Subscribe: tio meter över havet
http://tiometeroverhavet.blogspot.com/feeds/posts/default
Added By: Feedage Forager Feedage Grade B rated
Language: Swedish
Tags:
att  behöver  ett  från  för  här  inte  jag  kommer  med  mig  när  och  oss      till  är  över 
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: tio meter över havet

tio meter över havet



"Jag förbannar den poesi som skapats som en kulturell lyx av de likgiltiga, de som tvår sina händer, de ignoranta och ointresserade. Jag förbannar den poesin som skapats av dem som vägrar ta ställning.” Gabriel Celaya



Updated: 2015-09-17T00:16:43.788-07:00

 



www.jennywrangborg.se

2010-12-14T05:55:18.494-08:00

Här händer det inte mycket, kolla in på min hemsida istället.

www.jennywrangborg.se



Eftervalsdikt

2010-09-26T12:38:57.931-07:00

Det regnar när jag lämnar lägenheten
någonting dovt över mitt land
i Stockholm dras människorna som magneter till de stora T:na
för att efter tunga arbetsdagar spottas ut igen

jag möter en vän nere på torget
vi går tysta över mörka gator
nu rullar bulldozers in mot v(image) älfärden i landet
där marknadsvärde ställs före människovärde
enfald före mångfald
ruinerna av allt vi byggt upp

här tar oss bussen genom det Nya Sverige och
i tomrummet efter alternativen
hör vi rasisterna marschera in i riksdagen
det finns ingenting poetiskt i detta

klockan sju i möteslokalen, det är någons kök
mörkret slår mot fönsterrutan
vi lägger ut ritningarna över bordet
kaffekopparna bredvid mötesprotokollen
bygger en bro mellan dit vi var på väg och
där vi istället hamnade

här, i klyftan mellan valretoriken och verkligheten
reser vi byggställningarna, skissar upp motståndet
planterar lite hopp i hopplösheten

i hallen står travarna av flygblad
nästan allt återstår att göra




Dikten publicerades i LO-Tidningen 23e september.




Ta från de fattiga, ge till de rika.

2010-08-30T05:29:50.320-07:00

Augusti. Snart vänder vi blad till september. Månaderna flimrar förbi utanför tågfönstret. Min mapp med dikter som följer mig mellan läsningarna börjar bli sliten. Jag längtar efter nya dikter, nya landskap. Tänker att när 2010 blir 2011 väntar nya intryck, någon annan stans.
Vi avslutar augusti med en serie. Hannes Hopf har ritat fritt efter denna krönikan som jag skrev i vintras. Klicka på sidorna så blir de större.

(image) (image)

(image)
(image)
(image)
(image)



Ett sjukt samhälle

2010-08-21T02:28:45.779-07:00

Jag sitter på tåget till Sundsvall, det är slutet av augusti och snart ändrar Sverige färg.Igår satt jag mittemot någon som berättade om Sundsvalls bästa rostbiffsmacka med någonting glödande i blicken. Så mycket minnen i de smakerna.Sundsvall lovar mer, en kulturmanifestation mot en sjuk regering. Och jag kommer och tänka på ännu en krönika som mellan jobbet, läsningarna och diktskrivandet aldrig blev upplagd här. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni kommer rösta för en röd regering den 19e september, så vi kan få slut på utförsäkringarna, nedrustningen och utförsäljningarna. Men mest hoppas jag att ni organiserar er, fortsätter ställa krav långt efter valrörelsen är slut. Så kanske Sverige verkligen kan förbi rött även efter löven faller från träden.Ett sjukt samhälle Snön yr under tåget på väg till jobbet, väl där berättar kocken att bussen han satt på krockade ett par timmar tidigare. Svärandes pressar han sig genom arbetsdagen med smärtan i ett brutet revben och ömma svarta blåmärken. Lyfter tunga kantiner, tar emot flera hundra kilo varor, lagar mat till två förskolor. Jag vet inte hur många gånger jag själv gått till jobbet när jag inte borde ha gjort det. Med ryggont, feber och brutna tår. I debatten låter det ofta som om det är vi själva som bestämmer när vi är sjuka. Men tyvärr styrs vår känsla för vad våra kroppar orkar av fler än oss. Av våra arbetsgivare, av sjukskrivningsregler eller hur mycket som finns kvar i våra plånböcker. För om man sätter på sig skorna, lämnar riksdagshuset och går ut i verkligheten så är det största problemet inte att några få friska stannar hemma från jobbet, utan långt farligare är det faktum att många går till jobbet trots att de är sjuka. Alla de som inte har råd att vara hemma sjuka, alla de som vet att om de sjukanmäler sig så är de inte välkomna tillbaka när de blivit friska igen. Istället för att prata om vad det är i våra arbeten som gör oss sjuka så försöker regeringen lägga skulden på de som gått sönder. De som jobbat så hårt att deras kroppar inte klarar mer utförsäkras och kallas lata. Hade alliansen fått välja hade vi varit lika okomplicerade som maskiner. Då hade vi inte protesterat när de nu kastar oss på soptippen. Då hade de inte behövt bry sig om att ju längre man kör oss på ”max” desto fortare går vi sönder. Vad kostar det egentligen för samhället att sjuka går till jobbet? Hur många fler får vinterkräksjukan, blir smittade av svininfluensan eller sliter ut sina kroppar så mycket att de inte klarar av att komma tillbaka igen? Vad är det för sorts samhälle som tvingar sina medborgare att arbeta när deras kroppar värker? Varför tvingas sjuka in på arbetsförmedlingen när de egentligen behöver rehabilitering och tid att läka? Och varför låter vi dom fortsätta att göra just det när det inte finns någon annan än vi själva som vet hur mycket våra kroppar orkar? Tills vi har ett samhälle där människan och inte vinsten står i centrum måste vi som arbetar själva se till att ta hand om varandra, att skicka hem våra arbetskamrater som kommer med feber till jobbet, kräva så hög bemanning att man klarar verksamheten även om folk är sjuka och fortsätta kämpa för trygga anställningar, slopande av karensdagen och för att få ses som just människor, istället för maskiner.(Krönikan publicerades i Örnsköldsviks Allehanda i februari)[...]



Littorins parallella verklighet

2010-08-17T07:13:27.383-07:00

Hej allihopa. Man skulle kunna tro att jag inte skrivit nått i sommar, det är inte helt sant. Några krönikor har det blivit, men jag har varit lite dålig på att lägga upp dem här. På väg hem från jobbet idag läste jag att det nu är klart att Littorin får 112 000 kr i månaden i avgångsvederlag. Då tänkte jag på den här krönikan som jag skrev till Örnsköldsviks Allehanda i somras. Hoppas ni gillart.


Littorins parallella verklighet

Arbetsmarknadsminister Littorin avgår. När han i förra veckan gick ut i tv och med sina barns namn på läpparna förklarade att trycket varit för hårt hade han Sverige i tårar. ”Jag orkar inte mer” och man tänkte att vilken man, vilken människa, sätter barnen först. Så visade det sig att det kanske inte riktigt var där skon klämde. Men låt oss ändå hålla oss där en stund till. Tänk om fler hade möjlighet att vara mer människor. Kunde anpassa arbetet efter livssituationen istället för tvärtom. Tänk om vi alla hade möjlighet att gå in till chefen och säga att vi inte kan komma och jobba imorgon, eftersom vår familj behöver oss, eftersom våra barn frågar efter oss under nattpassen, eftersom våra vänner behöver vårt stöd. Tänk om fler hade de ekonomiska förutsättningarna och inflytandet över sitt jobb, att kunna skapa en arbetssituation där man inte hamnar i sådana situationer.

Men ska sanningen fram ser den arbetslöshet som nu väntar Littorin helt annorlunda ut än den jag själv har mött när mina osäkra anställningar tagit slut. Som före detta minister har han rätt till 1,3 miljoner i avgångsvederlag. Jämför det med den långa karensen i a-kassan som gäller för alla andra som tvingas säga upp sig för att de inte kan få sina liv att gå ihop med jobbet. Jämför det med den a-kassa han själv varit med och urholkat. Littorin har haft förmånen att jobba heltid, han behöver inte oroa sig för en 65% a-kassa på en 60% kallskänkstjänst. Han behöver inte gå till arbetsförmedlingen och söka jobb som inte finns, behöver sen inte öppna tidningen och läsa att arbetsmarknadsministern tycker att ungdomsarbetslösheten beror på att ungdomar spelar för mycket tv-spel. Och han behöver inte med cancer tvingas iväg på en jobbsökarkurs.

För visst är det oklart om hans ”Jag orkar inte mer” skulle ge honom rätt till sjukpenning. Jag har svårt att se att Försäkringskassan skulle se det som ett medicinskt hinder för arbete, men det behöver inte Littorin oroa sig för. För 1,3 miljoner kan han åka på fin rehabilitering.

Jag tycker egentligen inte att någon förtjänar att uppleva hopplösheten i väntrummet på arbetsförmedlingen, men det hade varit fint om Littorin nu faktiskt också skulle bli tvungen att leva i den verklighet han beslutat om de senaste fyra åren. Uppleva den urholkade a-kassan, de förnedrande besöken på arbetsförmedlingen och konsekvenserna i att ta ifrån sjuka människor sin inkomst. Då kanske han hade kunnat gå ut i tidningarna och erkänna att det han gjorde var fel.




Gräsplanerna

2010-07-25T03:13:57.242-07:00

På väg hem(image)
natten ett sommarregn över gräsplanerna
a-lagarnas sista skratt en trasig melodi mellan höga hus
syrenen ett minne från en annan dimension
för tjugo år sen sträckte jag mig
mot samma doft
bar med mig sommaren in i sommarlovet
himlen sprucken som tusen vinglas
efter ungdomens första fylla
upplyst av turkosa skärvor
under omätbara avstånd

här igen
tjugo år äldre
inga år visare
men med samma naiva tro
på ett ljusare imorgon


----




Jag ger mig på en ny giv. Tio meter över havet har kanske spelat ut sin roll. Ett tag kommer jag göra alla blogguppdateringar både här och på hemsidan, för att så småningom göra allt på hemsidan. Bloggen får finnas kvar för de som vill läsa gamla texter och dikter. Kanske att jag ska städa lite här så att det blir enklare att hitta. Men just nu, sittandes på ett tåg mellan Sveriges kalhyggen, erbjuds inte internet nog. Men det kommer. Kanske.



Bagarmossen

2010-07-10T18:18:39.641-07:00

(image)
Bagarmossen är solen på väg upp bakom Bagis Grillbar, är det sista tåget som rullar genom tunnlarna under vårt centrum, människorna som letar sig upp från djupet och hem till sängarna. Bagarmossen är jag som sätter mig med pennan mot pappret, skrivblocket i knät och orden ut över pappret. Det är killen som kommer fram till mig när torget tömts på folk, frågar om jag behöver hjälp, jag som svarar att nej, eller jo, eller nej, tack ändå. Han som rör sig bort mot Svartågatan.

Bagarmossen är jag som reser mig upp, skakar orden från pappret, tänker att ja, jag behöver hjälp, vi behöver hjälp, människan behöver hjälp. Vi behöver honom som kommer fram till mig som om jag vore i slagsmål, som om något stod och skrek på mig vid tunnelbaneöppningarna, när jag med pennan mot pappret försöker sätta ord på det jag ser omkring mig.

För vi behöver inte kärleksdikterna eller fyllorna. Behöver inte femitre-ragget eller sista meningen innan tåget når sin station. Vi behöver det som är vi i oss. Och ett sätt att gå fram till varandra, sakta närma oss och oroligt fråga varandra om vi behöver hjälp.

Ja, jag behöver hjälp.
Hjälp bort från poesin i en natt i Bagarmossen centrum.



Almedalen

2010-07-01T14:10:37.356-07:00

För första gången någonsin ska jag besöka Gotland. Det råkar sammanfalla med det där stora jippot som politikerna sysslar med varje år. Så då är det lika bra att snacka lite allvar med folk när jag ändå är där tänker jag. Missa speciellt inte spelningen med Stormen på måndag under Vänsterpartiets dag och den pampiga regisserade kulturdemonstrationen på tisdagen!

5e juli, Kulturfrukost med Wanja Lundby-Wedin kl 8.30, Restaurang Hamnplan 5

5e juli, Seminarium Arbetarlitteratur, kl 9.30, Restaurang Hamnplan 5

5e juli, Stora scenen med Stormen, kl 16.00 Almedalen

6e juli, Kulturen tar över Almedalen, Donnerplats

7e juli, Alternativa Politikerveckan, Visby 18.30

8e juli, ABF-mingel, Almedalen




Chocktillståndet

2010-07-01T13:56:02.728-07:00

(image) Juni försvann medan jag satt framför dator i något sorts chocktillstånd. Jag vek ihop min uniform och packade ner min kockkniv i slutet av maj, tog tjänstledigt efter en höst och vår då jag förstått varför det är så få som skriver om vår verklighet: att orka skriva efter en hel dag i ett bastuvarmt kök funkar inte. Utan lyckliga omständigheter hade det nog aldrig blivit någon bok. Förbannelsen i deltidsjobbet blev tid att skriva, förskolekökets lägre tempo gav ork över, och alla de som trodde mer än jag att det verkligen skulle bli något av det där, motivation nog att skriva, gå till jobbet, skriva, sova, gå till jobbet, skriva.(image)
Fram till 9e augusti var det tänkt att jag skulle vara ledig och bara skriva. Nu är det juli.
Juni försvann i ett ögonblick då jag plötsligt hade tid att lyfta blicken och försöka förstå att jag faktiskt släppt en bok. En bok! En bok som blivit omtalar i tidningar, radio, tv. En bok! Jag har skrivit en bok!

Det känns fortfarande lika overkligt. Och dagarna i juni har jag haft tid att längta tillbaka till varenda kök jag jobbat i sen jag för första gången kände tempot på Lisebergs caféer. Min kockkniv ligger på byrån här, väntar på augusti. Jag också, ibland iaf.

Innan dess ska det hinnas med tolv läsningar och för många deadlines. Kolla gärna på hemsidan för fullt schema (27 läsningar) eller här till vänster för de närmsta framträdanden. Och fortsätt hålla min hand. För jobba i kök vet jag att jag är bra på, det här med att vara poet är fortfarande väldigt nytt och främmande.

(Foto Paul Mohlin)



Doften av sommar

2010-06-23T02:46:19.304-07:00

(image)
Plötsligt ett annat landskap
våren spränger inifrån
staden har klätt sig i tusen nyanser av grönt

här står vi på våra innergårdar, balkonger, trädgårdar
och leker att världen fungerar
grilltången i högerhanden
köttet i sin marinad
doften av grillsäsongen sakta sipprande runt husknutarna

i den här leken dör inga människor under andras vapen
soldater firar inte ner sig från mörk himmel
solidaritet möts inte med skarpa kulor
människan är inte en fara för människan

i den här leken är demokratin inte revolutionär, farlig
ingen går under i trånga celler eller skickas tillbaka till en säker död
ingen torteras för hoppet de planterade på stadens gator
allting växer ostört, utan bekämpningsmedel

i den här leken tjänar ingen pengar på någon annans arbete
demokratin står inte med mössan i hand bredvid stämpelklockan
det finns ingen buss man kan ta, från en klass till en annan
inga gångvägar som leder från avgrunden in i villakvarteren
människorna i Älvsborg lever inte åtta år längre än oss i Bergsjön

här leker vi att
människan tar hand om människan
här sitter ingen på gathörnet med händerna utsträckta
ingen misshandlas till döds av sin man
inga barn bär vapen i ett krig ingen kan vinna

den här leken är inte på liv och död
ockupationstrupperna kommer inte med automatvapen
och mördar våra älskade(image)
våra älskade sitter på balkongen med grillmarinaden
våra älskade står på innergården med grilltången

för i den här leken leker vi
att alla har samma möjlighet
det är en fin lek
men det är en lek
och doften av bränt kött börjar sakta
sippra runt husknutarna



(Dikten publicerades på Arbetarbladets ledarsida den 21/6)



Sverige!

2010-06-03T10:07:57.591-07:00

Jag har fått vara med i tv tillsammans med Stormen. Det är fint att få snacka skit om gamla arbetsgivare på nationell tv tycker jag.

(object) (embed)



Ship to Gaza

2010-06-01T06:41:02.049-07:00

Jag har försökt skriva något om hur jag vaknade igår morse och satte på datorn, hur feeden fylldes av dödsrop och hjärtat av sorg. Hur bilden av hur soldaterna med maskingevär som sänktes ner över hjälpkonvojen på internationellt vatten etsats sig fast på min näthinna. Hur min säck med betong togs över av pirater och ligger kvar i någon av de båtarna, väntar på omvärldens krav på att allt det vi tillsammans bidrog med ska nå fram till människorna på Gaza. Försökte skriva nått om alla människorna på Sergelstorg sen, hur vi förvandlade sorgen till handling - för att vi måste göra det, igen och igen och igen, tills blockeden hävs och ockupationen upphör.Sen hittade jag två dikter som lyckas beskriva just det jag känner. Den första är skriven av min vän Olof Holmgren vars arbete med Ship to Gaza i Malmö knappt går att beskriva. De senaste dagarna har de suttit dag och natt på Gustavadolfstorg och vakat över båtarna. Dikten är skriven för ett drygt år sedan efter Stoppa matchen när Ship To Gaza precis lanserades.Dikten "I know why you do this" är skriven av Frederick Batzler som själv har varit nere i Palestina som mänsklig sköld. Jag minns när han gick bredvid mig i Malmö och berättade om de där måndaderna i Palestina och tiden i det Israeliska fängelset.De bästa poeterna är de som ställer sig mitt i verkligheten, mitt i blåsten, mitt på torgen och vägrar gå därifrån förrän det slutat blåsa. Som Olof. Som Frederick.Vill vi läsa något jag skrivit kan ni kolla dikten Solidaritet, Palestina eller Gaza.Ship to Gaza av Olof HolmgrenEtt skepp kommer lastatmed skjortor och tröjormed byxor och strumpormed kavajer och slipsarmed sandaler, långkalsonger och klänningarMed helt vanliga saker kommer ett skepp lastatmed piptobak och tändstickormed potatisskalare och kastrullermed glödlampor och värmeljusmed tändstift, kaffekoppar och bläckpennorNär skeppet kommer är det lastat till breddenmed vänsterskor och högerskormed instruktionsböcker och manualermed innerslangar till damcyklarmed små, små kistorNär skeppet lastas och lossasär det vanliga arbetare i hamnenkvinnor och mänutan några särskilda kännetecken som jobbar skiftetmellan åtta och femEtt skepp kommer lastatdet kommer!ett rostigt skeppmed en utsträckt handmålad på ena sidan av skrovetoch en knuten nävepå den andraEtt skepp kommer över havetgenom regndis och dimmagenom lugna vatten och genom vindbyargenom kanaler färdas detgenom sund och över havvia hamnar och städerEtt helt vanligt skeppmed vanliga sakerfrån vanliga människortill vanliga medmänniskorallting är som vanligtMen när ett skepp som är lastatlägger till i Gaza Hamnnär skeppetmed en öppen handmålad på ena sidan av skrovetoch en knuten nävepå den andragår in till landDå är det en händelseså ofattbarså obegripligatt våra barnbarnkommer att be oss attberätta historienom igenOm när vivar människorända ut i fingerspetsarnaoch tillsammansvågade göraskillnad.I know why you do thisFrederick BatzlerI know why you do this;Because you feel it,And you hate the feeling,That unpleasantTremorWhen something is about to happenThat you can’t manage,That is greaterThan your armed forcesAnd your propagandaAnd your convictionThat you have been givenThe rightBy GodOr historyOr justBecause you’re strongerTo stealSomeone else’s land.You are afraid now;Because you are beginning to understandWhat is happening,That the movement is growingAnd your propaganda moneyIsn’t enough anymoreTo cover up the crimes.We’re breaking through.A crack, at first.Then another one.And another.You can see where it leads.And it frightens you.You will lose,And I will explain why:Because we have already signed u[...]



Möt mig där

2010-05-16T14:44:46.989-07:00

(image) Dagarna försvinner medan våren slår ut utanför fönstret. Med tre veckor kvar till semestern försöker jag att inte vända mig om. När de säger att jag borde ta tillvara på den här tiden, efter boksläppet, öppnar jag kalendern och försöker hitta en lucka.

Men barnen på förskolan måste ha mat, och deadlinesen måste hållas och någon skickar ett sms och skriver att han saknar mig och det känns som om jag använt alla orden, för jag kan inte förmå mig själv att svara. För någon ringer och frågar om jag vill komma över och jag säger att jag vill men att jag måste fixa färdigt först. Sen sitter jag och surfar bort mitt liv tills sista tåget gått för längesen.

Nej, det är inte helt sant. Jag har haft långhelg.(image)
Jag har snörat på mig löparskorna och låtit någonting jaga mig ut i elljusspåret i Nackareservatet, jag har pratat med främlingar under broar och gått med ett leende på läpparna genom en försommar som lovar mer. Lagt mig ner på nyutslagna gräsmattor och rest mig upp med tusen bevis på att gräsallergin fortfarande håller mig sällskap. Jag har mött upp med bekanta på en skolgård och känt basketbollens gummi i mina händer, lyft blicken och i motljus passat den vidare. Jag har suttit tidig morgon bredvid en vän i solen och pratat om vad som gör oss små när vi borde känna oss starka.

Men i allt detta, dödslinjerna, telefonsamtalen, mailen, texterna, dikterna, krönikorna, läsningarna, intervjuerna, fotograferingarna och tv-inspelningarna som får mig att kippa efter andan och drömma mig bort till juni, då jag tar semester från förskoleköket, utmanar pollenallergin och andas in sommaren. Möt mig där.



Stockholmsrelease Kallskänken

2010-05-04T14:19:52.283-07:00

(Från Popvänsterns eventsida)
(image)
POPVÄNSTERN 6 MAJ: ARBETARPOESINS ÅTERKOMST

OBS NY LOKAL! OBS NY LOKAL! OBS NY LOKAL!

När vintern dog så dränktes Pet Sounds Bar i smältvatten. En vattenskadad källare gör att Popvänstern tvingas i tillfällig exil på torsdag. Och evakueringsadressen är ingen mindre än Pizzeria Olympos i Bredäng! Bredäng som byggdes för att ge luft och ljus åt arbetarklassen får nu härbärgera Popvänstern under ett par magiska timmar på torsdag kväll. Kom och delta i en historisk Popvänstern. Mer suburban chic än Pizzeria Olympos blir det inte. Och när vi dessutom fyller pizzerian med Sveriges glödhetaste arbetarpoesi just nu så undrar vi: är det här möjligtvis den optimala Popvänstern?

Jenny Wrangborg kommer och läser dikter och spelar med sitt band Stormen. Hennes debutdiktsamling ”Kallskänken” är så ny att den knappt finns, men det gör den och Popvänstern på torsdag är releasefesten. Dikter från en restauranganställds horsisont med en skoningslös blick för
maktstrukturer bland kockar och kylskåp.

Johan Jönson kommer också. För två år sen bestämde sig en enig kritikerkår för att i princip krama ihjäl honom när han släppte sin monumentala diktsamling ”Efter Arbetsschema” om sitt jobb som vårdare. Två år senare efter otaliga priser och hyllningar står han på Popvänsterns scen. I dagarna släpps hans nya lika monumentala diktsamling ”Livdikt” och kramen bara hårdnar.

Båda två är dom del av den nya arbetarpoesivågen och båda två skriver dom dikter om kroppsarbete, sitt eget dessutom. Båda två får också svara på Uje Brandelius genomtänkta och kloka frågor som tex ”Vad får du allt ifrån?” ”Är det kul att skriva poesi?” och ”Vad är en arbetare för nåt?”

Kom eller ångra dig i hundra år!

VAD: POPVÄNSTERN
VAR: PIZZERIA OLYMPOS, BREDÄNG CENTRUM
NÄR TORSDAG 6 MAJ KL 19-01
HUR DÅ: TA RÖDA LINJEN MOT NORSBORG. HOPPA AV I BREDÄNG. PIZZERIA OLYMPOS LIGGER PÅ TORGET FAST EN TRAPPA UPP, INGÅNG FRÅN PARKERINGEN PÅ BAKSIDAN



Lars Ohly läser dikten Jämlikar 1 maj 2010

2010-05-03T05:50:44.930-07:00

(object) (embed)






Releasefesten

2010-05-02T16:44:51.486-07:00

(image)
Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag satt med blommorna i handen och leendet på läpparna hela nattvagnen hem till Bergsjön. Releasefesten på Pustervik fortfarande pulserande inuti mig. Lätta steg med skogskav uppför berget. Sen låg jag där i sängen, med blicken i taket och en stor fråga cirkulerandes i kroppen: Vad var det som just hände?

Kalla händer runt mikrofonen, nervositeten i blodet, böckerna uppradade på bordet, publikens tystnad och Stormen i ryggen. Strålkastarna, siluetterna i motljus och leendena efteråt. Signeringskön som någonting så overkligt, människorna som kom fram efteråt och fyllde mig med kraft för minst fem diktsamlingar till.

Hur människor jag inte träffat på snart tio år kom, arbetskamraternas kramar och hur någon sen berättar om de som sträckt händerna mot ansiktet för att torka bort tårarna. Den natten som ett plåster på alla sår det här samhället ger en. Ett vaccin mot allt får oss att tro att vi är svaga, att förändring är omöjlig, att folk inte bryr sig.

Min förhoppning är att någon ska hitta samma kraft i boken som jag fick efter releasen i fredags. Att vi börjar diskutera de här frågorna med varandra, att vi lyfter blicken och ser lösningarna. För de finns här, nära som den här känslan i bröstet. Vi har varandra. Och vi förändrar det tillsammans. Tillsammans.



Söderbokhandeln, Stockholm

2010-04-29T15:05:48.668-07:00

(image)
(image)



Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras

2010-04-26T06:35:36.693-07:00

Idag är det släppseminarium för boken "Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras" på ABF-huset i Stockholm. Mitt bidrag till boken publiceras idag även på ledarsidan i Arbetarbladet.Här kommer den.Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändrasMåste jag ge dem ett namnför att vi ska förstå att vi fortsätter betala priset för den härordningen?Inte i svart bläck i tidningsnotiser,inte i vitt tapetklister mot elskåp,inte i blått sken ur rapports korta reportageutan i blodet rött som vårtmänniskorna mjuka som ossmåste jag ge dem ett namn för att vi ska förståatt vi inte längre kan hävda att det här systemet fungerarblodet färgar oljan rödmåste jag ge dem ett namnför att vi ska förstå att priset stigeri takt med haventillväxtens skugga, faller allt längre nuöver brinnande skogar,tempot i arbetslivet,flyktingströmmarnahär går påsar med människor i händernaupp från ännu ett köpcentrumvårt sätt att leva tillsammans måste förändrashär sluter människorna ögonen och vänder ansiktenamot den första vårsolensådan är kampen för förändringnågonting som bryter igenom allt det gråså försiktigt våldsamt som en storm byggs upp vid horisontenhär ska det kortsiktiga tvingas backaför människornaför nu reser sig haven mot fiskebåtarnadär vågorna slår in över kapitalismennu tar skogarna över sojaodlingarnadär träden stålsätter sig mot avverkningsmaskinernanu drar stormarna in över rovdriften, kolverken, motorvägarnaför det finns ett annat sätt att levaän det som getts oss hittillsvi träffas nere på torgetvi har flygbladen i händerna nusåhär ser motståndet ut:vardagligt, uthålligt, nödvändigtför det enda vi behöver göra med allt som vilar, allt som väntarallt som står och vägerär att få det i rörelseså kommer vårt sätt att leva tillsammans att ändrasför mörkret vi ser är bara punkten där vi byter riktningvägens början,chansen till ett nytt sätt att levalåt oss se den klart nuröra oss framåt,få upp fartenoch börja springa[...]



Release Göteborg

2010-04-26T02:13:35.218-07:00

(image)

På fredag är det release för min första diktsamling, "Kallskänken", på Pusterviksbaren. Förutom att jag kommer läsa ur boken så kommer jag även att framträda tillsammans med Stormen. Till på köpet kommer Maud Lindström. Ja, det blir historiskt!

För Stockholmare blir det en liknande kväll på klubb Popvänstern, Pet Sound bar, den 6 maj.

Tycker du fortfarande att det känns för långt bort rent geografiskt? Boka in en egen kväll!
Tillhör du en medlemsorganisation till ABF behöver det inte kosta många kronor. För mer info och bokningar maila kontakt@jennywrangborg.se



Läsningar

2010-04-16T13:23:36.932-07:00

(image)
Jag hinner inte med i svängarna, allting händer på en gång. Men imorgon läser jag i alla fall i Uppsala på Rödgrönt Akademiskt forum mellan 12.45-13.15. Kom gärna och lyssna!
Därefter åker jag tillbaka till Stockholm för att läsa för ett gäng kommunister.

Befinner man sig inte i Stockholmstrakten kan man istället köpa det nya numret av Folket i Bild, där jag förutom att pryda omslaget, får tre uppslag till att prata skit om kapitalismen. Kolla här.



Kämpande poesi i Malmö

2010-04-16T03:01:16.261-07:00

(image)

Nästa onsdag, den 21e, kommer jag till Malmö för en läsning. Förutom jag så blir det några av Malmös bästa estradpoeter. Kom och ta med alla ni känner! Det är gratis och vi drar igång kl 19.00 på Loftet, Hedmanska gården.



Kallskänken

2010-04-10T02:38:04.418-07:00

(image) Jag borde uppdatera oftare. Men jag har ett jobb att gå till, deadliner att hålla, möten inplanerade. Tröttheten efter timmarna i köken som gör eftermiddagarna till något som flyter genom mina dagar innan jobbet kallar igen.

Här får ni en liten sneakpeak på boken. Om ca två veckor kommer den från tryckeriet.

Om jag hade vetat hur det känns så hade jag berättat, men ärligt talat så vet jag inte riktigt. Livrädd, nervös, glad, trött? Ja.
Håll min hand.



Framträdanden

2010-04-05T14:32:55.673-07:00

Stockholm är tunnelbanetiden på väg till och från jobbet, är jag ståendes framför stekbordet på jobbet, kvällarna vid skrivbordet med fingrarna över tangentbordet och tusen deadlines. Är (image) dikterna i diktsamlingen, telefonsamtalen från folk som ber mig komma ut och dricka öl, besvikelsen i deras röster när jag säger att jag inte kan, inte orkar, inte har tid. Är tröttheten som de suddiga bokstäverna i dikterna jag skriver efter tunga arbetsdagar. En längtan efter att bara få komma hem från jobbet och inte ha en enda sak planerad. Orka skriva om någonting annat än det som befinner sig i min direkta omgivning, kunna släppa taget och hinna något kännas lite mer.

På tisdag går boken till tryck. Då ska jag åka och försöka sluta fred med Göteborg.

En liten turné i samband med boklanseringen börjar ta form. Men jag behöver er hjälp med att fylla på med fler datum. Speciellt under maj och under v 16 i Skåne. Någon?

  • 28e mars, Vi är här nu, med Stormen, Sandviken, Folkets hus
  • 29e mars, med Stormen, ABF-huset 18.00, Stockholm
  • 10e april, Den svartlistade poeten, Bommersvik, Stockholm
  • 15e april, Transport Förbundsråd, Stockholm
  • 17e april, Röd grönt akademiskt forum, Uppsala
  • 22e april, ABF Skåne Årsmöte, Höör
  • 24e april, Feministisk Forum, ABF-huset, Stockholm
  • 24e april, Natt mot tillväxt, Orionteatern, Stockholm
  • 28e april, Åforsteatern, Åfors
  • 26e april, Boksläpp “Vårt sätt att leva tillsammans kommer förändras”, Stockholm
  • 30e april, Boksläpp "Kallskänken", Pustervik, Göteborg
  • 14e maj, Boksläpp "Kallskänken", Stockholm



Klasspolitik

2010-03-27T11:27:25.180-07:00

Här kommer en krönika som publicerades på Örnsköldsviks Allehandas ledarsida den 22/3.


Att ta från de fattiga och ge till de rika

Måndag, väckarklockan ringer. Jag klär på mig och plockar upp tidningen från hallmattan, sätter mig vid köksbordet. Så gör jag samma misstag som många andra dagar, jag slår upp första uppslaget.
Jag försöker överlag att inte läsa ledarsidor. Det brukar bara göra mig arg och ledsen, för det blir så tydligt att de som sitter på makten lever i en helt annan verklighet än mig. Så när DN skriver att Reinfeldt ”visat att det inte finns någon automatik mellan skatteuttag och kvalitet i offentlig sektor”, skulle jag vilja ringa upp d(image) om och be dom komma ner till förskolan där jag jobbar. Kräva dom på en förklaring till varför barngrupperna växer och arbetsbelastningen på oss som jobbar där blir större.
Någon skulle behöva visa dom lyftkranarna som lägger bit på bit i bygget av segregationen, hur vi människor kommer längre och längre ifrån varandra.
För deras politik slår så mycket annorlunda mot dem än mot de flesta av oss andra. De får skattelättnader och kan anställa någon som städar deras hem. Vi får ännu fler lågbetalda jobb och nåden att få städa upp efter andra. De får fler bostadsrätter att välja mellan och jag får fortsätta flytta runt på svarta tredjehandskontrakt i utkanten av den här staden. De lyfter luren och beställer en solsemester, vi sitter oroliga och väntar på att bli inringda till jobb.

Det är inget konstigt, det är klasspolitik och just vad man kan förvänta sig av högern, men det gör mig ledsen, för det är jag och mina arbetskamrater som får betala för överklassens växande rikedomar. Det är att ta från de fattiga och ge till de rika. Det är att säga att man motverkar utanförskapet medan man samtidigt låser dörren till samhället för fler och fler. Det är att kalla sig arbetarparti och föra samma äckliga politik som alltid. De kallar det valstrategi, jag kallar det att medvetet vilseleda folk.

Jag förstår att det kan vara svårt för dem att se konsekvenserna av sin klasspolitik, för de kan köpa privata tjänster medan de rustar ner våra gemensamma skolor och sjukhus. De behöver inte se sina arbetskamrater bli arbetslösa medan de själva får allt fler arbetsuppgifter att hinna med.
Jag slår igen tidningen och tänker att såhär ser vår verklighet ut, långt borta från påståendet att fattade beslut om skattesänkningar inte skulle leda till sämre service i det offentliga, men att vår verklighet inte blir mindre verklig för att de säger att den inte existerar.
Och var så säkra på att er politik får konsekvenser. I september ska ni bort från makten.