -  Vi fick tag på en replokal i Hammarby Sjöstad. Ett gammalt skyddsrum. På första repet skrev vi ”Överallt, ingenstans”. Den var i princip klar redan då. Om man jämför den första versionen med den som kom på skiva 3 år senare är de nästan identiska. Den gjordes där och då. Det var ett väldigt flow av låtar.Ola – På rep nr 2 skrevs en annan låt som inte är släppt än. Vi hade ett rappt tempo.David - Vi kände att det gick så bra. Det klaffade väldigt bra. Bra kombination av folk att spela med. Jag och Kim hade spelat i samma band. Du och Jonathan hade spelat i band.A - Vad hade ni spelat för musik innan?Ola – När vi var typ 16-17 spelade jag och Kim och Jonathan i ett band. New wave-covers och typ chip tunes. Väldigt puberalt. Inget vi är stolta över.David – Jag minns er ju tydligt Ni hette Ful Bil, Glad Bil.Ola – Det anspelade ju på Red Lorry Yellow Lorry. Vi tyckte det var kul. Vi spelade ganska mycket.David – Jag var med i många olika band. Sjöng i ett melodiskt deathmetalband. Jag och Kim hade något postrockigt band också. Som Neurosis eller Cult of Luna typ. Tungt och episkt.A - Var det i Sundsvall?David - När man flyttade ner hit så försvann de gamla banden. Så därför blev det naturligt att börja om. Det kändes lite mer... Att det här var man en del av det från början. Alla hade samma ide från början. Det var inte som när man startade band på gymnasiet då alla vill spela olika saker.I grunden hade vi lika syn på vad vi ville göra. Det nya materialet är lite mer spretigt men anslaget är samma.Ola – Vissa av de nya låtarna känns som typiska Hemgravenlåtar. Men vi har också lugna låtar och attackiga låtar. David – Några låtar känns rätt noisiga, nästan noiserockiga med feedback. Medans några låtar har en mer folkig känsla. Fiol, mandoliner, tolvsträngade gitarrer...A - Kul med fioler!David - När vi skrev den här låten så kände jag att vi behövde en fiol. Och så kände vi Sara Parkman som spelar fiol och som är oerhört bra. Hon släppte sin fullängdsdebut förra året som jag tyckte var jättebra. Hon behandlar ju ett tema som är landsbygd kontra staden och periferin. Hon är ju också så oerhört duktig på det musikaliska.Ola - Hon är ju proffs.David - Vi är glada amatörer men hon är ju utbildad. På kungliga musikhögskolan. Föreläser om musik. För henne var det ju lätt att jobba med oss i studion. Hon kände in och fixade allt direkt.A - Apropå landsbygd kontra stad: Hemgraven är en gammal by? En gammal bruksort?David - Det var en ort mellan Ånge och Sundsvall som låg i en dalgång. På 40-talet fylldes dalgången med vatten. Dränkte hela byn. Men det var ju ingen som bodde där då. A - Har ni varit där?David -  Absolut. Vi spelade in musikvideon till Saudade där.Ola - Det är synd, för de[...]



Danse Macabre

2017-10-06T11:49:19.824+02:00

I Schlagers radannonser under 80-talet kunde läsarna ibland stöta på gruppnamnet Danse Macabre som försökte sälja sin musik genom att likna sig vid Sisters of Mercy och Dead Can Dance. De kom från Motala och släppte ingenting på vinyl, men väl 2 kassetter och hamnade på radioprogrammet Lilla Bommens spränglista med sin låt Höst. Danse Macabre bestod av bröderna Anders och Erik Håkansson på gitarr respektive trummor, Marina Krig på sång och Johan Lewholt på bas.Vi har talat med tre av medlemmarna för att få reda på mer om detta bortglömda band!  AndersAnders: För min del var det framför allt den mer ’’vackra’’ delen av gothrocken som intresserade mig. Så det var det mesta som gavs ut på skivbolaget 4AD, framförallt Dead Can Dance, Coteau Twins och This Mortal Coil. Sister of Mercys 12:or och singlar var liksom Joy Division andra band jag tror kan ha haft inflytande på oss. Vid den här tiden så lyssnade jag på allt möjligt inom den alternativa rockmusiken. Jag tror t.ex. att Simple Minds repetitiva inslag kring tiden för Sons and Fascination och Sister Feeling Call också påverkade mig. MarinaMarina: 4AD, Reeperbahn. TT Reuter, Sisters of Mercy, Bauhaus, Killing Joke, Commando M Pigg, Iggy Pop, Siouxsie and the Banshees. Jag var väldigt intresserad av poeten Mare Kandre (och hennes band Global Infantalists), Edgar Allen Poe, romantiken kring existentialisterna, Kerouac och delar av amerikanska 60-talister, Edith Piaf, Patti Smith. För mig var det nog viktigt att hitta en kvinnlig röst att identifiera mig med som var spännande och utvecklande. ErikErik: Under Danse Macabreperioden var det framförallt Siouxsie, The Cure, Bauhaus som gällde och även Joy Division, Sisters Of Mercy, Play Dead. Johan Anders: Erik och jag hade i flera år spelat i ett band som hette The Odds. Marina anslöt kort innan Danse Macabre bildades. The Odds var nog influerade av rätt mycket av den alternativa rockmusiken och det var betydligt mer spretigt än Danse Macabre. Ska man säga något mer konkret så kan man väl säga att ett nytt skivsläpp av Reeperbahn satte tydliga avtryck i hur våra kommande låtar skulle bli.Anders: Termen gothrock var nog inte den mest använda termen vid den här tiden. Snarare svartrock och postpunk där svartrock mer var en beteckning för musik där det även fanns en image med smink, svarta kläder och stort tuperat hår. Postpunk var mindre image och Joy Division är väl det mest typiska exemplet på detta. Marina: Det vi, och andra, höll på med var mera ”indie” eller underground. Det fanns ingen självklar scen/plats i svenskt musikliv för detta. Ungefär som poetryslam, musik från förorten idag, eller för några år sedan. Musiken vi gillade och lyssnade på spelades aldrig på radio, absolut inte på tv – det fanns inget internet. Det gjorde naturligtvis att man blev sedd på som annorlunda och obskyr.Erik: De svenska band vi kände någon gemenskap hade väl utmejslade personligheter men var egentligen rätt lik varandra. Band vi lyssnade på, såg live och ibland spelade tillsammans med vid den här tiden var bl.a. Cortex, Twice a man, Camouflage, Commando M Pigg, Lustans Lakejer, Reeperbahn, Underjordiska Lyxorkestern, Brända Barn, Dansdepartementet, Houses and Gardens, Commando M Pigg. Marina: Det fanns ingen självklar scen eller plats i svenskt musikliv för detta. Ungefär som poetryslam, musik från förorten idag, eller för några år sedan. Musiken vi gillade och lyssnade på spelades aldrig på radio, absolut inte på tv – det fanns inget internet.Anders: Personligen identifierade jag mig nog inte som gothrockare, jag gillade nog för mycket annan musik. Men visst såg vi annorlunda ut i Motala, där vi kom ifrån. Jag har på senare år hört termen ’’kultare’’ användas som en sammanfat[...]



The Gathering, All Steel Coaches & All Orange

2017-11-07T14:27:28.363+01:00

All Steel Coaches 1988Jag (Nils Mikaelsson) och Ola Jeansson träffades när skateboardingen tog fart på riktigt i Sverige, på slutet av 1970-talet. I samma veva hade punken slagit igenom stort. Vi skejtade all vår fritid utom när det regnade. Då hade vi inget att göra förutom att lyssna på musik som hörde ihop med skejt-trenden. Band som Dead Kennedys, Ramones, Black Flag, Bad Brains för att nämna några. Lyssnandet övergick till att vi själva försökte spela. Jag köpte elgitarr. Ola köpte elbas.Sedan spelade vi sönder stereoapparater hemma. Köpte gitarrförstärkare och fick grannarna och klaga. Vi fick hjälp att fixa en replokal och en trummis. Vi gjorde en replokalsdemo i Anti Silentiums replokal/studio 1982. Sedan dess blev vi goda kamrater och vi gjorde flera gig tillsammans.Ytterligare en gitarrist anslöt och vi tog namnet Subside. Första giget blev i slutet av 1982, då också Voodoo Dolls spelade.Vi bytte trummis och gitarristen ersattes av en basist. Sångaren Ola fick då en fri roll som enbart sångare. Vi spelade sporadiskt på olika ställen i och runt Hallsberg.1985 gjorde bandet sin första demokassett med två låtar, Bloodthrone och When Skies Are Torn Apart. Inspirationen kom vid denna tiden från band som Joy Division, U2, Play Dead och Killing Joke. Vi bytte också namn till The Gathering efter just Killing Jokes låt med samma namn. Vi spelade in två st demos 1986 och ytterligare en demo 1987 under namnet The Gathering. Sättningen för The Gatherin var: Ola Jeansson – sång, Nils Mikaelsson - gitarr, Anders Stålsby – bas, Anders Drakenberg – trummor. Vi blev uppmärksammade i radioprogram som Cult Strip av Mats Lundgren och Bommen av Lars Aldman. Radioframträdanden hade en mycket stor genomslagskraft vid den här tiden. Det ramlade in hundratals brev från intresserade som undrade hur de kunde hitta vår musik. Svensk och utländsk musikpress skrev mycket positivt om oss och ett engelskt indiebolag (Dave Hendersons bolag ”Dead Man´s Curve”) ville ge ut en av våra låtar, Oblivion Days, på en samlings-LP, Music From The Dead Zone, som också blev vår skivdebut.Vi kom 1987 i kontakt med Joker Records och skrev kontrakt med dem. 1988 inför skivdebuten hörde ett annat band från England av sig, som också hette The Gathering, och gjorde anspråk på namnet. Vi tyckte det kändes begränsande att ett annat band hade samma namn så vi beslöt oss för att byta namn. Vi ändrade också vårt sound inför skivdebuten. Det gamla postpunksoundet med stora gitarrkaskader med delay började kännas förlegat och samarbetet med andra ljudtekniker och en producent som ville ha ett tyngre sound ledde till soundet på vår debut-LP. The Gathering var ett band av sin tid. Influerad av samtida band som U2, Play Dead, Chameleons, Bauhaus mm. Soundet med delay och andra effekter på gitarren var påtaglig. Den eran gick mot sitt slut när vi började arbetet med vårt debutalbum. Vi följde med i trenden, men samtidigt köpte vi större och bättre gitarr- och basförstärkare. Mitt gitarrdelay gick sönder och jag hade inget behov av det så jag köpte inget nytt. Istället blev soundet torrt och avskalat. Eddie Svavarsson som fungerade som producent gjorde också att ljudet blev tyngre. Joker jobbade samtidigt med ett annat band som hette In The Colonnades, som kanske var det tyngsta bandet i Sverige då. Vi alla fick naturligtvis intryck från dem. Vi lät också äldre inspirationskällor och band lysa igenom i vår musik. Band som Ramones, The Clash, Killing Joke, Led Zeppelin, The The var stora inspirationskällor. Ola under en spelning på Grottan i Hallsberg 1986Debut-LPn spelades in i Recording House i Nacka under ganska stressiga förhållanden. Jag tror vi åkte till studion fem helger i rad och spelade in och mixad[...]



Facebookgrupp

2017-09-22T20:04:50.962+02:00

Gå gärna med i vår facebookgrupp också.
Nyheter, musiktips, onödiga diskussioner. Välkomna.
https://www.facebook.com/groups/792931424189852/



Fem Snabba

2017-10-06T11:49:19.832+02:00

Fem Snabba 1987Under 80-talet fanns det ett band som, dolda bakom ett mystiskt namn, spelade vacker musik med naturromantiska texter. De hette Fem Snabba och spelade in skivor och gjorde konserter främst under den senare delen av decenniet. Vi har talat med Torsten, Sophie och Gilbert och bett dem redogöra för Fem Snabbas historia:Torsten och Sophie: 1981-1982 spelade Mårten, Torsten, Birger och Gilbert en del tillsammans i ett rockband under namnet 4D Rockers. Inspiration kom från Johnny Thunders och The Clash, bland andra. Samtidigt repade Gilbert och Sophie med en annan tillfällig konstellation på Fribergagården i Mörby. 1982 gjorde Sophie gjorde en inspelning för Radio Stockholm med Mårten på trummor och ett soloframträdande i skolans aula som imponerade stort. På nyårsafton 1983 lärde Torsten och Sophie känna varandra, via gemensamme vännen Gilbert. Veckan därpå fick Sophie frågan om hon vill börja sjunga med bandet. Svaret blev ja - fast bara om Anne också fick vara med. Så, i januari 1983, uppstod den första sättningen av Fem Snabba. Det var Sophie på sång, Anne på klaviatur, Torsten på gitarr, Birger på bas, och Mårten på trummor. Vi började repa i Mårtens källare i Enebyberg där hade hade sitt trumset, ett metallic-rött Pearl som sedan kom att hänga med lika länge som bandet.Sophie 1983Vi lyssnade på all möjlig brittisk och svensk post-punk och new wave. Men den viktigaste inspirationen kom utan tvekan från Siouxsie & The Banshees. Sommaren 1982 hade de gjort en majestätisk konsert på Gärdet i Stockholm. Otroligt suggestivt. Vi lyssnade andlöst på deras nyligen utkomna "A Kiss in the Dreamhouse" och försökte klura ut Budgies trumspel och hur de byggde upp sitt sound. För att få till något av den känslan på repen kopplade vi in ett lånat reverb i sånganläggningen. Sophie undrade alltid: har vi reverbet idag? Echo & The Bunnymen gillade vi också skarpt. Tidiga Lolita Pop med deras rockpoesi på svenska. Och en gammal dysterkvist som John Holm. Vår första låt tillsammans var delvis influerad av ”Den öde stranden”.Namnet Fem Snabba kläcktes av Anne över några öl på Restaurang Marilyn (nuvarande greken Mykonos på St Eriksgatan). Man kan fundera över vad namn kan göra och inte göra för ett band, men många trodde nog att vi var ett punkband rätt och slätt. Inom någon månad, i mars 1983, gick vi in i en åttakanalsstudio (Studio Instant) som drevs av Billy Madden i en källare under Restaurang Prinsen på Mäster Samuelsgatan. På några timmar spelade vi in fyra låtar, två av dem hette "Älska i bombens sken” och "Jag vågar”, skrivna av Sophie och Torsten. Känslan att gå därifrån sent på kvällen med en splitter ny mastertape och en egen kassett i bergsprängaren var ganska så underbar. Efter sommaren 1983 kom Gilbert med på gitarr och Torsten tog över rollen som basist av Birger. Sammantaget blev ett rejält lyft. Gilbert var en driven gitarrist med en helt egen stil. Vi började repa i Gilberts garage, i ett kedjehus i Stocksund. Låtskrivandet delades nu mellan Torsten, Gilbert och Sophie. Från oktober till december spelade vi in åtta nya låtar i Billy Maddens studio.Live på Ultrahuset 1984Gilbert: Vill minnas att jag kom med i bandet någon gång sent 1983. En tidigare konstellation av Fem Snabba hade gjort en kassettbandsinspelning som jag gillade. Mycket choruseffekt på bas och gitarr, det lät The Cure. Nytt och spännade liksom. Vi träffades i högstadiet och hängde i samma kretsar sprungna ur ett slags utanförskap, delvis självutnämnt. Jag hade för min lite för unga ålder haft rätt grava utflykter i punk och new wave och spelat en del i lokala pop och punkband och repat i Fribergagården. Fribergag[...]



Pausunderhållning

2017-09-14T21:13:16.130+02:00

På grund av Livet utgår dagens avsnitt av denna konkreta kniv. Istället följer en liten programförklaring som egentligen borde behandla metod, teori och de rättsliga aspekterna.

Tanken med detta påfund är att presentera den svenska postpunken. Främst från perioden 78-90 men även små exkursioner in på det förvirrande 90-talet kommer att tas. Postpunk är ju ett fränt begrepp. Blev poppis i början av 2000-talet och används nu i vardagligt tal, men vad jag förstår: ses ned lite på i hipsterkretsar. Post-punk brukar definieras som den musik som byggde på punken, men utvecklade den med hjälp av de som kom före (Beefheart, Can, Velvet Underground, Stockhausen osv.) och "punkade mot punken". Jag kommer att använda begreppet lite som jag vill, utan historisk förankring, och diskussioner om vad som är postpunk eller inte får gärna föras! Framförallt kommer bra band att behandlas. Till postpunk kommer också minimal synth, industri, bra pop, punk, new romantic, synthpop, indierock, noiserock, alternativ rock i olika former etc. att läggas till. Är det bra musik från 80-talet? Ja, men då måste vi ju få veta mer om det!
Tanken är således att presentera dessa numera rätt bortglömda band. Vissa är legendariska idag. Vissa gav ut en singel lokalt i Kalmar och är mer mytiska. Jag hoppas kunna avhandla alla, likt en yngre Peter Kagerland (fast en skillnad oss emellan är att jag gärna tar med band som bara gjorde en kassett eller bara några spelningar).
Mycket är på gång. Många har varit snälla nog att svara.

Den här bloggen är tänkt som en knutpunkt. Egentligen vill jag ha ett fanzine på papper, men går det i dessa dagar? Först: den här bloggen. Som ni redan märkt är intervjuerna knepigt designade som ett gammaldags fanzine (och lite svåra att läsa). Mer material kommer att finnas i själva fanzinet. För det kommer också, som ett slags komplement till bloggen men också publicerad här på bloggen. Jag hoppas också kunna skriva ut några ex och sälja på riktigt - i skivaffärer.
Jag har också planer på att göra en s.k. podd. Det vore ju kul. Tänk om det fanns tid till det!

Varje torsdag (utom den här) kommer en ny uppdatering här. Förhoppningsvis alltid med något att lyssna på knutet till posten. I dessa dagar finns det ju både bandcamp och Youtube etc. etc.
Det är några riktigt bra band på gång. Det kommer bli kul.

PS. Om du som läser detta spelade (eller känner någon som spelade) i ett bra band på 80-talet får ni gärna höra av er!



Mao

2017-10-12T21:16:42.380+02:00

Mao bildades 1985 av fyra högstadieungdomar från Karlskrona. Under den senare hälften av 80-talet släppte de två utmärkta singlar. Där den första, An Hour / Strange Girl från 1987 är kall, gotisk postpunk med hög internationell klass! Kalla gitarrer, bra produktion och två utmärkta låtar. seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/album=1329448453/size=small/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/transparent=true/" style="border: 0; height: 42px; width: 100%;">An Hour / Strange Girl by MaoLove Train / Belladonna från 1988 är betydligt poppigare, men behåller ändå så pass mycket av det alternativa och kalla att musiken inte faller i andra-singeln-fällan. seamless="" src="https://bandcamp.com/EmbeddedPlayer/album=3815809292/size=small/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/transparent=true/" style="border: 0; height: 42px; width: 100%;">Love Train / Belladonna by MaoBåda singlarna finns, som synes, på Bandcamp och enligt bandet kommer det att hända mycket mer inom kort på den sidan. https://maomusic4.bandcamp.com/Under tiden vi väntar på fler livstecken har vi gjort en intervju med Johan Peterson (Trummor) och Martin Elmberg (Bas) om deras tid i Mao. Varför bandet hette som det hette, varför det inte blev mer än två singlar och liknande frågor. Tack Johan och Martin!Martin: Mao bildades våren-sommaren 1985. Det började med gitarristen och keyboardisten (Roger och Tobbe) som bildade band. Johan och jag (trummis och basist) började lite senare, ca maj-juni gissar jag.Johan: Vi var fyra vänner på ett stort högstadie i en förort till Karlskrona. Det var trångsynt och man såg ner på folk som inte var enligt normerna. Man skulle hålla på med idrott och lyssna på hårdrock. Att läsa böcker var något konstigt. Vi ville något annat. Vi bestämde oss för att bilda ett band 1985 som reaktion mot detta. Vi lärde oss spela tillsammans.Martin: Första repningen gjorde vi hemma i Tobbes föräldrars vardagsrum. Som tur var hade föräldrarna åkt till sommarstugan!Det som var lite speciellt var att vi var fyra kompisar som bestämde oss för att börja spela musik, annorlunda musik, sån musik som vi gillade. I en intervju kommenterade reportern också detta - hon hade aldrig förut träffat ett band där alla pratade lika mycket (ingen som dominerade), vi var liksom alltid ett jämlikt och demokratiskt band som beslutade saker tillsammans och till stor del även skrev låtar tillsammans - även om det ofta var Roger eller jag som kom med en mer eller mindre förarbetad låt-idé.Sen ska man inte glömma de andra som hjälpte till med bandet. Framförallt Fredric Hagström som var vår mixer-kille på många av spelningarna. Men även Per Gunar-Opulous som var producent på andra singeln, Peter O Nilsson som tog många band-foton och skrev tidningsartiklar om oss, m.fl.Vi hade väldigt många influenser helt enkelt. Vi hade så många olika influenser att det inte går att lista dom alla, minst över 100st. Många olika stilar från rock, pop, synth, ska, avantgarde, jazz, you name it. Självklart var vi influerade av populära post-punkband från den tiden, men det är att göra det alldeles för enkelt för sig att säga att "dom låter som The Cure", som en del journalister gjorde (ofta bara för att vi spelade Cures A Forest som cover, på några av de första spelningarna).Mao Live 1987Martin: Karlskrona hade musikföreningen Noice (senare Oden) och ett rätt så rikt musikliv. Musikhuset Oden blev ett ställe att spela på (from 1986 när kommunen tog över huset efter Flottan), annars var det tunnsått med ställen - diskoteket Ritz och Stadshotellet möjligen. Det här var ju på 80-talet, det var svårt för ställen att få alkoh[...]



Kabinett Död

2017-10-06T11:49:19.828+02:00

Mitt första möte med Kabinett Död skedde genom min dåvarande flickvän. Hon hade föräldrar som hade varit med när det begav sig i skånes punkscen och hade därför växt upp med den skånska nya vågen. Hon talade ofta om låten I en tysk bar, som hon hade hört på någon kassett. Vi följde båda Venants hemsida och här började egentligen mitt seriösa samlarintresse. Från att ha samlat på serietidningar (superhjältar) äntrade jag nu vuxenvärlden genom tjej och lite mer seriösa intressen. Det blev viktigt att se rätt ut, lyssna på rätt musik. Ändå var det hopplöst ute. -Har du hört Kabinett Död? Umeå 2003 svarade alltid nej. Man kallade mig kuf! Men är det Kabinett Död som gjort I en tysk bar? Nej, det är det ju inte! Länge gick hon och jag i den illusionen. En födelsedag, eller julafton, lyckades jag, med mina nygamla kufkunskaper, att leta rätt på ett ex av Eldbegängelse. Den innehöll enligt hörsägen det enda inspelade materialet med Kabinett Död. Tror jag fick ge 300 för den. Hon blev glad, men ingen I en tysk bar. Den måste vart på nån annan kassett enades vi om, kanske i vetskapen om att mysteriet aldrig skulle få nån förklaring.Sen gick tiden. Jag spelade naturligtvis av hela Eldbegängelse och dansade till Kathiztan. Det är hett i Kathiztan! SKRÄCKPULSERANDE hett! Att någon kunde skriva ett sånt ord: skräckpulserande. Eller varför inte KRAMPVANSINNESSORG! Det är helt otroligt. Och sedan sjunga och spela det med en sådan inlevelse. Som om hela skapelsen skulle hänga på framförandet. Mer om känslan av musiken i recensionen av kommande skivan...Jag fortsatte att digga Kabinett Död. Jag gjorde slut med tjejen men fortsatte med kuferiet. Jag skaffade mig ett eget ex av Eldbegängelse (från Tyskland för 10 euro!). Till slut la Venant ut mysteriets lösning på sin Veckans MP3: det var ju Blago Bung som gjorde I en tysk bar, inte Kabinett Död. Jag antar att hon lyssnat på en av 33-45's kassetter och förväxlat artisterna...14 år senare ges det nu ut en skiva med Kabinett Död. Jag är mållös. Tur då att jag haft en del kontakt med Lars Magnar Enoksen på sista tiden. Han har haft den oerhörda vänligheten att svara på en del frågor jag samlat på mig genom åren. Från det kommande fanzinet (SPT) presenterar jag nu 4 sidor om Kabinett Död. Ett mytiskt band med all rätt. Bandet som vägrade att göra skivor för att musiken skulle upplevas live. Bandet som har låttitlar som Din slav, Kein Gott, Döden i rymden, Skrik genom mörker, Arbeit Macht Frei. Bandet som är lika aktuella idag som de kommer vara om 80 år.För alla er som inte hört bandet än, kan jag varmt rekommendera att låta denna uttryckta mänsklighet omfamna er. Bäst görs detta genom att närma er denna länk: https://peteroutrecords.bandcamp.com/album/kathiztanJag har redan beställt skivan. Gör dig själv en tjänst och gör det du med![...]



Fortsättning Följer

2017-08-29T09:42:57.582+02:00

God dag.

Ursäkta avbrottet. Sändningarna återupptas inom kort.

Se också upp för det omdiskuterade fanzinet.



Vacum - Rädd För Tystnaden LP 1980

2009-02-01T12:32:43.391+01:00

"In 1977 Stephan Segermark and Mats Hammerman became classmates in the first year of high school. The had been childhood friends and found each other at once. The dinosaurs and Airfix models in scale 1:72 was now replaced by music by bands like The Saints, Wire and Sham 69. It did not take long before they started talking about forming a band. In 1978 the formed The Blank Generation which tried to rehearse three times but the drummer never showed up as he was more interested in driving his moped. The only thing they ever did was a badge.Then they heard or a female drummer, which Nicke Hasselberg had played with in his first punk band, and Stephan and Mats called her at once.The first rehearsal with Cathrine Fandén was on the 14th of January 1979 and it worked at once. Then they convinced Stephans neighbour Lars Holma to join on bass and on the 23rd of March they had their first concert under the name of Smudge with a repertoire of Three girl rumba (Wire), No heart (The Vibrators), Louie Louie (the Stooges version), Last Orders (The Fall), Sunday Morning Nightmare (Sham 69) and six self penned songs. On the next gig all the covers were gone and the band changed name to Vacum. On the 12th of August the band went to Gävle and during a few hours recorded and mixed six songs for their own Ep and also the track Svartvitt for The Sundsvall Punk Ep. Soon after that Cathrine moved to London to be au pair but Stephan and Mats did not give up and instead convinced another childhood friend Anders Olsson to join in on bass and also found drummer Sank Sankqvist who just got kicked out of Pizzoar.Just 3 weeks after forming this new entity, the band had their first concert and after that things moved rapidly. The Maskerad single was recorded and made it to single of the week in Expressen (the most important music pages at the time) and when Cathrine came back from London she joined in on vocals since the drum chair was occupied.The first album was recorded in spring 1980 and during the recording they discovered that Cathrine also could play the piano, and had real talent for it, so soon after the release of the first album a synth was bought and Vacum had found its form. Most of the material was based on ideas of Cathrine that all the others contributed too. The first album opened a lot of doors and the band started touring a lot and the second album was recorded in MNWs studio in Vaxholm. They pride themselves of writing a lot of material which resulted in about 150 songs. The aim was to have a new song on each local gig which resulted in long long rehearsals and to top that a lot of gigs which started to wear the band down.After the recordings of the second album Den Sista Vintern, Cathrine and Sank left the band and was replaced with Magnus Lindh (who been assisting engineer during the recordings of Den Sista Vintern and had played in Rasta Hunden) on vocals and keyboards and Patrik Högl on drums. Cathrine formed synthpioneers Dockhuset and Sank went to USA to become a drummer for Richard Lloyd and later became a well known producer producing Thåström, Killing Joke and Paradise Lost among others.The new version of Vacum had a period of long synth based songs which gradually changed to shorter and much more snappy songs and the single Dagar i Morgon was that version of the band at its best. Magnus background as an actor also added to the band resulting in better live shows. The band toured a lot and the third album Flugor och Rosor was recorded at extreme speed.After the recordings of the third album Stephan moved to Stockholm and Magnus to Karlstad and after a while even Patrik moved to Stockholm and[...]



Bitch Boys - Continental LP 1981

2009-01-10T16:49:32.248+01:00

(image) Bitch Boys started out as a standard punk band somewhere around 1977 in stockholm, releasing a bunch of singles and one LP with snotty punk in the sex pistols vein. Then came a change in musical direction and this LP was recorded with another singer than the one from the punk years. If im not mistaken the singer here, Max Lorentz IV (!), was a judge on the swedish version of tv program Jeopardy for a couple of years.
The music is similar to ultravox, japan and the whole new romatic-package which were so popular in those days. I cant begin to imagine why they changed their style so dramatically, perhaps with the wish of greater commercial success? also, i guess all of you who enjoy "minimal synth" will like this one as theres some hints of those things. still, its not a bad record.
LEBENSRAUM



Fahrenheit - Vi Har Sprängt 7" 1984

2009-01-07T19:00:19.465+01:00

(image) This second, and sadly last, single of theirs is a bit darker than their first, with more of a aggressive take on the vocals as well as the harsher bassline and repetitive drums. its quite hard to find a band that sounds like fahrenheit... maybe if simple minds had played no wave, like on the a side? not forgetting the brilliant orential-influenced song on the b-side. what i cant understand, though, is why they never released more material than the two singles, considering the fantastic quality of their music. enjoy this one and see to it that theyll be remembered.
VI HAR BLIVIT GALNA
VI HAR SPRÄNGT VÅRT RUM




Fahrenheit - Mysterier 7" 1983

2009-01-07T18:52:10.561+01:00

(image) Sometime between Schnabels last single and this one, they decided to change name to Fahrenheit, and switched drummers from Lennart Holmström to Johan Schjelderup (at least i think they were drummers, but please correct me if im wrong, the sleeves tell nothing about any line up at all). the music also changed a bit, but kept the intense new wave of say, the best parts on the "pop-job" sampler, and took it to new levels of great music. the surrealistic lyrics of "Under skydd av det vackra" gets to me each listen. also, i must say that the vocal parts are much better in fahrenheit than in schnabel. this is a great, and somehow forgotten, single.
UNDER SKYDD AV DET VACKRA PROMENERAR JAG IDAG



apologies my brothers

2009-01-07T18:44:33.129+01:00

for not posting for so long. during my absence from this blog ive been painting and i have watched almost every episode of the x files. im at the middle of season 8 for the moment. but since the end of all things draws near i guess ill have to share more of those secret treasures that i keep in my drawers, hopefully ill start posting more on a daily basis now. we'll see.



V/A - Pop Job LP 1980

2008-11-19T23:11:00.050+01:00

(image) This was the first LP to be released on Klas Lundings legendary Stranded Rekords, a label that started out as a fanzine but eventually merged into a successful record-company (the peak being reached when the major label Polar bought the entire Stranded-roster). on this fine sampler we can hear four young bands (and one really bad one) in the start of their musical career. two of them would gain national fame and one would suceed all others and live on in the 21th century, its such a shame.
Lustans Lakejer started out as a mediocre new wave-band, as can be heard on this record with two very early songs. eventually they became pop-heroes and sold quite a lot of records, always with a kind of distance to everyday life, taking the new romantic movements dreams of a life in luxury and blending it with some james bond-style of dekadence. does it sound good? decide after youve heard the songs. johan kinde, the singer and lyricist in LL, have, i must say, one of the dullest voices ive ever heard (think of david sylvian/ferry meets a politician) AND he wrote (and still writes. the mans been writing a book now!) the worst lyrics of all time. at least from my point of view. LL is still around today, and even appeared in the swedish schlager-festival.
but putting Lustans Lakejer aside for a moment, the other bands are great. Kai Martin & Stick!, the other band that got some kind of fame and released four fantastic records, also just started out as a band and the tracks here lacks some of the great majestic nature of what they would perform later on. still, theres some excellent ska-pop in them.
Schnabel which youve heard from my previous posts appears here with two equally fantastic songs. a bit darker than their singles, possibly a hint of what would come next in their evolution.
N-Liners came from Uppsala (Kai martin were from Gothenburg, the others from Stockholm) and released one single in 78 but at that point they played punk-pop. for this release they have matured into a great jerky organ-driven fast-paced pop-band much alike that of say, XTC! its a shame they didnt release any more stuff than this one and two more tracks on another compilation.
finally Studio Sex, the worst of these bands. ive never liked their two mod-rock bits and i doubt that i ever will. despite some low marks though, this is a great compilation of the swedish new wave. enjoy!
SÅ LÄNGE DET FINNS LIV FINNS DET HOPP



Schnabel - Herre Med Portfölj 7" 1980

2008-11-18T23:10:13.583+01:00

(image) For me, this is a giant leap in their musical abilities. where the previous single was rather dull, this one hits all the right buttons and delivers two fantastic, unresistable pop tunes! this single was one of the first to be released on the now legendary Stranded rekords, and apparently only 50 copies were sold with a cover (large, fold-out poster-cover) so its a sort of rarity. after this, as i said, they changed their name and got really interesting. more of them soon. meanwhile, enjoy these two a-sides.
HAN ÄR INTE FRISK



Schnabel - A Fairytale About A Furry Tail 7" 1979

2008-11-18T23:02:15.791+01:00

(image) As i understand, Schnabel formed in the late 70's as Panic performing at a legendary concert in Medborgarhusen together with the Stoodes (a gig that ended in a riot, right?). After that they eventually changed the name to Schnabel, adopted a more mod-pop-punk style and released two excellent pop-singles before changing the name again and reinventing their style yet another time. this is their first record, released on their own Clean Records ("Hygienisk pop!"). theres nothing groundbreaking in it, but some great pop-songs!
A FAIRYTALE ABOUT A FURRY TAIL



Citizen Kane - Förlorad 7" 1981

2008-11-16T22:03:17.369+01:00

(image) Its rare to hear a good power-pop-band, but this single is so catchy i cant resist it. Unfortunately i dont have any information about them, except that they were from Örebro and that this single was scheduled to be released on Stranded Rekords, but somehow saw the light of day through the small label Image Records. Excellent pop melodies with 60's style organ!
JAG ÄR FÖRLORAD