Subscribe: Nadia
http://nadiaichile.blogspot.com/feeds/posts/default
Added By: Feedage Forager Feedage Grade B rated
Language: Swedish
Tags:
att  ett par  ett  från  för att  för  här  inte  jag  man  med  mig  och  oscar      till  är att  är 
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: Nadia

Nadia



En blogg om Chile, vardagsliv, litteratur och annat



Updated: 2017-09-07T12:09:20.842+02:00

 



Slut i rutan

2009-12-31T01:21:12.681+01:00

Vi kom fram till Chile till slut. Både jag, min lilla familj och mina flyttlådor.
Men någonstans här tar äventyret slut. I alla fall den del av det som har dokumenterats genom den här bloggen.
Jag har bloggat allt mindre och har, till skillnad från vid andra blogguppehåll, inte saknat bloggandet det minsta. Tvärtom tycker jag det är oerhört skönt att i min vardag inte längre drabbas av tankar som "Det här måste jag blogga om", eller "Nu var det längesedan sist, dags att skriva ett inlägg igen".
Bloggandet har varit oerhört kul och har givit mig så mycket under de fyra år som jag har hållit på.
Men ibland har det också varit kravfyllt och framförallt har det tagit oerhört mycket tid att skriva inlägg och ladda upp bilder. Tid som jag idag känner att jag hellre vill lägga på annat än att sitta framför skärmen till en dator.
Så, med en liten, liten eftersmak av vemod säger jag nu hej då till alla mina fina bloggläsare och bloggkompisar som har följt min blogg genom åren. Ni har gjort mig så oerhört glad med era fina,roliga och kloka kommentarer! Till er vill jag säga; TACK! Tack för att ni har tittat in här, läst och tagit er tid att kommentera.
Jag kommer självklart forstätta att läsa och kommentera era bloggar, om än inte lika ofta som tidigare.
Bloggen kommer jag låta ligga kvar och vill ni mig något går det förstås bra att maila(nadiaq@spray.se).



Pladderlitteratur

2009-10-10T15:05:04.832+02:00

En fördel med att inte ha internet i hemmet är som jag tidigare skrivit att man får mer tid över till en annan av mina favoritsysslor; läsning. Och jag har verkligen läst extremt mycket den senaste tiden. Jag har plöjt gamla klassiker såväl som nya, trendiga författare.
Något som slagit mig är att det verkar vara lite inne med böcker vars handling cirkulerar kring inget speciellt och där karaktärernas huvudsysselsättning är att prata, prata och prata i oändligt långa dialoger eller monologer. Sida upp och sida ner fylls av dödligt tråkiga samtal; gärna om lite lagom djupa och svårmodiga ämnen som döden eller svår och ouppnåelig kärlek (se gärna japanske författaren Haruki Murakamis Norwegian Wood). Naturligtvis kan dessa evinnerliga monologer även bestå av ett enda långt och såinihelvete ointressant ordbajseri; namedroppande av mer eller mindre kända författarnamn (Se chilenske författaren Roberto Bolaños obegripligt hyllade roman De vilda detektiverna).
Jag läser, läser och läser. Men ändå fattar jag ingenting. Vad är grejen med att skriva en 700 sidor lång roman som handlar om ingenting? (Roberto Bolaño, igen). Vad är grejen med att fylla en tegelstenstjock bok med prettodjupa monologer som egentligen saknar substans? (Se valfri bok av amerikanska författarinnan Siri Hustvedt).

Kanske bör jag poängtera att jag inte ogillar vare sig Murakami, Hustvedt eller Bolaño. Vad jag inte begriper mig på är varför de höjs till skyarna när de berättar en historia som inte kräver mer än 250 sidor på 500 sidor. Vad är det som är så tilltalande med en 700 sidor lång bok vars innehåll lätt skulle kunna summeras på ett A4-ark?



Knappt en månad kvar...

2009-10-10T14:46:37.287+02:00

..och jag längtar! Längtar efter solvarma gator, grillfester, pisco sour och en oändligt lång kustremsa med vågor som lämpar sig bättre för surfing än för bad.
Om bara en månad är jag i Chile. Och då hoppas jag kunna ta upp bloggandet på allvar igen.

Jag är lite sugen på att starta en ny blogg och behöver tips för program som är användbara om man vill fixa en snygg header, någon som vet?



Godbitar ur sommarens bokskörd

2009-09-01T15:17:35.154+02:00

Jag har läst mycket i sommar. Jag har upptäckt att en av de stora fördelarna med att inte ha tillgång till internet hemma är att det blir desto mer tid över till den underskattade sysslan läsning.
Av sommarens massiva bokskörd minns jag förstås en hel del skräp (En varning utfärdas här för Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande)men också de böcker som har levt sig kvar i mitt minne. Som har lämnat ett avtryck. Ja, ni vet de där böckerna man sällan stöter på som är någonting utöver det vanliga.

En av sommarens absoluta favoritböcker blev för mig Philip Gourevitchs reportagebok Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas imorgon tillsammans med våra familjer. (image)
Gourevitch skriver engagerat och intressant om vad som egentligen hände 1994 under folkmordet på Rwandas tutsier.
Gripande och fruktansvärda berättelser och intervjuer med överlevare för ner den smått ofattbara siffran "1 miljon döda" till en individnivå som ger mig som läsare en helt annan förståelse för händelserna skeende och dem som drabbades av det.
Här ges också en historisk förklaring till de bakomliggande orsakerna som möjliggjorde folkmordet, Frankrikes stöd och bidrag till den regim som brutalt slaktade 1 miljon tutsis och den övriga världens tysta oförmåga till handling.
Som kuriosa kan nämnas att en av de intervjuade i boken är den man som stått förebild för huvudpersonen i den utmärkta filmen Hotel Rwanda.
Bokens omöjligt långa titeln (som gjord för att glömmas) är för övrigt ett citat ur ett brev skickat av en grupp tutsier till den präst i vars kyrka tutsierna sökte skydd. Prästen skulle senare komma att anklagas för folkomord på de tutsier som sökte en fristad i hans kyrka.

Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam är en underbar, färgstark och levande romaner om hur det är att leva som invandrare i ett land på andra sidan om jorden, om kärlek och om hur livet inte alltid utfaller som man önskar.
I förgrunden står ett hedersmord; Jugnu och Chanda. Han hindu, hon muslim. Efter en resa till Pakistan är de försvunna och Chandas bröder misstänks ligga bakom försvinnandet. I England försöker familjerna till de försvunna paret leva vidare ituslitna av traditioner, sorg och saknad.
Nadeem Aslams språkbruk är mycket poetiskt och han målar upp ett fantastiskt vackert porträtt av pakistanska invandrare och de svårigheter det kan föra med sig att leva mellan två kulturer (image)

Så väl Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas imorgon tillsammans med våra familjer som Kartor för vilsna älskande är två helt enastående böcker. Sådana där som dröjer sig kvar i sinnet långt efter att de är utlästa, dessutom finns de båda i pocket.



Bloggtorka

2009-08-21T15:33:25.771+02:00

Jag har inte längre tillgång till Internet i hemmet, därav bloggtorkan.
Jag har egentligen inte tröttnat på att blogga. Emellanåt känner jag suget dyka och fingrarna dras till tangentbordet. Men, det är ju så mycket annat man skall hinna med!

Egentligen skulle jag lämnat Sverige redan i september när hösten drar in över Göteborg och sveper in staden i en alltigenom deprimerande, stalingrå-skrud.
Som det ser ut nu blir jag emellertid kvar ända tills november. Och jag förmodar att om jag hyser några som helst tvivel om huruvida jag bör flytta till Chile så lär de ha hunnit blåsa bort med regnet och rusket tills november.

Så håll ut! Och kika gärna in lite då och då. För även om denna blogg försvinner kanske det dyker upp en ny om hur det är att vara invandrare i Chile...



Slänga, packa, flytta

2009-07-21T17:35:10.824+02:00

Ja, så ser mitt liv ut just nu.
Under den senaste veckan har jag varit i kontakt med ett 10-tal olika flyttfirmor varav samtliga är specialiserade på utlandsflytt men endast tre flyttar saker så långt bort som till Chile
Jag har äntligen hittat en flyttfirma som kan skeppa iväg mitt liv i ett antal flyttlådor som förhoppningsvis kommer att nå hamnen i Valparaíso om ett par månader.
Som det ser ut nu är jag snart tillbaka i Chile.
Men ännu så länge kan allt hända. Kanske startar jag en ny blogg, om hur det är att vara invandrare i Chile. Eller kanske fortsätter jag skriva sporadiskt i denna som just nu förefaller dra sin sista dödssuck.



Gravkonst

2009-07-16T23:16:08.078+02:00

Sörjande kvinnaJag låter mig lätt facineras av imposant gravkonst och kan tillbringa timmar vandrandes på kyrkogårdar. På en sten summeras en hel livstid. Ett par enkla radera, ett tack och adjö till detta liv.Att levnadsåren inte utdelas med rättvisans logik blir uppenbart på en sådan plats.I en grav vilar tre små pojkar varav ingen fick uppleva sin femårsdag. Strax intill ligger en celber musikerfamilj i vilken samtliga medlemmar tycks ha varit av ett sällsynt seglivat virke.Platsen är Östra Kyrkogården i Göteborg. Måhända är den inte lika ändlöst vacker i sin utfomning som sin syster i Buenos Aires (Recoletakyrkogården) men även här vilar på toppen av ett par kullar stadens crème de la crème. På Östra Kyrkogården får överklassen till skillnad från på Recoleta emellertid finna sig i att åtminstone efter livet beblandas med pöbeln, för här har även människor från en mer modest bakgrund råd att låta sig begravas. [...]



Antikvariatfynd

2009-06-28T10:20:11.302+02:00

(image)
Det går allt längre mellan blogginläggen. Ibland händer det att jag saknar bloggandet men för det mesta gör jag det inte. För jag har fullt upp med att planera inför en eventuell framtid i Chile, njuta av sommaren och att läsa, läsa, läsa.
Jag älskar böcker och hann under min vistelse i Chile samla på mig en lång lista på svenska böcker jag vill läsa. Den senaste veckan har jag besökt flera olika antikvariat och fyndat en hel del. Jag gillar att föreställa mig att böckerna har levt ett liv innan de hamnade i min bokhylla. Vems händer har de vandrat genom? Hur många ögon har färdats genom dess sidor?
Ibland vittnar ett par rader på första sidan om att boken varit en gåva från en mor till en dotter, från en god vän till en annan. Men för det mesta finns där ingenting förutom ett par svagt gulnande eller illa tilltygade sidor som kan berätta något om bokens historia.

Ur ett miljöperspektiv torde böcker inköpta på antikvariat vara att föredra framför nya böcker.
Tänk så mycket papper som går åt och hur många träd som får slaktas för att framställa de böcker som senare efter långa och många transporter hamnar i min bokhylla!
Dessutom är antikvariatböcker billiga. Böckerna på bilden köpte jag för en tia styck.
Så fram för mer bokbytande och återvinning av äldre böcker!



Jag hade helt missat...

2009-06-06T09:32:12.441+02:00

...Maciej Zarembas lysande samling essäer i DN om svenskhet, invandrare och Sveriges misslycklade integration. Underhållande, intelligent och träffande.
Läs här!



Hem, ljuva hem?

2009-06-05T13:58:01.563+02:00

Så var man hemma igen. Och allting är precis likadant som innan jag åkte.

Jag njuter av att kunna öppna balkongdörren och mötas av träd, grönska och fågelsång. Kunna andas frisk luft och inte leva i en stad som under vintermånaderna förvandlas till ett enda stort smogtungt avgasrör.
Å andra sidan...
...är det inte särskilt njutningsfullt att traska runt i vinterkappan i juni månad medan det både regnar och blåser på tvären.

Å ena sidan...

...saknar jag den trygghet det innebär att veta att man aldrig är längre än ett telefonsamtal från vilken specialist- eller allmänläkare som helst. På Santiagos kliniker får man förstklassig vård precis när man behöver det, utan månads- eller årslånga väntetider.
Det kanske är så dags att inse nu att den svenska vården faktiskt suger.
Å andra sidan...
...är svensk vård tillgänglig för alla och inte bara för dem som har råd att bekosta en försäkring som i Chile.

Å ena sidan...

...saknar jag de förmåner man åtnjuter som småbarnsmamma i Chile. Att få gå före i kön på banken med en skrikande unge och att det alltid, alltid är någon som reser sig upp för att ge mig och lillprinsen sin sittplats oavsett hur full bussen/tunnelbanan är.
Å andra sidan...
...vägs den mänskliga värme som saknas i Sverige till viss mån upp av hur lätt det är att ta sig runt eftersom såväl kollektivtrafikens fordon som affärer och gator är hjulanpassade.



Bloggen som tidstjuv och prioriteringar

2009-05-20T21:15:50.574+02:00

Sådär gick det med min bloggsemester. Längre än en månad lyckades jag inte hålla mig borta.
Jag läser fortfarande mina favoritbloggar men har bestämt mig för att dra ned ordentligt på mitt eget bloggskrivande. Dels för att jag har annat att göra som känns viktigare just nu, dels för att jag känner att bloggen blev en riktig tidstjuv.
I fortsättningen kommer bloggen kanske uppdateras betydligt mer sporadiskt, inläggen blir förmodligen kortare men slutar blogga för gott gör jag nog inte riktigt ännu.
Själv tycker jag det är tråkigt när bloggar man följer bara försvinner eller slutar att uppdateras utan förklaring. Så därför skriver jag det här. Så att ni vet, om det nu mot all förmodan forftarande skulle vara någon som kikar in här.



Kvinnlig ambition

2009-05-20T21:08:51.103+02:00

Jag sitter och tittar på Buenos días a todos, Chiles motsvarighet till Nyhetsmorgon.
Fyra programledare diskuterar fenomenet Cecilia Bolocco, en avdankad gammal skönhetsmiss som kröntes till Miss Universum någon gång Före Kristus. Sedan Bolocco kammade hem Miss Universum-titeln har hon inte gjort så mycket mer än glänsa på kändispartyn och avbildas i skvallerpressen tillsammans med föremålet för någon av sina utomäktenskapliga affärer.

"Man måste beundra Cecilia Bolocco, för hon är en ambitiös kvinna. Hon gifte ju sig med en före detta president", säger en av de kvinnliga programledarna.
(Cecilia Bolocco var tidigare gift med argentinske ex-presidenten Carlos Menem).

Och jag tänker; är det det som menas med ambition? Att glida runt i tjusiga galakläder på partaj efter partaj. Att gifta sig med en mafioso som utöver sin extravaganta livsstil mest är ihågkommen för att ha plundrat Argentinas statskassa. En man som under en resa till USA blev tillfrågad om huruvida Argentina hade medborgare av afrikanskt ursprung och svarade "Nej, vi har inga svarta. Brasilien har det problemet" (För övrigt har DNA-tester från senare år visat att till och med i det vita och självutnämnda "europeiska" Argentina har en stor andel av befolkningen svarta förfäder).

Jag föreställer mig en kvinnlig programledarna för svenska Nyhetsmorgon yttra samma ord;
"Silvia är en ambitiös kvinna. Hon lyckades ju gifta sig med en kung".

Nä. Det händer bara inte.



Bloggen är trött...

2009-04-16T19:46:27.087+02:00

...och jag med. Saknar tid, lust och inspiration till att skriva och tar därför bloggsemeser på obestämd tid.
Hasta luego!



En poets hem

2009-04-15T15:01:05.187+02:00

Isla Negra är fantastiskt vacker plats belägen alldeles intill havet.
Fast jag föreställer mig att det var betydligt mer harmoniskt när poeten och nobelpristagaren Pablo Neruda bodde här.
Under dagarna vistas här hordvis av turister från världens alla hörn som kommit för att besöka Pablo Nerudas hem som gjorts om till museum. En bit från huset hittar man de obligatoriska souvenirstånden, en liten glasskiosk och så havet vars höga, vita vågor krossas mot klipporna vid strandkanten.

(image)
(image)
(image)
(image)
(image)



Kritik mot Slumdog Millionare

2009-04-11T17:27:27.468+02:00

Hittade en intressant artikel i GP om de indiska barnskådespelarna i Slumdog Millionare som efter succéfilmen har återvänt till sin vardag i slummen. Kanske med en aning ljusare framtid i sikte. Trots den blygsamma lön de fick för sitt arbete (7000 respektive 18000 kr).

I GP hittar jag även en kritisk artikel av Salman Rushdie som påtalar det märkliga i regisören Danny Boyles uttalande om att han ville göra filmen eftersom; "han aldrig tidigare besökt Indien och inte visste något om landet och därför såg projektet som ett tillfälle". Hade en indisk regisör som vill skildra slummen i New York eftersom han aldrig tidigare besökt landet och inte kände till något om landet höjts till skyarna på samma sätt som Danny Boyle?, frågar sig Salman Rushdie.
När jag läser om Danny Boyles uttalande förstår jag plötsligt varför jag upplevde Slumdog Millionare som en aning naiv och banal.
Jag gillade filmen, tyckte den var helt okej men reagerade på att indierna pratade en västerländskanpassad engelska och ogillade den fåniga kärlekshistorien.



Glad Påsk !

2009-04-09T21:39:21.387+02:00

(image)
Oh, jag som ville önska er en glad påsk. Men jag har ju ingen fin bild på ägg eller fjädrar.
Men en liten påskhare kan jag faktiskt bjuda på, så; Glad Påsk från mig och min påskhare!
Nu tar jag bloggpaus i ett par dagar.



Den katolska kyrkan och tonårsgraviditeter

2009-04-11T17:38:56.188+02:00

Jag köper då och då den chilenska tidskriften The Clinic. En av få chilenska tidningar som skriver om politik, andra aktuella ämnen och inte har en tydlig högerprofil. På senare dar tycks musten ha gått ur tidskriften, ofta är den fylld av plumpa skämt och skräpartiklar. Men ibland glimmar den till, lyser upp och skriver om ämnen man knappast finner i de större dagstidningarna.I senaste numret har man ett tvåsidigt reportage om tonårsmödrar. Att bli mamma innan man själv hunnit bli vuxen är inte helt ovanligt i Chile där abort är förbjudet och sexualundervisning i skolan så gott som obefintlig. Enligt artikeln i The Clinic blir 25.000 tonårsflickor gravida varje år. Före år 2005 var det mycket vanligt att flickor som blev gravida blev avstängda från skolan. Detta på grund av den katolska kyrkans starka inflytande som menade att gravida flickor var dåliga förebilder för sina jämnåriga kamrater. Givetvis drabbade detta straff enbart flickorna, såvitt jag vet finns det inte något fall där en tonårig pappa blivit avstängd från skolan.Att förvägras skolgång kan tyckas vara ett problem för den enskilda individen som blir avstängd. Men så är inte fallet när man systematisk utestänger gravida tonårsflickor från skolan generation efter generation. Barnet som föds av en mamma som med största sannolikhet saknar inkomst, föds även av en mor som saknar utbildning och både mor och barn sjunker på så sett allt djupare ner i fattigdom.Statistiskt sett har antal födda barn per kvinna minskat i Chile. Inte så konstigt egentligen då landet står inför samma situation som en mängd europeiska länder. De som har råd väljer att satsa på karriär och utbildning, skjuter upp barnafödandet och föder färre barn. Men det finns ett undantag. Bland kvinnor i åldersgruppen 15-19 sker istället fler födslar. 60% av de tonårsflickor som blir mammor blir dessutom gravida på nytt inom två år. 1990 försökte Patricio Aylwins regering (som efterträdde Pinochet) genomföra en lagförändring som skulle göra det olagligt för skolor att förvägra gravida tonårsflickor undervisning. Den katolska kyrkan invändingar mot detta lagförslag var dock så starka och ihärdiga att någon lagförändring inte kunde genomdrivas. Problemet med tonårsgraviditeter forsatte att växa och 1994 utarbetades av regeringen ett program som bestod av tre dagars sexulundervisning till ungdomar i kommunala skolor. Även detta möttes av protester och avsky från den katolska kyrkan och det var inte förrän 2005 som man faktiskt lyckades genomföra den lagförändring som förbjuder såväl privata som kommunala skolor att förvägra gravida flickor undervisning. De skolor som bryter mot lagen får böta 1 miljon pesos. I samband med lagförändringen förbjöds även skolor uppmana flickan att byta skola och/eller tvinga flickan att gå i skolan på andra tider än sina kamrater. De enda protester som hördes år 2005 kom från en ärkebiskop i Valparaíso som menade att lagen; "(...)kan ge ett intryck av att tonårsgraviditeter är en livsstil att efterlikna vilket inte är förenligt med verkligheten(...)".Trots att gravida tonåringar idag har rätt till utbildning så hoppar 70% av alla gravida tonårsmödrar av skolan. Det är fortfarande upp till varje enskild skola att besluta om sexualundervisning bör vara en del av läroplanen eller ej, vilket resulterat i att majoriteten av skolorna inte har någon. Fancy Lobos 16år som har en son på fem månader och intervjuas i The Clinic säger så här om preventivmedel till reportern: "Jag fattade att vi borde använda [...]



Dulce de leche - inte riktigt min grej

2009-04-09T15:00:01.566+02:00

(image)
Jag skulle gissa att omkring hälften av alla sötsaker som går att köpa i detta land innehåller dulce de leche. Dulce de leche görs av kokad, kondenserad mjölk och har en tjock, kolaliknande konsistens. I den här delen av världen älskar man det och speciellt populära är de kakliknande alfajores.
Jag tycker mest att dulce de leche förstör allt som kommer i dess väg och gör det oätligt sött. För utöver sötman så smakar dulce de leche egentligen inget särskilt.
Nej, tacka vet jag Alghrens bilar och turkisk peppar.



Statliga husbyggen

2009-04-08T21:31:32.496+02:00

I helgen var vi och hälsade på en kusin till Lillprinsens pappa. Familjen bor i ett hus i en by i närheten av Isla Negra och lever ett liv som på flera plan skiljer sig från vardagen i Santiago.Kusinens familj består utöver henne själv av maken som arbetar som busschaufför, en son på 16 år, en dotter på 12 år och så en dotter på 20 år som fortfarande bor hemma med sin sju månader gamla bebis. Pappan till bebisen pluggar i Valparaíso under veckorna och kommer hem till byn endast under helgerna där han bor hos sina föräldrar. Kusinen säljer hantverk (tavlor, tvålar mm) som hon själv tillverkar på en lokal marknad, den 20-åriga dottern hjälper mamma på marknaden och de två andra barnen går fortfarande i skolan. Familjen bor i ett litet, litet hus på omkring 50 m². De är trångbodda men har inte råd eller möjlighet att flytta till något större. Varenda lilla millimeter av husets yta upptas av prylar. Bebisens kläder som inte får plats någon annanstans står upptravade i papperslådor längs med väggarna. När vi var där hoppades familjen och den äldsta dottern på att hon och hennes bebis skulle kunna bli aktuella för ett husbyggnadsprojekt finansierat av staten som snart skall påbörjas i byn. För att kunna definiera vilka medborgare som räknas som fattiga och därmed kan bli aktuella för sådana här projekt låter man folk fylla i enkäter efter ett poängsystem där frågor om inkomst och antalet boende i hushållet besvaras. Ju fler poäng man har, dessto mindre troligt är det att man blir aktuell för någon av de statliga subventioner Chiles regering erbjuder för medborgare med låg inkomst. Kusinens familj konstaterade att efter att äldsta dottern fått sin dotter rasade deras poäng på enkäten i fråga (att ha en ogift, ung mor utan fast inkomst med bebis i hushållet ger inga höga poäng).Tack vare (eller bör man kanske skriva på grund av?) dessa omständigheter har äldsta dottern nu kunnat ansöka om att få ett hus bekostat av staten. Den framtida husägaren skjuter alltid till en del av pengarna själv. Den 20-åriga dottern skulle i det här fallet betala 300.000 pesos (ca 4300kr) själv för huset på 42m² med en liten tomt. Resten av summan, 6 miljoner pesos betalas av den chilenska staten. Den chilenska statens husbyggen är famösa. Ofta är det hafsbyggen som när vintern anländer visat sig sakna skydd mot både vatten och vind. Besvikna husägare som lagt alla sina besparingar på husköpet har ofta ingen möjlighet att själva åtgärda problemet.I den lilla byn där kusinen bor är det emellertid ett kooperativ som har gått samman för att bygga husen. Staten finansierar enbart bygget vilket förhoppningsvis innebär hus av bättre kvalitet. I svenska stadsboendes öron kanske det låter flådigt med just ett hus. Varför inte bygga lägenheter istället? Men det man bör ha i åtanke är att det är ett hus av enklaste modell enligt standardmodell A1 som byggs. För att bygga ett sådant hus behövs ju inte så mycket mer än ett par gubbar (eller gummor för den delen) med starka armar. Att bygga lägenheter blir betydligt mer komplext, då behövs en arkitekt och förmodligen en större och mer erfaren byggfirma än de lokala entreprenörer man anlitar på plats. I det här fallet är det också en by det handlar om. Där finns inga lägenhetshus överhuvudtaget. I Chile finns inte heller särskilt stora möjligheter till att hyra. De flesta äger sin bostad och hyr man ett hus eller en lägenhet så gör man det av en privatperson som har köpt sin bostad. [...]



Vart tog hösten vägen?

2009-04-08T16:08:39.565+02:00

Teoretiskt sätt borde det ha blivit höst för länge sedan.
Lika självklart som att sommaren är varm och solig är det att värmen försvinner i marsmånad för att ersättas av regn och kyla.
Sedan jag kom hit i oktober har det regnat vid två tillfällen.
Häromdagen var det 32 grader i Santiago, den högsta temperatur som någonsin uppmätts i april.



Detaljer från en fiskebåt

2009-04-07T15:18:31.246+02:00

(image)
(image)



Havet under sensommaren

2009-04-07T14:46:52.769+02:00

Att åka till havet under sensommaren eller tidig höst är att njuta det när det är som bäst. Skolorna har börjat, semestrarna är över och sommargästerna har försvunnit. På de tidigare överfulla stränderna syns nu bara en handduk eller två. En och annan surfare och så fiskarna i sina roddbåtar som är här för att stanna.
Och bäst av allt; temperaturen är fortfarande lika behaglig som under en svensk sommardag.

(image)
(image)
(image)
(image)



Mer Oscar Wao

2009-04-07T18:30:36.164+02:00

Efter att ha läst klart om Oscar Wao går jag som vanligt in på Bok.nu (en för alla bokälskare oumbärlig sida) för att betygsätta boken. Bok.nu förutspår att jag kommer att ge Oscar Waos korta förunderliga liv en 5:a. Och jag tycker faktiskt att boken är värd en femma.
Enligt en artikel jag läste i någon svensk dagstidning om internetsidan Bok.nu så används ett avancerat matematiskt system, utvecklat av ett par elever vid KTH (om jag inte misminner mig) för att räkna ut vad jag kommer tycka om de böcker jag läser. Och det tycks funka, åtminstone hyfsat.

Jag klagade i ett tidigare inlägg på att det saknas en översättning till all spanska som pratas i Oscar Waos korta förunderliga liv. I en intervju Bokhora har gjort med författaren Junot Díaz läser jag emellertid att det hela tiden varit författarens avsikt att inte en och samma person skall förstå all spanska och alla referenser till science-fiction världen (Oscar är ett science-fictionfreak). Läsningen skall på så sätt göras till en kollektiv aktivitet där människor med olika bakgrund och kunskap måste mötas för att kunna tillgodogöra sig all text i boken. En tanke som tilltalar mig.
För den late läsaren hittade jag via en kommentar på Bokhora dock en länk till ett Oscar Wao lexikon.



Glassbar med märkligt namn

2009-04-06T16:28:29.694+02:00

(image) Om du skall öppna en glassbar vid strandkanten, varför inte ge den det originella och säljande namnet Tsunami?



En karibisk familjesaga

2009-04-06T20:34:56.504+02:00

(image)
Har ni någonsin läst en sådan där bok man inte kan släppa? Vars karaktärers öde känns så levande att ni bara vill fortsätta att läsa och läsa samtidigt som ni med sorg ser hur bokens kvarvarande sidor blir färre eftersom ni önskar att läsupplevelsen varade för evigt?

Ungefär så känns The Brief Wondrous Life of Oscar Wao, skriven av Junot Díaz, född på Dominikanska Republiken och uppvuxen i USA.
Huvudkaraktären i romanen är Oscar Wao (spanskans uttal av Oscar Wild), en gravt överviktig nörd som hyser två stora drömmar i livet - att bli författare och att hitta en tjej. För det sägs att ingen dominikansk man har dött oskuld och Oscar tänker inte bli den förste. Tyvärr har vår antihjälte både utseende och en (obefintilig) charm emot sig. Då boken tar sin början är den ensamma rollspellsfantasten Oscar djupt deprimerad och självmordsbenägen. Låter det tungt? Det är det inte, The brief wondrous life of Oscar Wao karaktäriseras nämligen av en enorm berättarglädje som trots att det är en både annorlunda och modern roman får mig och tänka på stora och välkända latinamerikanska familjekrönikor som Andarnas Hus eller Hundra år av ensamhet. Inte för att Junot Díaz fortsätter att traska i den magiska realismens välkända spår. För hans sätt att skriva känns både innovativt och väldigt mycket 2000-tal.
Berättarperspektivet växlar precis som platsen där historien utspelas, från ett Dominikanska Republiken under diktatorn Trujillos styre till New Jersey. Läsaren följer inte bara Oscar utan även dennes syster, mor och mormor.
Oscar Wao är rolig, underhållande, gripande, lärorik och tragisk.
Det är en fantastisk roman. Faktiskt en av de bästa jag läst på mycket, mycket länge. Och då har jag ändå ett par sidor kvar...

Ett stort minus får boken dock för att alla de spanska uttryck och ord som förekommer på så gott som varenda sida saknar översättning.
Själv avskyr jag att läsa böcker i vilka ord eller fraser skrivna på ett andra språk förekommer utan översättning.
För att kunna njuta fullt ut av Oscar Wao bör man nog kunna ett par ord spanska eller åtminstone ha ett lexikon till hand. Jag läste boken på originalspråket; engelska. Enligt vad jag förstått innehåller inte heller den svenska översättningen Oscar Waos korta förunderliga liv någon ordlista eller översättning.

Så, har ni ännu inte läst Oscar Waos korta förunderliga liv har ni en stor läsupplevelse att vänta.
För den som har hyfsade kunskaper i engelska rekommenderas dock det engelska originalet.