Subscribe: Kärlek, mat och folköl
http://gittosmat.blogspot.com/feeds/posts/default
Added By: Feedage Forager Feedage Grade B rated
Language: Swedish
Tags:
att jag  att  bara  eftersom  ett  för  inte  jag  lite  man  med  och    ska    till  tsk  var  är 
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: Kärlek, mat och folköl

Kärlek, mat och folköl





Updated: 2017-12-01T11:51:52.714+01:00

 



Ett tips...

2007-12-13T21:42:18.341+01:00

Försök aldrig, aldrig äta en sharonfrukt som inte är riktigt mogen. Även om den är väldigt söt - och väldigt god - så kommer garvsyran att slå till efter några sekunders tuggande och helt plötsligt är den där söta mjuka frukten en riktig helvetesbomb. Tänk dig att dricka en kopp te som är bryggd på ungefär två deciliter the per deciliter vatten och som fått koka i tryckkokare tre timmar. Ungefär så smakar en omogen sharon.

Det värsta är att jag åt upp hela frukten eftersom det första smakintrycket var sött och smörigt. Det slutade med att jag fick borsta gaddarna tre gånger för att bli av med strävheten i munnen.

Så lämna din sharon tills den är helt mjuk. Har den bruna fläckar i fruktköttet betyder det inte att den är dålig, utan att den har så mycket socker i fruktköttet att det börjat fällas ut i små fruktsockerklumpar. Det är alltså ett tecken på att den är ätlig utan paniktandborstning efteråt.



Systerliga förvecklingar

2007-11-29T20:50:39.846+01:00

"Gå in och kommentera nu", sade jag till syrran efter att vi diskuterat ett inlägg jag skrivit.
"Va? Får jag kommentera?", blev svaret. "Jag trodde du ville ha bloggen... Ja... Opartisk. Att du blev arg om jag kommenterade."
"Sluta larva dig, klart du ska kommentera!"
"Men..? Jag trodde verkligen inte jag fick! Jag har ju skrivit massor av gånger men sedan raderat eftersom jag inte trodde att du ville ha kommentarer från mig!"

Men nu kommer syrran i alla fall kommentera eftersom hon garanterat tycker att hon blivit felciterad. Det tycker hon jämt.



The importance of being Margit

2007-11-29T18:09:34.630+01:00

Det finns som bekant Facebook-grupper för allt. Idag gick jag med i gruppen "All Margit's in the world" och har redan haft mejlkontakt med en Margit i Kansas. Det är helt fantastiskt onödigt, men ack så roligt! Framför allt eftersom de enda Margitar jag träffat tidigare* är min farmor och en arkitekt som besökte mitt högstadium en gång. Och annars har jag bara stött på Margitar i dödsannonserna, vilket förstås är lite deprimerande. För varje Margit som dött har känslan av att "snart är det bara jag kvar" ökat.

Men jag är alltså inte ensam - tjoho! Det finns hela nio personer med i gruppen, varav tre svenska. Underbart!

*Nu har jag ju inte träffat den här Kansas-Margiten, men så petig behöver man ju inte vara.



Enter the twilight zone

2007-11-24T21:03:52.367+01:00

Det pågår scener i mitt hem just nu som David Lynch skulle varit avundssjuk på: Magnus och hans bröder rockar loss till Motorhead på Singstar. Att de dessutom dansar samtidigt gör det hela ännu bättre.

Bilder kommer eventuellt i morgon, jag måste nämligen först övertala dem att inte döda mig om jag publicerar deras underbara danssteg.



Mängder av öl

2008-12-09T02:23:47.827+01:00

(image) Så här ser det ut i kylen när Magnus båda bröder är på besök... Det är lite som om den goda ölfen (fen som i tandfen alltså, inte det "ölfen" som låter ungefär som en tysk stad) kommit på besök.

Att det dessutom ligger en rejäl klump ryggbiff i bit (med fin kappa) skvallrar om den annalkande kvällens middag: lågtempstekt ryggbiff, isobels bärnässås och hemfriterade pommes. Det är faktiskt första gången jag lagar detta spektakel till sås, så vi får väl se hur det går. Med tanke på att jag bara skurit min hemslagna majonäs en gång torde jag väl ha förutsättningar att lyckas*.

*Eftersom jag nu skrutit skamlöst kommer såsen garanterat skära sig.



Kontraktet påskrivet!

2008-12-09T02:23:48.096+01:00

Stugan på Ekerö var så fin, så härlig och så precis allt jag någonsin önskat mig att jag nästan blev rädd. Kommer jag få cancer eller bli överkörd av en bil nu så att den kosmiska balansen återställs?

(image) Bilderna lyckas kanske inte visa hur fint det faktiskt är, men det löser vi lättast genom att alla ni bloggläsare helt enkelt tar er tid att hälsa på mig när vi flyttat in efter årsskiftet. Fast inte om ni är psykotiska våldtäktsmän. Alla ni andra är dock välkomna!

(image) Ja, katten får vi faktiskt på köpet. Samt en röd rackare som inte syns på bilden. Och i den öppna spisen ska jag grilla äpplen och röka korv. Det borde gå med tanket på att min far lyckats röka en hel julskinka i skorstenen.

Och jag har redan sett ut det perfekta stället för att anlägga mitt grönsaksland. Nu ska jag bara lära mig allt om hur det går till, något jag kommer att göra med närmast autistisk besatthet.



Äntligen...

2007-11-23T15:43:13.839+01:00

Nu har jag flyttat in på Taffel!



Ekerö

2007-11-21T07:10:36.385+01:00

Idag åker Magnus och jag upp till Ekerö för att titta på stugan och - om allt går väl - skriva kontrakt. Jag är så nyfiken! Att ägaren dessutom är en relativt känd svensk filmproducent är förstås lite spännande i sig (han verkar dessutom väldigt trevlig).

Kameran är nedpackad, så i morgon hur fint det är!



the times they are a-changin'

2007-11-19T13:43:47.289+01:00

Det tafflas av bara den! Lisa har redan flyttat in, Isobel har skrivit sitt första blogginlägg om den underbara lardon... Och snart även jag, återuppstånden i all min glans ur den gamla bloggens aska.

Fast Kärlek, mat och folköl kommer inte att dö helt, bara uppdateras lite mer sällan. Och kanske handla mer om de få delar av mitt liv som inte består av mat. Så ni förlorar inget, tvärt om blir det dubbelt upp Gitto i framtiden.



Istället för mat: förvirring!

2007-11-17T21:16:10.196+01:00

Frågan som de flesta ställer sig: "Var lade jag egentligen mobilen?"

Frågan som inte fullt så många ställer sig: "Varför lade jag mobilen i kylen?"


Nej, jag vet inte varför, men där låg den. I äggfacket. Och ringde ilsket. Jag som letat efter den en bra stund (fruktlöst, givetvis) blev både glad och konfunderad, men så är det när man lagar mat intensivt: saker åker in och ut ur kylskåpet och rätt vad det är glömmer man vad man egentligen sysslar med. Tidigare har jag hittat både lösa cigaretter, hårspännen och faktiskt en ensam strumpa (dock ren) i kylen.

Ja, lite knäpp är jag nog.



Glöggsnacks del 2

2008-12-09T02:23:48.237+01:00

(image)
Då och då får jag ett leverpastejsryck, köper en ask som jag äter upp på två dagar blankt och rör sedan inte lever på flera månader. Jag antar att det är min kropps sätt att hantera en tillfällig järnbrist. Igår var det uppenbarligen dags igen, eftersom tanken slog mig att en lite kryddig kycklingleverpastej skulle vara det perfekta komplementet till glögg - en koppling som människor med normal järnhalt i blodet antagligen inte gör bara så där. Men det var verkligen supergott på hårt tunnbröd tillsammans med cornichoner och toppat med en knaprig driva friterad rödlök. Supergott. Ska ni bara göra en leverpastej i hela ert liv, gör den här!

Faktum är att jag blev så sugen bara av att skriva om pastejjäveln att jag genast måste gå och äta lite av den. Direkt ur skålen.

Julkryddig kycklingleverpastej


400 g kycklinglever
1 liten gul lök
2 msk smör
1/2 tsk salt
1/2 tsk kanel
1/2 tsk nyriven muskot
lite nymalen svartpeppar
rivet skal samt saften av en apelsin
1/2 - 3/4 dl grädde

Hacka kycklinglever grovt och skär bort eventuella senor. Hacka löken fint. Fräs lök, lever, salt, kanel, muskot och svartpeppar i smöret på medelstark värme, ca 5 minuter. Tillsätt apelsinskalet och apelsinsaften och låt koka ihop tills nästan ingen vätska återstår. Låt svalna lite,

Mixa leverfräset ordentligt i en matberedare och tillsätt tillräckligt med grädde för en lagom konsistens. Den ska vara bredbar, men det ska inte bli någon leversoppa av det hela.

Ät med cornichoner och strimlad rödlök som pudrats med lite vetemjöl och friterats ca 30 sekunder i het olja.



Surt sa räven...

2007-11-16T22:04:32.575+01:00

Nej, jag fick inte tag i någon Blossa 07. Den var slut klockan ett på Systembolaget inne i stan och klockan halv två Systembolaget ute vid köpcentrat. Jag trodde faktiskt inte att de skulle ta slut så fort, eftersom smaken känns ganska unken (men så är jag inte heller något fan av vare sig kanel eller havtorn), men folk hamnstrar uppenbarligen rätt rejält.

I stället köpte vi Åkessons Kronovalls Slotts glögg, som var en riktigt god rödvinsglögg. Däremot vet jag inte om den platsade i en lyxpaketering i femtiocentilitersflarra och ganska högt pris (65 pix om mitt minne inte sviker mig) samt Dufvenkrooks whiskyspetsade variant som faktiskt var riktigt god och helt klart värd priset på 79 kr för en halvliter. Inte för söt, stark nog för att man ska stå ut med julafton och trevligt och ganska diskret kryddad med en riktig whiskysmak.

Men, och ett stort men dessutom! Glöggjäklarna är allergena och antagligen fullproppade med sulfiter... Jag sitter just nu med en handduk med isbitar mot fejan eftersom mitt ansikte nu är vackert flammigt. Inte flammigt som i oj-jag-har-druckit-ett-glas-för-mycket (bara det att jag skriver det här just nu torde väl vara bevis nog) utan nu sitter jag här: vackert kolorerad i rött och vitt som en mänsklig prickig korv, med hettande kinder och en irriterande känsla av att inte ska väl jag vara allergisk, jag som alltid tålt allt? Inte ska jag gå i däck efter en halv liter glögg?

Jag är inte säker på att glöggen innehåller mer sulfit än något annat eller ens att det är sulfiter jag är allergisk mot, men eftersom jag får en sådan kraftig reaktion misstänker jag att så är fallet. När man dessutom lägger samman mina besvär med det faktum att min syrra är bevisat överkänslig mot nästan allt vad vin heter funderar jag faktiskt på Systembolagets råd att grunda kvällen med en Clarityl.



Hmm...

2007-11-16T19:50:03.558+01:00

Är det bara jag som känner ett litet naggande obehag inför SJ:s nya biljettsystem? Inte bara känns det extremt förvirrande, utan också väldigt otransparant för oss resenärer. För hur lätt kommer det att bli att hitta det bästa priset när det är så många faktorer att ta hänsyn till - plats, efterfrågan, tid till avresa, platsegenskaper osv in absurdum - utan irriterande trial and error som innebär att man tvingas hosta upp alldeles för mycket pengar?

Alltså, ska jag satsa på att boka en tidig biljett (med högre avbokningsavgift) bara för att se de traderaauktionerade biljetterna gå för fem spänn styck dagen innan avresan? Eller ska jag kanske vänta och chansa på de utauktionerade biljetterna bara för att upptäcka att de går för multum just den dagen jag vill resa? Jag anar redan nu ilskna Aftonbladetlöp av typen "SJ LURADE Anette, 21 - tvingades betala DUBBLA SUMMAN - SJ: Vårt biljettsystem fungerar bra " och liknande haranger när folk inte förstår systemet.

Visst, SJ:s system som det är nu är uselt och förvirrande. Men varför lösa problemet genom att göra det ännu uslare och mer förvirrande, framför allt som SJ jobbar med allvarliga imageproblem som det är? Dessutom nu när de skulle kunna rida högre än någonsin på klimathotsvågen om de bara bjöd till lite?

Jag misstänker att en rejäl smyghöjning av biljettpriserna kommer att leta sig in i den här omorganiseringen, lite i stil med Swedish Match användande av den klassiska taktiken "Mer pengar för mindre vara". För vilken utomstående granskare kommer kunna bevisa att biljettpriserna de facto höjts om beräkningen måste inkludera så många parametrar? Framför allt som SJ själva ensamma känner till den viktigaste, det vill säga den faktiska efterfrågan på biljetterna.



Glöggsnacks del 1

2008-12-09T02:23:48.410+01:00

(image)
Glögg kräver sina tillbehör... Rötter och nussin i all ära, men ibland vill man ha någonting roligare, framför allt som Magnus har en märklig russinfobi. Fast ärligt talat har inte jag heller fattat poängen med att slänga russin i glöggen - det är väl sötsliskigt nog som det är?

Kryddrostad mandel är kanske inte direkt nytt (varje mattidningsbilaga av rang har väl sin egen variant när julen börjar nalkas), men fortfarande sjukt gott och pryder sin plats på vilket glöggparty som helst. Fast rosta inte mandlarna i ugn med olja och kryddor, det blir uselt. Dels fäster inte kryddorna särskilt bra, dels blir det tokkladdigt med oljan och gästerna (eller du själv) kommer att smygtorka fingrarna på dina nya dyra gardiner. Eller på din gamla älsklingsfotölj. Bättre att göra en vattenbaserad kryddblandning som du låter dunsta fast på nötterna!

Min variant av de eviga rostade nötterna är barbeque-mandlar, ett verkligt beroendeframkallande och lite halvklibbigt snacks (okej, jag erkänner! Det är inte helt torkvänligt heller) som fått sitt namn efter de nästan lika trevliga barbeque-chipsen, som dock innehåller lite väl mycket onyttigheter för att okynnasätas. Visserligen är mandlarna betydligt fetare än chipsen (ca 35 % för chipsen mot ca 50 % för mandlarna), men mandlarna är både mer mättande och dessutom sammansatta av betydligt nyttigare fetter än den friterade potatisen.

Var försiktig med cayennepepparn bara. Den heta glöggen förstärker chilihettan på ett mycket spännande men ganska obehagligt sätt om cayennepepparn är ur balans. Men ska mandlarna ätas till öl kan man gott tredubbla cayennepepparhalten om man inte är allt för mesig i smaklökarna.

Barbeque-mandlar

200 g mandel
3 msk vatten
1 tsk liquid smoke
2 tsk honung
1/2 tsk salt
1/2 tsk spiskummin
2 tsk paprikapulver
1-3 krm cayennepeppar

Skålla mandeln och skala den och blanda övriga ingredienser i en skål.

Rosta mandeln i en ganska het stekpanna tills mandeln tagit fin färg och det knäpper ordentligt i den.

Slå över kryddblandningen och rör om ordentligt tills allt vatten kokat in och mandlarna är täckta av ett tunt kryddlager. Lägg mandlarna att svalna på en bricka. De blir lite klibbiga av honungen, så man kan med fördel röra om lite bland mandlarna när de svalnar, annars klibbar de lätt ihop.



Råttan i grytan

2008-12-09T02:23:48.630+01:00

(image)
Jag är inte direkt ensam om att ha lagat till ratatouille den senaste tiden, men faktum är att filmen med samma namn är så pass snygg att det är omöjligt att hindra saliveringen vid matlagningsscenerna. Att den dessutom är riktigt underhållande göra inte saken sämre. Fast se
den för guds skull inte dubbad till svenska, då missar du Peter O'Toole som underbart bitter matskribent. Och råttorna är faktiskt så charmiga att jag halvt övervägde att skaffa mig ett par som husdjur. Tills jag mindes den enorma råttan som bodde i soprummet när jag jobbade på Max i Umeå, det vill säga. Den var ondskan personifierad och satte faktiskt skräck i hela personalen, trots att bara en av oss hade riktig gnagarskräck. Men den var så... enorm. Och så orädd.

Hur som helst, ratatouille var det. Den riktiga varianten. Eller förresten inte. Jag hade ingen aubergine hemma och ville hur som helst ha en mer mättande variant av den sydfranska grytan. Så varför inte blanda ned lite kikärter? Och klart det blev jättegott, hur skulle man kunna misslyckas med sådana trotjänare som lök, vitlök, krossade tomater och örtkryddor?

Ratatuoille
4-6 personer

2 stora gula lökar
6 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
3 msk tomatpuré
1 burk krossade tomater
2 dl vatten
1 zucchini
1 tsk torkad rosmarin
1 tsk torkad oregano
1 tsk torkad mejram
1 tsk torkad timjan
salt och svartpeppar
3 dl kokta kikärter

Strimla löken tunt och hacka vitlöken fint. Stek lök och vitlök under omrörning på ganska låg värme i olivoljan, ca 20 minuter. Rör ned tomatpurén i löken och stek ytterligare fem minuter.

Flytta över lök och vitlök i en gryta och tillsätt tomatkross, vatten, örtkryddor och lite salt och peppar. Låt koka upp.

Skär zucchinin i halvmånar och tillsätt dem till grytan. Sjud grytan under lock tills zucchinin är riktigt mjuk, ca 30 minuter. Tillsätt kikärterna och ge grytan ett nytt uppkok. Smaka av med salt, peppar och gärna lite färska, hackade örter.

Servera som huvudrätt med ris eller som tillbehör till till exempel lammkotletter.



En sötsliskig jul...

2007-11-16T11:56:13.799+01:00

Idag släpps årets glögg till försäljning på Systembolaget. Gissa vem som ska dit och shoppa loss?

I kväll blir det glöggprovning och lite trevliga glöggtillbehör som jag ska klura på under dagen. Rapport kommer i kväll om jag inte blir på kanelen, vilket jag förstås kommer att bli eftersom glögg är en förrädisk dryck. Men klart man offrar sig för vetenskapen!



Säsongens första...

2008-12-09T02:23:48.788+01:00

(image) ...Blossa starkvinsglögg. Tända ljus. Raggsockor och sjal. En mustig grönsaksgryta med kikärter och zucchini puttrar på spisen. Så länge man är inomhus ter sig den annalkande vintern helt okej.



Off topic: jättebläckfiskar

2007-11-14T12:29:21.650+01:00

I natt hade jag mardrömmar hela natten. Bland annat drömde jag att jag gjort egen ost och att Magnus förstörde den på något vis, vilket jag vaknade upp och givetvis skällde ut honom efter noter för. Magnus tog det som en gentleman och bad ordentligt om ursäkt varpå vi båda somnade om.

Sedan fortsatte min märkliga dröm med att jag fick ta hand om tio afrikanska asylsökande och försökte försvara dem mot en hemsk jättebläckfisk. I drömmen existerade bläckfisken egentligen i en Stephen King-roman, och jag kunde inte i mitt liv lista ut om jag befann mig i själva romanen (vilket med min drömlogik skulle innebära att jag skulle besegra den eftersom det goda alltid vinner) eller om bläckfisken hade rymt från romanen (viket skulle innebära att jag var chanslös eftersom folk i verkligheten definitivt inte spöar mordiska jättebläckfiskar). Jag vaknade av mitt eget skrikande och vågade givetvis inte somna om igen. Fast det var ändå dags att gå upp.

Fast vad jag egentligen undrar är varför man känner sig så fysiskt mörbultad efter mardrömmar... Jag har en dov huvudvärk och en molande obehagskänsla i kroppen trots att jag varit vaken i 4 timmar. Är det så enkelt att man ligger och spänner sig under mardrömmarna?



Pannkakor del 2: "Skulle inte du fota maten?"

2008-12-09T02:23:49.103+01:00

(image) Något av det absolut godaste jag vet är raggmunkar. Något av det absolut godaste Magnus vet är raggmunkar. Något av det absolut godaste min syster Claudia vet är... Ja, ni fattar? Vi är tokiga i raggmunkar hela bunten!

Alltså ställde jag till med raggmunkskalas för syrran igår. Billigare bjudmat är svårt att hitta, samtidigt som det signalerar kärlek och omsorg. För vem orkar egentligen stå och steka pannkaka efter pannkaka i ett osande kök? Bara någon som verkligen bryr sig.

Mitt i maten frågar Claudia "Men skulle inte du fota... Till bloggen?" I min potatislycka hade jag helt glömt kameran och därför är bilden halväten. Men ni fattar ju vad bilden föreställer ändå.

Tidigare har jag skrivit att "ingen människa behöver ett recept på raggmunkar" och det står jag fast vid. Fast ni får ett ändå, för det är ett alldeles utmärkt recept. Dessutom är det en enorm sats som räcker till säkert trettio raggmunkar, men när man ändå står där och steker kan man ju passa på att göra det ordentligt och frysa in resten (samt skicka med syrran ett gäng). De går alldeles utmärt att frysa in i aluminiumfolie och värma i ugnen vid behov.

(Orkar man av någon anledning inte steka massa raggmunkar rekommenderas Raggmunkstorsdag, bloggen som tagit på sig mastodontprojektet att hitta de bästa raggmunkarna i Stockholm.)

Raggmunkar
hur många som helst

1,7 kg fast potatis
1 stor lök
4 dl vetemjöl
2 tsk salt
1 krm vitpeppar
7 dl mjölk
2 stora ägg
smör och/eller rapsolja till stekning

Börja med smeten. Blanda vetemjöl, salt och vitpeppar. Vispa ut mjölblandningen till en klumpfri smet med ungefär hälften av mjölken. Tillsätt resten av mjölken och äggen. Vispa ihop. Låt stå och svälla medan du tar itu med potatisen.

Skala all potatis och riv den grovt antingen för hand eller i matberedare. Lägg ungefär en fjärdedel av det rivna i en kökshandduk som du sedan "snurrar ihop" för att pressa ut så mycket vätska som möjligt. Blanda ned potatisrivet i smeten allt eftersom (annars mörknar den och blir ful). Upprepa med resten av potatisen.

Hacka löken mycket fint och blanda ned den i smeten.

Hetta upp två stekpannor (det funkar givetvis med bara en, men då får du stå hela dagen!) på medelstark värme. Stek raggmunkarna i lite smör och/eller rapsolja på båda sidor tills de är gyllenbruna. Varmhåll de du tänker äta upp på stört i ugnen. Låt resten svalna och frys in.

Äts med stekt rimmat fläsk, lingonsylt och så klart med en gammal hederlig vitkålssallad.



Pannkakor del 1: fluffigt värre!

2008-12-09T02:23:49.502+01:00

(image) Häromhelgen hälsade jag på familjen på Öland för lite rekreation (samt lite helstekt anka). Min japanske bror - som flänger som en furie runt världen - hade tidigare tagit med sig kanadensisk lönnsirap som stod och skräpade i skafferiet. Lillasyster Siri älskar amerikanska pannkakor. Klart man ställer upp!

Ett smart sätt att få lite extra fluffiga pannkakor är att vispa äggvitan hårt innan man blandar ned den i pannkakssmeten. Tillsammans med lite bakpulver blir det perfekta pannkakor. Tillsätter man dessutom lite rostade, hackade valnötter till smeten får man riktigt lyxiga pannkakor. Fast min far, som roat iakttog mitt pannkaksmakande tyckte bara jag krånglade till allt. Fast det tycker han å andra sidan jämt, eftersom han själv lever nästan enbart på vitlöksstekta ägg.

(image) Här är det min bror Max som inte kan hålla sig från pannkakorna när jag fotograferar dem. Äsch, nu ljög jag! Bilden är arrangerad...

Amerikanska pannkakor med valnötter
ca 10 st

1 dl hackade valnötter
2,5 dl vetemjöl
1 msk socker
1/2 tsk salt
1/2 tsk bakpulver
2 ägg
2,5 dl filmjölk
smör till stekning

Rosta valnötterna i en torr stekpanna.

Blanda valnötter, mjöl, socker, salt och bakpulver i en bunke. Separera äggen och blanda ned äggulorna i filmjölken. Vispa äggvitorna till ett fast skum.

Vispa ihop mjölblandningen med filmjölken. Vänd försiktigt ned äggviteskummet.

Stek pannkakor (storleksmässigt bör de vara som lite större plättar) på medelhög värme i lite smör i en panna. Servera med lite lönnsirap.



Hurrrgh!

2008-12-09T02:23:49.918+01:00

(image) Det här var inte vad jag väntade mig när jag drog upp persiennerna i morse. Fy bubblan vad hemskt. Tur att jag har alla ingredienser jag behöver för att göra raggmunkar i kväll, för i det här vädret slipper jag helst proviantera.



Småplock

2008-12-09T02:23:50.488+01:00

Idag var vi bara sugna på småplock. Men vilket småplock sedan! Det tog inte mer än tio minuter innan allt var uppätet...Basen till alla snittarna var korntunnbröd, vilket var knaprigt och gott. Egentligen hade jag nog föredragit tunna skivor pumpernickel till chaumes-snittarna och bruschettor till fetaosten. Men det finns en gräns för hur många sorters bröd man orkar ha hemma när man bara är två.Kvällens godaste snitt var avocadoröran med krispigt rimmat sidfläsk och tabasco. Fett, salt, starkt i perfekt kombination. Fast egentligen använde vi inte tabasco utan en arabisk motsvarighet som helt kort hette "varm sås". Den är mycket god, men eftersom den inte är så värst vanligt förekommande funkar tabasco fint!Avocadosnittar med rimmat fläsk och tabasco6 skivor rimmat sidfläsk1 avocado1 finhackad vitlöksklyfta2 msk tjock naturell yoghurtlite herbamare eller saltnågot slags bröd till snittarnatabasco eller "varm sås"Stek fläsket riktigt knaprigt på medelhög värme i en panna. Låt rinna av på hushållspapper.Mosa avocadon med vitlök, yoghurt och herbamaren eller saltet.Klicka avocado på snittarna och lägg på en skiva stekt fläsk. Stänk över lite tabasco eller "varm sås".Chaumes med aprikos- och sweetiemarmeladSkär en bit chaumes (eller någon annan kittost, t ex Munster) och lägg på bröd (valfri sort). Klicka på lite av marmeladen nedan. Det är alldeles ljuvligt och smakar som en vuxenvariant av frukostfavoriten hushållsost och apelsinmarmelad: kittosten är härligt nötig och sä där härligt vuxen-unken och marmeladen är bitterljuv och aningen tungbedövande tack vare citrusskalet.Sweetie är en korsning av grapefruit och pomelo. Den är, som namnet antyder, lite sötare än grapefrukten men besitter samma härliga beska underton. Vanlig grapefrukt går också bra, men då kan man nog komplettera marmeladen med lite, lite honung. Aprikos- och sweetiemarmeladEn mycket liten sats10 torkade aprikosersaften av en sweetiesaften av en halv citron1/2 tsk rivet sweetie-skalHacka aprikoserna och sjud dem med övriga ingredienser under lock i 10 minuter. Mixa ihop allting lite slarvigt och koka ihop marmeladen om den verkar för lös.Fetaost med hasselnötter och honungHär är det viktigaste att man hittar en bra, krämig fetaost. En knirkig apetina duger inte, utan en tjock och bredbar fetaost är nödvändig. Eftersom jag alltid köper min fetaost i lösvikt på Mikrolivs har jag ingen aning om hur t ex Fontanas varianter är, men jag misstänker att någon av de kan fungera.Hur som helst... Ta en liten bit fetaost och bre den på valfria snittar. Rosta en liten näve grovhackade hasselnötter i torr panna tills de börjar ta färg. Strössla nötterna över fetostsnittarna och ringla helt litet honung på. Underbart![...]



Eufori!

2007-11-12T19:29:53.789+01:00

För tjugo minuter sedan fick Magnus och jag veta att vi faktiskt får den där Ekeröstugan som vi egentligen inte fick. Han som skulle skrivit kontrakt i morgon avbokade det hela eftersom hans far hastigt dött och i stället fick vi hyra stugan. Jag skulle aldrig, aldrig kläcka ur mig något så vidrigt som att den enes bröd är den andres död, men jag måste erkänna att jag har hoppat runt som en dervisch av ren glädje i kväll.

Vad vi kommer få hyra (ta i trä, peppar peppar, osv) är en trerumsstuga på Munsö på Ekerö. Möblerad. Med öppen spis, vedspis och vanlig spis samt sovloft och veranda och en liten odlingsbar söt tomt. 600 meter till badstrand (och en båtplats om vi skulle få storhetsvansinne och investera i en eka). Nackdelarna är dåliga kommunikationer och utedass (dusch och rinnande vatten finns dock inomhus). Som tur är har jag aldrig satt luxiösa badrum framför avskildhet.

Det kan inte bli bättre. Nu börjar livet. Eller i alla fall i mitt nya i-utkanten-av-Stockholmsliv. Det pirrar i hela kroppen!



Låååångkokt ägg

2008-12-09T02:23:51.234+01:00

Jag har snubblat över 300-minutersäggen tidigare och gjort en mental notering om provlagning. Det måste ju bara testas om man är så äggtokig som jag. Och i fredags var det dags. Skit samma att klockan var närmare åtta på kvällen, jag ville verkligen göra dem NU!Äggen i fråga är nordafrikanska i sitt ursprung och heter hamin eller hamine eller någonting liknande (efter en googling misstänker jag att det betyder långkokt i allmänhet snarare än långkokt ägg) och är helt enkelt ägg som kokats betydligt längre än dina frukostägg.Tillvägagångssättet är busenkelt: sätt ugnen på lite mindre än hundra grader. Lägg en stektermometer på gallret i ugnen och justera ugnstemperaturen så att termometern visar runt 80 grader (så hysteriskt noga är det ju förstås inte, men äggen blir torrare ju högre temperaturen är). Tjoffa in ett par ägg på gallret. Vänta 5-7 timmar beroende på tålamod. Ta ut och låt svalna.Det enda som skiljer äggen från vanliga ägg vid en första anblick är är att de har små bruna tårar över skalen. Men skalar du dem ser du snart att någonting speciellt har hänt: Äggvitan gör inte längre skäl för sitt namn utan är snarare ljusbrun. Ha! Maillardreaktionen har slagit till än en gång! Små, små mängder socker i äggvitan har reagerat med äggviteproteinen (främst albumin) och bildat en härlig vita med en betydligt komplexare smak än vanligt kokt ägg: nötigt, fylligt och väldigt intressant.Om man är ambitiös kan man se till att ugnen håller en temperatur runt 70-75 grader eftersom äggen då blir härligt krämiga. Själv har jag inte testat det än, men det är nästa projekt!Men vad ska man ha till då? Länken ovan rekommenderar en sås på sardeller,vitlök, citron och olivolja. Jag hade inga sardeller, men väl en burk rökta ostron. Underbart! Och det var också där någonstans jag började fantisera om rökta ägg... Det ska bli av!Sås på rökta ostronlagom till 6 ägg= lika många personer till förrätt1 liten burk rökta ostron i olja1 finhackad vitlöksklyftasaften från 1 liten citron2-3 msk mild olivolja(ev. lite salt)Mixa ostron (med oljan), vitlök och citron i en matberedare. Späd med olja till önskad konsistens. Smaka eventuellt av med lite mer salt - vanligtvis är ostronen salta nog i sig själv, men det varierar mellan olika märken. Ringla såsen över de långkokta äggen och ät![...]



Och så kom den till slut...

2008-12-09T02:23:51.356+01:00

(image) Snöhelvetet, alltså. Ro hit med glöggen! Blossa 07 verkar i och för sig inte så god, men på måndag beställer jag defintivt det lilla paketet med fen småflaskor med Blossas årgångsglöggar. Den här årstiden är så hemsk att jag vore tacksam för en liten alkoholinducerad blackout. Helst en som varar hela vägen fram till mars.

Märks det att jag inte är förtjust i snö?