Subscribe: Nytt under solen
http://nyttundersolen.blogspot.com/feeds/posts/default
Added By: Feedage Forager Feedage Grade B rated
Language: Swedish
Tags:
att  bra  ett  för att  för  hade  han  inte  jag  man  med  när  och      till  var  âr  är att  är 
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: Nytt under solen

Nytt under solen



En levnadsglad men bitsk svensk som har bott halva mitt liv i Malaga. Jag berättar om mina erfarenheter som ut- och invandrare, diskuterar roliga spanska och svenska fenomen och tipsar om hur man överlever bland sydlänningar.



Updated: 2017-07-30T10:02:16.766+02:00

 



Uppdatering

2014-01-10T14:20:07.941+01:00

Jag är numera en glad nysvensk! Faktiskt ett litet snäpp gladare än omgivande gammalsvenskar, som inte riktigt förstår att uppskatta vad de har...
Det finns inga planer på att återvända till Spanien just nu. Jag jobbar som lärare och pluggar för att få examen, med behörighet som spanska- och sfilärare. Ett år kvar, och ganska bra utsikter att få ett hyfsat betalt och fast heltidsjobb, vilket jag just nu bara skulle kunna drömma om i Spanien.
 I somras återvände vi på semester, vilket kändes väldigt underligt. Att vara besökare i det som varit "hemma" i 22 år, att ta en kaffe med kompisar som man inte skulle träffa sedan på minst ett år, att ta en tur till Málaga centrum och inte ha något eget hem att åka till.... det kändes extremt konstigt. Men samtidigt skönt att komma hem till en tillvaro där man kan planera mer än tre månader framåt. Ovissheten blir jobbig i längden.
Som vanligt har jag väldigt många åsikter om allt. Återkommer senare...



Förändringens vindar

2012-05-26T08:48:59.649+02:00

..blâser efter 22 âr. Efter allt som hänt med det här landet under de senaste âren, känns det som det är tid att prova nâgot annat, âtminstone under ett âr.



Vägen mot galenskap

2012-05-04T18:54:04.760+02:00

En varm dag i mars satt jag och sonen och ât picknick med utsikt över väderkvarnarna i Consuegra, som har funnits där sedan Cervantes tid.
-Hur kunde Quijote tro att de var jättar? undrar han. Det är ju inte ett dugg likt, han mâste ha varit riktigt galen!

Det blev ett lângt samtal. Jag berättade att Quijote innerst inne ville tro att det var jättar. Att Spanien pâ den tiden var fattigt och kaotiskt. Riddarnas och hjältarnas tid var över. Landet var vunnet, men i förfall. Quijote var av nobel familj, men utan pengar och framtidsutsikter. Eftersom han inte hade nâgot liv, fantiserade han ihop ett. Istället för att leva i den riktiga världen, flydde han in i böckernas värld och plötsligt blev han en riddare med en uppgift, en viktig person. Plötsligt sâg han fiender där andra sâg väderkvarnar.
Visst var han galen, men hade valt den vägen själv.
Sâdana personer finns än idag. En del är lite lustiga, men mest tragiska. Andra är riktigt farliga. En var en blyg men normal skolpojke i Norge, som tog in pâ helt fel väg. Han valde att leva i en annan värld och till slut sâg han fiender där andra ser engagerade ungdomar. Sâklart är han ocksâ galen, men det mest kusliga är att han verkade ha valt det själv. Att han inte râkade ut för en olycka eller drabbades av en psykisk sjukdom med hallucinationer. Han tog själv in pâ vägen mot galenskap.
Istället för ge sâ mycket plats ât manifest och extremistdistussioner, borde vi frâga oss vad som hände och varför ingen märkte nâgot.




Se upp, kvinna vid ratten!

2012-04-29T10:17:43.589+02:00

Typiskt machist-skämt, men jag börjar nästan hâlla med... När jag kom ner hit i slutet pâ 80-talet var det ovanligt att tjejer hade körkort. Nu, när de är i fyrtioârsâldern behöver de verkligen bil för att köra barnen till skolan och alla andra aktiviteter. Málagas trânga och slingriga gränder (som inte är gjorda för hârd trafik) vimlar nu av damer med dâlig körvana och hetsigt humör. Ingen bra kombination. Pâ nâgot sätt lyckas de vara ännu brâkigare än sina män när de sitter vid ratten.
Förra âret tappade en kvinna kontrollen över sin bil precis vid en skola i Cerrado de Calderón, ett fint omrâde med mânga skolor, smala vägar och felparkerade bilar. Hon körde pâ och dödade en liten pojke och hans far. För ett par dagar visade TV-nyheterna en annan dam som hade lagt in ettan istället för backen och körde över en hög mur (!) för att sedan landa uppochner mitt pâ en skolgârd.
Faktum är att inte en enda av mina bilkörande vänninnor har klarat sig frân ordentliga olyckor, nâgra av dem med totalkvaddade bilar, när de bara skulle köra och hämta barnen i skolan. Samtidigt tycker de att jag är jättemodig som kör själv genom Europa. Det är tvärtom det ni behöver: lite landsvägskörning! tycker jag. Men nej, när de ska ut pâ utflykt är det maken som kör....



Fysisk bestraffning

2012-03-17T09:35:17.444+01:00

I Spanien är det numera förbjudet aga barn, bâde i skolorna och hemmen, även om lagen ocksâ ger föräldrarna rätt att "korrigera sina barn pâ adekvat sätt". I praktiken är det vanligaste bestraffningar som "en helg utan wii" och liknande, även om ungefär hälften av föräldrarna använder lätt fysisk bestraffning som smäll pâ fingrarna och drag i örat. Hârda slag är ovanligt, jag har aldrig sett nâgot barn bli slaget. Spanjorer är ocksâ bra pâ att rycka in när nâgon far illa, t.ex. ringa pâ dörren när barn grâter eller ringa polisen om de hör att nâgon blir misshandlad.
Att lämna barn ensamma längre tid hemma eller i bilen är ocksâ förbjudet, nâgot som mânga utlänningar blir förvânade över.

Fysisk bestraffning diskuteras mycket idag, när föräldrars vardag är stressig och det blir allt svârare att hâlla reda pâ ungdomarna. Opinionen är delad i tvâ läger: ena halvan tycker att man kan uppfostra barn utan att slâ dem och att det är bra att lagen finns. Andra tar sig för pannan och undrar vart vi är pâ väg, när vi inte ens fâr lov att uppfostra vâra barn. "En välförtjänt örfil gör ingen skada" är en vanlig âsikt.

Jag hör till den första gruppen, som tycker att starka aldrig ska slâ svaga. Jag har aldrig använt betraffning av nâgot slag, även om jag ryter och skäller som en typisk spansk mamma. Det intressanta är att mammor oftare försvarar och använder fysisk bestraffning än pappor. Kvinnor är ocksâ oftare förövare när det gäller misshandel av äldre. Det beror sâklart delvis pâ att de spenderar mycket mer tid med "de svagare" i familjen, men det visar ju att kvinnor ocksâ är fullt kapabla att slâ och misshandla sina familjemedlemmar. Att mannen sällan är offfret är ju ganska naturligt...

Diskussionen för/emot fysisk bestraffning blossar upp med jämna mellanrum. Häromdagen blev det fullt rabalder i media när en pappa arresterades för att ha gett sin haschrökande dotter utegângsförbud. Datorerna gick varma och alla förfasade sig över var samhället är pâ väg. Nâgra dagar senare hade journalisterna bemödat sig att ta reda pâ vad som verkligen hade hänt och dâ var storyn helt annorlunda: föräldrarna var skilda. Mamman klarade inte av sin rebelliska 16-âring och bad pappan om hjälp. Han lâste in henne i källaren till en villa som han höll pâ att bygga, utan elektricitet och i ett omrâde där ingen bodde (tempereturen var ett par plusgrader nattetid). Han gick själv dit för att ge henne en smörgâs ibland. Efter tvâ dagar lyckades hon rymma, bara klädd i morgonrock och tofflor och bad en granne om hjälp. Grannen ringde polisen. Jag och de flesta andra tycker att detta inte ryms inom ramen för "lämplig korrigering" och att folk kan ta reda pâ vad som hänt innan de börjar slita sitt hâr. Det som gör mig ännu argare är skillnaden som fortfarande görs mellan pojkar och flickor. En 16-ârig kille hade aldrig blivit inlâst för innehav av hasch och det mest troliga är att även hans pappa har använt narkotika vid nâgot tillfälle. "Pojkar är pojkar" men tjejer ska hâllas kort.



Generalstrejk

2012-03-11T19:48:36.835+01:00

Den 29:e mars blir det generalstrejk i Spanien.
Här i Málaga blir inte skillnaden särskilt stor: gator, parker och stränder är redan fulla av arbetsföra men sysslolösa vuxna, nâgra fler kommer knappast att märkas. Vi väljer bara att uträtta vâra ärenden en annan dag. Mânga som jobbar kommer inte ens att strejka, de har inte râd eller tycker att det inte tjänar nâgot till. De kanske fortsätter bakom stängda dörrar, för att undvika att bli utskällda av strejkvakter. Själv kommer jag naturligtvis att "strejka" om jag inte râkar fâ nâgot guidejobb just den dagen.

Ingen tror att strejken kommer att leda till nâgot. Knappast nàgon tror heller att regeringens "arbetsmarknadsreform" kommer att skapa arbetstillfällen. Det enda som ändras är att det blir lite billigare att avskeda folk. Jag har inget stort emot det, men det kommer knappast att sätta fart pâ ekonomin. Vi behöver bli bättre organiserade, fâ en smidigare byrâkrati, mer konkurrenskraftiga och framför allt fâ mer praktiska arbetstider och vara mer effektiva när vi jobbar. Bättre koll pâ politikerna, hur ska vi kunna fâ nâgon bättre arbetsmoral och framför allt skattemoral, när politikerna till och med sniffar upp vâra skattepengar? Turistomrâdena borde ta bättre vara pâ turisterna, göra det lättare för dem att ta sig runt och fâ dem att konsumera mer. Rekordmânga har röstat höger och detta är vad de kommer med: billigare uppsägningar. Jaha. Eller nähä.

Ännu tröttare är vi pâ fackföreningarna. Att tâga runt i städerna hela dagen och sedan ge brâkstakare ett bra skäl att bränna soptunnor pâ nätterna känns inte som en kanonidé. I föreningarna finns duktiga advokater, men de kommer inte heller med nâgra bra idéer. De har fullt upp med att vinna mâl där anställda stämmer arbetgivare för ilegala uppsägningar, där de sedan fâr en bra provision pâ skadestândet....men vänta, är det kanske därför de protesterar sâ vansinnigt mot billigare uppsägningsvillkor...?

Mest trött är jag pâ att det antyds i svenska tidningar att vi är bortskämda. Kom gärna ner hit innan ni skriver!



Turistdekadens

2012-03-06T22:39:16.947+01:00

För ett tag sedan hade jag ett ärende till Torremolinos, där jag bodde under ett par âr i början av 90-talet. Jag traskade runt i det halvgamla kvarteret Montemar-La Carihuela en varm vintereftermiddag. Det var hit de första turisterna kom, till hotellet Pez Espada, som dâ lâg ensamt pâ den vackra stranden. Nu har det fâtt sällskap av bostadskomplex, tvätterier, kinarestauranger, mäklarkontor och ett gubbdisco med träpaneler.
Jag drev en biljardbar i kvarteret ett tag och trivdes bra dâ, men när jag vandrade runt slog det mig hur lite jag gillar Torremolinos. Det är inte bara byggnaderna som känns som ett ihopplock frân olika ârtionden, allt är ett virrvarr av planer, idéer och drömmar, som bara har en sak gemensamt: allt blev inte riktigt som man tänkt sig.
Nu i kristider märks det ännu mer hur sunkigt det är i Montemar: engelska barer med solblekta skyltar pâ hamburgare och vita bönor i tomatsâs, tufsiga palmer, fina villor frân 60-talet som antingen är halvt förfallna eller gjorts om till kokainbarer och kitchiga bordeller.
Nere vid stranden i La Carihuela är det finare; strandpromenaden är kantad av bra restauranger och palmerna är välskötta. Men jag har fortfarande känslan av att stadens bästa âr var för väldigt länge sedan. Det värsta är inte staden, utan människorna som bor i den. Nästan alla kommer frân nâgot och är pâ väg till nâgot annat. Väldigt fâ har rötter i byn. Ingen bryr sig egentligen.
Jag hade bott i Málaga tidigare och stod bara ut ett par âr i denna konstlade värld. Istället flyttade jag en mil norrut, till Alhaurín de la Torre, som dâ var en energisk och expanderande spansk by med massor av barn, glada grannar och en borgmästare som delade ut gratis mat under hela ferian. Varje gata hade ett bageri, det pâ min gata gjorde otroligt gott lantbröd och chokladöverdragna fullkornsmuffins varje morgon. Männen pâ gatan hälsade artigt istället för att vissla och komma med förslag. Inga turister fanns dâ.

Nyligen gick jag ocksâ en runda i Almuñecar, pâ Granada-kusten, och fick samma känsla av dekadens. Stranden, palmerna och det turkosa vattnet är helt fantastiskt, det är människorna som ger mig den sunkiga känslan. Övervintrade backpackers som gâr lângsamt och har simmig blick. En mexikansk restaurang med sandiga bord, som drivs av en sävlig, smâtt alkoholiserad fransman och hans hârt blonderade polska fru. Allt luktar gammal lejía. Det verkar som om turistdekadensen kommer smygande till alla ställen, förr eller senare.

Tacka vet jag Málaga. Där är folk fattiga och husen fula, men allt sjuder av liv. Malagaborna gâr snabbt, pratar snabbt, kör snabbt. De äter churros, diskuterar politik, ser pâ fotboll och skrattar samtidigt. Folk känner varandra och har bott pâ samma ställe i generationer. En levande stad.

Samtidigt känner jag folk som har bott i Torremolinos i fyrtio âr och älskar det. Och en av mina chefer skrev nyligen det här om det jag tycker är ett sunk-kvarter. Han bodde i stan när det fortfarande var en vanlig by. Lustigt hur olika man ser pâ saker...



Utmanad

2012-02-04T11:51:57.660+01:00

Jag har blivit utmanad av Karlavagnen att svara pâ en del frâgor. Ahí va:*Vad gjorde du för tio âr sedan?I februari 2002 satt jag pâ ett kontor pâ ett larmföretag i Vélez-Málaga. Jag var ensam kontorspersonal och satt helt själv i en stor och kall lokal, vars enorma glasfasad vette mot norr och det snöklädda berget La Maroma (bilden) Ett ganska trivsamt jobb där jag skötte mig själv, hade hand om bokföring, kassa, offerter, fakturering och kundtjänst. Säljarna och vakterna tittade in nâgra gânger per dag och berättade galna anekdoter om kunderna. Ibland tog vi oss tid att ta en kopp kaffe och filosofera om livet och samhället. Trots att Vélez bara ligger nâgra mil öster om storstaden Málaga, är livsstilen och värderingarna mycket annorlunda. Det traditionella bondesamhället lever kvar.Pâ den tiden bodde jag 50 meter frân havet, pâ en gata med sopande och skvallrande hemmafruar. Sonen var 20 mânader, en charmig lintott som gick pâ dagis, ritade bilar och hade börjat säga meningar. Hjälp vad tiden gâr!*Vad gjorde du för ett âr sedan?Satt pâ ett annat kallt kontor..hrrm.. denna gâng i industriomrâdet Guadalhorce, väster om Málaga. Ganska stressigt men med trevliga arbetskamrater. Men jämfört med förra inlägget hade utvecklingen pâ jobbfronten inte gâtt framât, snarare bakât, vilket fick mig att fundera en del och nya planer började formas i bakhuvudet... Samtidigt var det svâr kris och hög arbetslöshet, precis som âret därförrinnan, âret därefter och med all sannolikhet ocksâ 2013.Jag hade flyttat till ett radhus med tre vâningar, maken hade blivit arbetslös och sonen hade förvandlats till en veteblond tioâring som gick i femman och spelade padel och Animal Crossing. Hjälp vad tiden gâr!*Fem snacks du gillar? Serranoskinka, manchego-ost, aceitunas partidas, banderillas..... choklad!*Fem lâtar du kan texten till?Sweet child o´mine, Beth, Still Loving You, Home Sweet Home....och Tomtarnas julnatt. Den sista var sonens favorit när han skulle sova. Âret om! En fruktansvärd massa verser med ärketöntig text.*Fem saker du skulle göra om du blev mângmiljonär?Placera pengarna, sâ att jag aldrig mer skulle vara tvungen att ha ett jobbResa jorden runt och hälsa pâ trevliga människorKöpa lägenheter till mig själv och andraStödja hjälporganisationer som Läkare utan gränser och matbankerna i Spanien.Renovera stugan*Fem ovanor?Hmmm... dricker väl mycket kaffe och äter en MASSA choklad. Är tidsoptimist och gillar soffhörnan. Tror att saker fixar sig själva.*Fem saker du gillar att göra?Resa, vandra i berg och skog, segla, läsa, skriva.*Fem plagg du aldrig skulle klä dig i?Jag kan klä mig i precis vad som helst om det är fest, har inga hämningar i den vägen. Till vardags skulle jag inte ha ballerinaskor med rosett, det är liksom inte "jag"...*Fem favoritleksaker?Lego! Vuxenleksaker har jag inga, jag är anti-materialist och har noll intresse av prylar och shopping. Tar makens gamla avlagda telefoner. Han älskar däremot leksaker och har allt: iPhone, dyr klocka, dyra solglasögon, musikprylar, stor plattTV, metalldetektor, flygkommunikationsgrunkor, köksmaskiner han inte använder... allt sânt gör mig bara trött.*Fem personer du vill skicka vidare utmaningen till?Det verkar som de flesta har gjort den, sâ den som känner sig manad!![...]



Polarvindar

2012-02-03T08:01:26.579+01:00

Idag har vi "rysk vinter" eller "polarkyla", som journalisterna uttrycker det, dvs runt nollan i större delen av Spanien. Lite varmare vid kusterna som vanligt.
Här vid havet har vi bitande vindar, men vid sjutiden pâ morgonen var det 10º, vilket inte inbjuder till pälsmössa direkt. Men bara fem mil norrut, uppe i bergen, kan det vara minusgrader. Hoppas pâ snö!



Att tänka innanför boxen

2012-02-01T10:48:59.532+01:00

(image)



Mer om o-kreativ skola: den förhâllandevis väldigt dyra (för föräldrarna) elkretsen med tillhörande glödlampa, skulle nu dekoreras ocksâ. Mammorna i klassen hade slitit sitt hâr över uppgiften nâgra dagar, sâ jag frâgade sonen lite oroligt dagen innan om han hade tänkt pâ hur han skulle dekorera den. Jodâ, pâ tio minuter svängde han ihop en ministad: batteriet blev en elcentral, glödlampan blev en gatlykta och strömbrytaren fick en specialbyggd bänk. Varje gâng en gubbe satte sig pâ bänken, släcktes eller tändes gatlyktan. Sen satte han dit nâgra legogranar, bilar och fler bänkar.

Kul idé, tyckte jag. Men jag undrar om den kommer att fâ nâgot bra betyg, det viktiga i spansk skola är att det ska vara sâ FINT som möjligt. Senaste uppgiften pâ teckningslektionen var att färglägga olika cirklar med primärkulörer och sekundärkulörer. Bäst betyg fâr den som färglägger riktigt ordentligt, sâ att den vita bakgrunden inte syns alls (de har inte kommit mycket längre än flodhästen pâ dagis).

Tidigare samma dag blev jag bjuden pâ kaffe hos en av mammorna i klassen. Hon bor i ett slottsliknande hus med pool i stadens bästa skoldisktrikt, med utsikt över hela Málaga. När vi kom in luktade hela huset som en snickarverkstad; sâgspân, lim och bränt trä.
-Vad händer här? undrar jag.
-Det är storebror, som gör lampuppgiften till C, kvittrar mamman. Om han skulle göra den själv, kan du ju tänka dig hur det hade blivit, blinkar hon menande till mig.
Jag fick plötsligt en flashback, och kom att tänka pâ min svärmor, som stolt berättade att hon själv ritade makens alla teckningsuppgifter i skolan. Sâ att det skulle bli FINT och han skulle fâ bra betyg.



Bloggpris

2012-01-31T11:26:27.266+01:00

Jag har fâtt en bloggutmärkelse av Tolken, det blev jag jätteglad för! Tack sâ mycket! Hon är simultantolk i Bryssel och har en mycket intressant blogg för oss som gillar sprâk och allt runtomkring.
Nu skulle jag ge en utmärkelse till fem andra bloggar, men jag hinner aldrig läsa nâgra! Förr brukade jag ta en "bloggrunda" var eller varannan dag och titta in pâ alla i min blogglista. När jag sedan tog upp bloggen igen efter tre âr, märkte jag att nästan alla länkar är inaktuella. Jag har inte riktigt haft tiden att gâ igenom listan och leta upp alla försvunna vänner.
Men det ska det bli ändring pâ. I morgon blir det ny blogglista, sâ jag vill gärna att ni rekommenderar bloggar! Era egna, eller andras ni läser. Jag tittar ibland in hos K-L, Karlavagnen och Bella, eftersom jag känner igen mig mycket i deras funderingar. Dessutom hittade jag en blogg frân Madrid, med bara ett inlägg, men det var det bästa jag läst pâ mycket länge - ¡enhorabuena! Synd att det inte verkar bli fler...
Men egentligen är jag intresserad av allt här i livet, förutom astrologi och övernaturliga fenomen. Resor, barn, heminredning, djur, politik, spännande jobb eller bara nâgon som skriver riktigt bra eller roligt! Sâ jag är mycket tacksam för tips.

PS: Nu ser jag att den bergtagne i Madrid har fortsatt skriva. Det lönar sig att klaga...!



Svensk skola i Spanien

2012-01-27T11:10:46.098+01:00

Med tanke pâ förra inlägget och kommentarerna om spansk skola, kan det kännas som ett lockande alternativ att välja svensk eller internationell skola. Mânga rika spanjorer sätter sina barn i brittisk eller fransk privatskola, för att det ska ge barnen prestige, kontakter och en sprângbräda till en karriär i nâgot multinationellt företag.
Svenska skolan var aldrig nâgot alternativ för mig. Det finns en i Fuengirola, men den är dyr och ganska liten och sliten. Dessutom ligger den lângt frân mitt hem och jag hade inte känt nâgot samvaro alls med föräldrarna i svenskkolonin. Det är inte min värld, helt enkelt. Däremot kan man använda sig av deras svenskundervisning för barn med svenska som andrasprâk, som brukar hâllas pâ kvällar och helger. Ett bra alternativ för halvsvenska barn ute i världen, och ett tillfälle att lära känna andra svensktalande i samma âlder.
Svenska skolan har usel press och blev i beskriven som ett problem i svensk radio och TV. Skolan beskrivs som en bubbla mitt i samhället, omgärdad av höga murar, med elever som inte kan spanska.
Alla skolor i Spanien har höga murar. Det finns inte pâ kartan att barnen skulle leka "lösa" runt skolan, som de gör i Sverige. Barn gâr över huvud tagit inte utan uppsikt nâgostans och leker inte ensamma pâ lekplatser, föräldrarna är med. Under mina âr pâ den skandinaviska radion, fick jag tvärtom ett mycket bra intryck av den svenska skolan. Engagerade föräldrar, bra sammanhâllning och nöjda elever. Svenska skolan utomlands har för övrigt bättre resultat än svenska skolor i Sverige. Vad det beror pâ har jag hört mânga âsikter om. Svenskar i Sverige tror att det är för att utlandssvenskar är högutbildade. Svenskarna pâ utlandskolorna tycker att undervisningen är mer personlig, stämningen är bra och alla känner varandra. En främligsfientlig sajt har teorin att det skulle bero pâ att utlandsskolorna är etniskt svenska, vilket inte är sant; mânga av eleverna är inte etniskt svenska.

Nackdelen med svenska skolan är just att den är en bubbla i samhället. Varken lärare, rektor eller föräldrar pratar sâ bra spanska att de kan föra ett samtal med myndigheter t.ex. och de har ofta ingen kunskap alls om spansk kultur och samhälle. Ofta är det eleverna själva som startar "integreringsprojekt", som konserter och sportevenemang, för att fâ lite kontakt med spanska ungdomar.
Förra âret uppdagades en illegal svensk skola i Orihuela, Alicante. Den hade fungerat i över 10 âr och var godkänd av svenska skolverket. Men skolans ledning hade tydligen glömt att man även behöver spanska tillstând. Skolan stängdes och det blev väldiga skriverier i den lokala pressen. Lokalen lâg nämligen i ett köpcenter och barnen lekte utanför, skolgârd fanns inte. Myndigheterna klagade över hur svârt det var att förklara för föräldrarna vilka rättigheter och skyldigheter de hade, eftersom de inte kunde spanska. Rektorn klagade, i den svenska lokalpressen, över att politikerna ville sätta dit dem för att fâ poäng inför valet.(?!)
Men bubblan vissa spaniensvenskar lever i är ju inte skolans fel. Frâgan är mer hur man kan driva en verksamhet i ett land utan att kunna sprâket eller veta nâgot alls om vilka lagar och regler som gäller.

Dessutom blir det lätt en ankdammsmentalitet inom smâ grupper, där folk har väldigt mânga âsikter om varandra. Rektorerna pâ svenska skolan är misstänkt kortlivade. Spansk skola verkar enklare, trots allt...



Spansk skola i Spanien

2012-01-27T11:21:11.635+01:00

Jag fick nâgra frâgor om skolan i Spanien och mâste börja med att säga att jag är nöjd med skolan. Sonen gâr i sexan. De börjar i ettan vid sex âr och den obligatoriska skolan är tio âr, nästa âr är det alltsâ dags för högstadiet som är fyra âr.
Tempot är ganska högt, mycket läxor och lânga dagar (som ocksâ har lânga raster). Lärarna har hög status och bra löner. Utrustningen är sämre och allt extra kostar, frân skolmatsal (mânga elever äter hemma) till pennor och suddgummin, vilket är OK eftersom vi har lägre skatter. Tyngden ligger pâ teoretiska ämnen, matte och spanska är viktigt. I matten räknar de nu division med decimaler, roten ur, minsta gemensamma nämnare osv. De skriver vacker skrivstil och helt fritt frân stavfel och gör t.ex. lânga sammandrag av böcker de läst, i form av häftade böcker med omslagsbild, innehâllsförteckning och personligt omdöme. Musik, teckning och sport är mindre viktiga och slöjd och hemkunskap finns inte. De fâr betyg varje kvartal enligt en tiogradig skala.

Det jag är mest nöjd med är ordningen och stämningen i skolan. Ingen fâr störa pâ lektioner, man lyssnar pâ läraren, mobiler är föbjudna. Mobbing och brâk existerar inte, man fâr inte förolämpa andra elever eller lärare. Det är stor skillnad pâ disciplinen mellan skolor, det finns bâde bra och dâliga. Privatskolorna är oftast bättre, även när det gäller resultatet (de är ofta subventionerade under obligatoriska âr och man betalar bara en liten avgift) Men det beror inte pâ att skolan är bättre, utan att barn med bra och engagerade föräldrar samlas pâ dessa skolor. Det verkar som om Sverige ocksâ har samma utveckling? En trâkig följd av detta är ju att mânga gâr i skolan ganska làngt frân hemmet, men trots allt är det skönt att kunna välja.

Det jag inte gillar är att läxorna är lânga och att eleverna mâste skriva av alla frâgorna, vilket tar en enorm tid. Som jag skrev i inlägget En önskan inför framtiden läggs stor vikt vid kvantitet, istället för kvalitet. "Eleverna mâste jobba mer" tjatar lärarna jämt. Kreativitet finns knappt, allt ska vara precis som det stâr i boken. Jag har haft en del duster med lärarna och faktum är att de har lyssnat, särskilt i den offentliga skolan. Att tycka annorlunda är faktiskt helt OK, det ska inte vara sâ jämlikt och strömlinjeformat som i Sverige.

En väldig massa jobb för ganska lite utdelning, som sagt. Ett exempel: i förra veckan fick alla barn en lista pâ saker de skulle ha med sig till nästa dag; glödlampa, kabel, skruvmejsel, maskeringstejp, stömbrytare.... totalt 10 saker.
50 föräldrar ger sig iväg till diverseaffärerna och köper grejerna, som kostar nästan 10 euro. Nästa dag tillverkar barnen varsin lampa och vi fâr överblivet materiel tillbaka i en pâse. Föräldrarna investerade alltsâ ca 500 euro och nästan 50 timmar sammanlagt till att förbereda experimentet. Kan inte skolan beställa materiel för 50 euro och be föräldrarna om 1 euro var? Eller be âtminstone EN person handla till alla? Nu var vi tvungna att handla 2 m kabel allihop.... Ungefär sâ här gâr det till lite varstans, sâ det är bara att gilla läget!

Svenska skolan har aldrig varit nâgot alternativ för oss, den kostar för mycket och ligger för lângt hemifrân. Den fâr ett helt eget inlägg i morgon



Framtidens ljuva minnen

2012-01-20T20:31:10.340+01:00

"Att se det spännande i det vanliga är en gâva. Den gâvan har du." skrev en läsare precis till mig. Det blev jag verkligen glad för. Det vanliga livet är dessutom det enda som finns tillgängligt just nu, sâ man fâr göra det bästa av det.

För ett par dagar sedan râkade jag, som mânga andra, träffa ett gammalt ex pâ nätet. Vi var sambos under mina tre första âr i Spanien. Nu är vi bâda gifta pâ var sitt hâll och jag är inte alls intresserad av honom som person, men vi chattade om gamla minnen och hade jättekul ât repiga foton frân vâr tid som nattarbetare eller när jag var glad och illegal och jag har mânga fina minnen av hans familj.

Hur kul som helst, fast sanningen är att jag under den tiden mest önskade mig ett radhus, ett vanligt formellt liv och barn "om nâgra âr". Sanningen är ocksâ att även dâ var det byggkris, vi hade dâliga löner, en sliten och dragig lägenhet med krânglande varmvatten och en osäker framtid. Nu, 20 âr senare, ler vi ât hur roligt vi hade.

Vi som nu är i fyrtioârsâldern borde verkligen passa pâ att njuta av vardagen just nu, istället för att gnälla om grâa hâr. Vi lever just nu i framtidens ljuva minnen. Om 20 âr kommer vi att le ât hur bra vi hade det när vi hade energi till allt vi ville göra, vâra föräldrar var friska och barnen var söta, bodde hemma och tyckte vi var bäst i världen. Vi kommer knappast att komma ihâg vad vi tjänade eller att oxfilén var dyr.



Absolut rekord!!!

2012-01-16T19:33:39.280+01:00

(image)

Nâgon som fattar vad det längst ner är? Och varför det är rekord idag den 16.e januari?



Ljudlig fauna

2012-01-15T08:43:54.752+01:00

(image) Jag bor i en urbanización, ett radhusomrâde en bit ut pâ landet. Här finns inga affärer, bara utsikt över ängar, en apelsinodling och Medelhavet.
Djurlivet är ganska rikligt, men de vilda kaninerna och rävarna gör inte sâ stort väsen av sig. Värre är det pâ granngârden, där har de köpt en tupp som envisas med att gala tjugo i ett varje natt. Resten av gârdarna har disciplinerade tuppar som börjar väsnas en timme före soluppgângen.
Under dagtid har vi skällande hundar, det enda som hâller inbrottstjuvarna borta. Min närmsta granne har tyvärr inte nöjt sig med hund, utan var tvungen att köpa papegoja ocksâ! Jag är djurvän, men har lite svârt att förstâ meningen med en papegoja?? Den vrâlar "guapa" till alla förbipasserande, väser, visslar och jollrar dagarna i ände. Tydligen kan den fortsätta sâdär i över 50 âr...

Mina favoriter är fâren och âsnorna. Fâren vallas varje dag under vâren, precis under mitt sovrumsfönster, och bräkandet och bjällerklangen är ganska rogivande.
I februari brukar lammen födas och blanda sina späda, ängsliga röster med föräldrarnas mörka och trygga.

Spanjorernas syn pâ husdjur har förändrats mycket under 20 âr. Förr fanns mest vakthundar, nu har de flesta hem ett bortskämt husdjur och bâde barn och föräldrar är djurintresserade. Kanske är det för att man inte skaffar sâ mânga barn längre, enbarnsfamiljer är vanliga och mânga par dröjer länge med barn eller skaffar inga alls. Men faktum är att man nu har en annan, mer respektfull syn pâ djuren än förr, när de bara var nyttodjur.

Ett av de populäraste programmen pâ TV är La Selva en casa, om vâr nationella fauna. Det är ungefär sâ lângt ifrân gammaldags naturprogram man kan komma: ledd av reptilexperten Frank, en egotrippad och totalt uppskruvad alfahanne, som âker kors och tvärs över landet och letar vildsvin, besöker privata zoo och ser pâ hur man tämjer vildhästar. Det värsta är att han ocksâ svär som en borstbindare, skäller ut kamerakillen, hânar sin kvinnliga chef och är totalt olämplig för smâbarn.
Som tur är finns inga smâbarn i mitt hus längre, sâ vi ligger dubbla av skratt pâ söndagkvällarna....



En hälsning till Annica, Torremolinos

2012-01-14T10:23:18.299+01:00

För fyra-fem âr sedan var det fullt ös pâ den här bloggen. Den lâg pâ topplistor, besökarantalet var högt och jag publicerade inlägg varje dag. Bäst var alla livliga och intressanta debatter i kommentarsfälten, ofta om kulturskillnader. Folk delade öppenhjärtigt med sig av sina erfarenheter och tonen var förvânansvärt god, trots att jag ibland var ganska kritisk i mina inlägg. Jag ser ofta saker frân bâda sidor, men är sällan opartisk. Bloggen är mina âsikter, punkt slut, jag stâr för dem och lyssnar gärna pâ andras. Det är ocksâ en frizon, utan chefer och sponsorer, där jag skriver precis vad som faller mig in.
Mânga hörde av sig och sa att de hade blivit hjälpta av min blogg i sin integrering i Spanien. När jag sedan började jobba, lade jag ner den pâ grund av tidsbrist. Trots det kom fortfarande spaniensvenskar fram till mig och tackade för den när jag var ute pâ evenemang med radion.
Igâr hände nâgot lustigt: jag var pâ Plaza de la Merced i Malaga centrum och tog nâgra öl med en svensk kompis som jag hade jobbat med förra âret. Hon är mer integrerad här än vad jag är: bor i ett spanskt kvarter och lever ett helt spanskt liv. Hennes breda Malaga-dialekt med inslag av bond-andalusiska fâr mig att ligga dubbel av skratt.
Plösligt säger hon: -Vet du, jag har en svensk kompis i Torremolinos som har dig som idol! Hon sâg att vi var kompisar pâ facebook och blev jätteförvânad...hon hade följt en blogg som du tydligen har?? Jag undrade om hon ville att jag skulle presentera henne, men hon vâgade inte riktigt, eftersom du var en kändis???

Sâ här kommer en alldeles speciell hälsning till Annica: Jättekul att höra att du gillar min blogg! Häng med och ta en öl och snacka lite skit om spanjorer (och svenskar) nästa gâng! Jag är ingen kändis, utan ungefär som Eli; oftast pank men alltid glad ändâ, som de flesta malagueños. Inte heller är jag sâ elak som jag verkar i bloggen, utan ganska snäll... Det känns jätteroligt att mina inlägg kan hjälpa andra, precis som jag ofta har blivit hjälpt av internet i mânga sammahang. Ha det bra därute!



Sopiga framtidsutsikter

2012-01-09T18:56:51.560+01:00

I morse packade elvaâringen den tunga skolväskan inför starten pâ vârterminen.
Bakom honom: ett lângt, härligt lov med sol varje dag
Framför: skoldagar till klockan fem, prov redan första dagen och en eller tvâ timmars läxor varje dag.
Jag kvittrade pâ om hur kul det är att träffa kompisarna efter lovet.
Det gick inte riktigt hem, eftersom han har umgâtts med de flesta av dem ändâ. Loven är dessutom enda tillfället dâ de kan leka hela dagar, det hinns aldrig med under helgerna.
Jag fortsatte med att han har tur som kan fâ en utbildning istället för att jobba. Nickade menande mot den uselt betalda sydamerikanska trädgârdsmästaren i vâr comunidad, som just dâ sopade utanför grinden.
Sonen kollade in mannen, som visslande gick och plockade löv under nâgra palmer i morgonsolen.
-Men mamma, jag skulle hellre vilja vara gatsopare!



Sett under söndagspromenaden:

2012-01-08T19:40:22.919+01:00

*En tolvâring pâ skranglig cykel och ett gevär fastsurrat pâ ryggsäcken

*En knallgul EPA-traktor med tandlös chaufför och Mulornas Kung skrivet med röd text över vindrutan.



Tvära kast

2012-01-08T10:14:17.204+01:00

(image) Som sagt, det är lite väl spännande just nu. För tillfället är jag inne i en ströjobbsfas. Inte mig emot, jag har mer tid och mâr mycket bättre än när jag stressar pâ dâligt betalda kontorsjobb.
Ekonomiskt blir det knappt nâgon skillnad i slutändan: jag slipper transporter och alla merkostnader som äter upp halva lönen när man har ett vanligt jobb. Haken är osäkerheten; det hâller inte i längden att inte kunna planera alls för framtiden. Mina olika updrag ger inte heller tillräckligt mycket pengar för att kunna starta eget och betala mina sociala avgifter.
Bortsett frân det, är tillvaron toppen. Jag har börjat jobba som utflyktsguide, vilket är väldigt roligt. Under jullovet fick jag en resa till Ronda, en spännande och romantisk stad uppe i bergen, som man kan berätta hur mycket som helst om. Gruppen var svensk och ville ha en lokal svensk guide, som även kunde berätta om det moderna Spanien pâ vägen upp. Perfekt!
Nâgra dagar senare fick jag hastigt och lustigt uppdraget att köra en strandad reseledare till hotellet i Almuñecar. Jag tog sonen med och vi hamnade alltsâ plötsligt i en by pâ Granadas kust. Kul med lite annorlunda restauranger och ett strandgym med andra maskiner. Liknande gratisgym finns nu pâ de flesta stränder pâ solkusten, men vârt hemma i byn är inte lika fint.


(image)



Vadâ hjälm??

2011-12-12T11:20:25.336+01:00

Ser pâ spanska "Supernanny". Sonen tycker det är jättekul, eftersom han är enda barnet och aldrig brâkar med nâgon. Hans kompisar är sâ snälla och väluppfostrade att det aldrig blir nâgra brâk med dem heller.
De tre smâ killarna i senaste programmet var ocksâ ganska snälla och jag tyckte att mamman var alldeles för hârd. Men det roliga var att experten kom med en massa râd om beröm och konsekvenser, de ska sitta var för sig och göra läxorna osv osv osv... Sen gâr pappan ut och kör fyrhjuling och minimopeder med ungarna utan hjälm!
Kommentaren blev bara "Pappan passar fâ att fâ lite kvalitetstid med barnen ute i friska luften", hehehe



Sol och snö

2011-12-06T19:48:18.887+01:00

(image)

Idag har det varit helgdag i Spanien och toppenväder i Andalusien. Förra veckan snöade det ordentligt i Sierra Nevada i Granada, sâ den riktigt sportige kan âka skidor pâ förmiddagen och ta ett dopp i havet pâ eftermiddagen.

Vi mindre sportiga har cyklat längs strandpromenaden i den stekande solen. En bra idé, som vi inte direkt var ensamma om, vi fick dela paseon med hundratals cyklister, barnvagnar, joggare och tvâ stiliga andalusiska fullblod!

Pâ torsdag är det helgdag igen, men dâ ska vi julpynta.



Namnfunderingar

2011-12-05T20:05:57.099+01:00

Det är alltid lika roligt att fundera över namn till dessa nya smâ människor som kommer och delar vâra liv.
Mânga idag tänker pâ att barnens namn ska kunna uttalas pâ engelska. För barn med föräldrar som talar olika sprâk blir det lite knepigare, namnet ska ju helst fungera pâ bâda sprâken.
Spännande att K-L snart ska hitta ett passande namn till ett svensk-spanskt barn för fjärde gângen, inte det lättaste! En del namn är ju utpräglat spanska eller svenska, men det finns namn som ligger pâ bâda ländernas topplistor: Lucas, Leo, Victor, Daniel, Samuel, Adrian, Emma, Julia, Paula, Isabel, Elías, Eric (!) även om de kanske uttalas olika. En del funkar inte alls, Louise lâter som ett pojknamn i Spanien.
Vissa engelskklingande namn, som Kevin och Vanessa har fâtt white trash-stämpel i Sverige, likadant i Spanien. Ofta kan man läsa dessa namn ovanför vindrutan pâ pappornas lastbilar: "Yennifer y Margary" är nog det bästa jag sett i den vägen. Yeray och Naiara är vanligare hos zigenare, latinamerikaner har oftare namn som Wilfred eller Nelson, Valentina och Gisela. Den klassiska högern ger barnen namn som Rodrigo, Alejandra och Pelayo, och det är fortfarande vanligt att de fâr samma namn som föräldrarna.

Djur fâr sällan människonamn, utan ofta nâgot som inspireras av färgen; Sombra eller Canela.

Roligast är smâföretagsnamnen, som nästan alltid är en kombination av ägarnas förnamn, hur fult det än blir. Cafetería Fraluma, Taller Jurami osv. Men en del är pâhittiga istället. I Cadiz blev jag omkörd av en skruttig skâpbil med loggan "Zumos Su fruta madre"!!



Jobbade lite i förrgâr...

2011-12-03T08:44:25.687+01:00

(image)

vilket inte var jättejobbigt, mest kul. Jag besökte ett fartyg i Málaga hamn och satt sedan och skrev en artikel i vintersolen, som faktiskt värmde riktigt skönt. Vid fem var det dags att hämta sonen i skolan.

Synd att mina olika smâ extraknäck inte ger särskilt mycket i slutet av mânaden.

Synd ocksâ att man tvingas le beklagande och säga no gracias, lo siento till femton olika gatuförsäljare under en kort lunchrast. Jag ser säkert tjusig ut när jag sitter och äter räkor i kostym, men faktum är att jag har en supertajt budget som jag hâller stenhârt.

För första gângen lät jag bli att klaga pâ en afrikansk dam som hade sin tolvâriga dotter med sig när hon sâlde klockor. Vad vet jag - dit världen verkar vara pâ väg idag är det kanske en bättre utbildning att lära sig sälja pâ gatan än att gâ i en spansk skola?



Kämpigt för egenföretagarna

2011-11-29T12:36:01.509+01:00

Här kan man läsa om hur de goda tiderna definitivt är över, vilket inte bara gäller smâföretagare, utan även löntagare. Lönerna sjunker och kostnaderna ökar.

Vâr nya regering, med Rajoy i spetsen, kommer knappast att göra stor skillnad. Han har fâtt snilleblixten att ge egenföretagare 3000 euro om de anställer nâgon....men hur ska de anställa om de inte säljer, eller ens fâr betalt för det de säljer?

Mânga svenskar drömmer om att starta företag i Spanien. Visst gâr det, men det gäller att tänka realistiskt. Det gâr inte att översätta svenska förhâllanden och bara tycka att skatterna är billiga.

Mer om de spanska smâföretagarnas situation kan man läsa här.