Subscribe: Ersättliga reflektioner
http://poagren.blogspot.com/feeds/posts/default
Added By: Feedage Forager Feedage Grade A rated
Language: Swedish
Tags:
att  ett  från  för att  för  inte  med  människor  och    sociala medier  sociala  till  västerbottens kuriren  är 
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: Ersättliga reflektioner

Ersättliga reflektioner





Updated: 2017-11-19T13:49:20.182+01:00

 



#Vadfanfårjag? Ett produktivt risktagande

2017-11-19T13:49:20.188+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 171108Efter Svenskt Näringslivs ordförande, Leif Östlings, skabrösa uttalande i Uppdrag granskning kring dennes skattehantering, skapades snabbt hashtaggen #Vadfanfårjag i sociala medier för att besvara Östlings fråga i intervjun: Vad fan får jag för skatten jag betalar?         De vanligaste svaren berör så klart sjukvård, barn- och äldreomsorg, gratis skolgång ända upp till Östlings två egna universitetsexamina. Andra svar pekar på förutsättningar för Östling att verka som industriledare: infrastruktur i form av vägar, järnvägar, flyg.         Ett mindre vanligt svar på frågan ger den italienska ekonomen Mariana Mazzucato i boken Entreprenörsstaten (2016). Här avlivar hon myten om att staten måste krympa, för att ge marknadens entreprenörer och innovatörer fritt utrymme.         Myten går tillbaka till Adam Smiths idé om den osynliga handen; det optimala är att marknader lämnas i fred och staten enbart sysslar med grundläggande infrastruktur.        Det förhåller sig enligt Mazzucato tvärtom. Utan statliga investeringar i flygteknik, internet, datorer, bioteknik skulle många av våra viktigaste landvinningar inte existera.        Staten är nämligen betydligt mer benägen än marknaden att investera i områden där risken är hög och förväntningar på avkastning är låg. Att krympa staten vore därför förödande.        I ett kapitel plockar Mazzucato isär Apples produkter och visar hur olika komponenter tillkommit genom statligt stöd i olika former. Inte enbart Apple, så klart. Utvecklingen av den grundläggande algoritmen bakom Googles sökmotor finansierades av staten. Eller att flera grundläggande landvinningar inom bioteknik finansierades med statliga medel. För att inte tala om internet; utan statliga satsningar skulle det inte existera.        Så var kommer statens investeringsmedel från? Dum fråga. Skatter. Ändå menar de stora företagen och deras ledare att skatt är ett problem som borde planeras bort. Google och Apple är kända för kraftfull skatteplanering. Liksom, visar det sig från Paradisläckan, Leif Östling med flera som avslöjas.        Vilket är en rent irrationell, för att inte säga kontraproduktiv uppfattning. Utan staten skulle inte de mest riskfyllda investeringarna göras, eftersom privata riskkapitalister inte tar sådana risker.         Problemet med Östlings fråga #Vadfanfårjag är pedagogiskt. Staten måste bli bättre på att tala om vilken betydelse den har i ekonomin, för innovationers utveckling och för industriers förutsättningar. Att läsa Massucatos bok är en bra början.[...]



Martin Luther kan tacka Gutenberg för spridningen

2017-11-03T08:34:28.671+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 171103I staden Wittenberg i östra Tyskland håller man som bäst på att fira 500-årsdagen av Martin Luther och den reformation av kyrkan som han inledde genom att spika upp sina 95 teser på porten till Schlosskirche, slottskyrkan i Wittenberg.       Så hävdas det i alla fall. Om och i så fall exakt var teserna spikades upp är man oense kring. Att den 31 oktober är tidpunkten för de 95 tesernas publicering är man dock mer enig om.       Mycket har skrivits om Luther och hans teser från teologiska och kulturella perspektiv – men hur fick de sådan spridning, i början av 1500-talet, när alla texter skrevs för hand? Luther hade turen att leva precis i inledningen av den tredje mediatekniska revolutionen: uppfinnandet av tryckpressen.       Således hade Luther Johannes Gutenberg att tacka för spridningen av inte enbart de 95 teserna, utan för en mängd andra skrifter som Luther var upphovsman till. I John Mans biografi Gutenberg (2004) framgår tydligt att vad Gutenberg uppfann under andra halvan av 1400-talet egentligen inte var själva tryckpressen, utan de lösa typerna med vilka man sätta textsidor och mångfaldiga dem på ett effektivt, närmast industriellt sätt.       När Gutenbergs initiala tekniska problem med att konstruera typer och sättramar, med att utveckla bläckkvalitet och pappersdito var relativt lösta kunde böcker skulle tryckas i stora upplagor.       Men vilka böcker skulle tryckas? Gutenberg var ingen författare, utan en teknikutvecklande entreprenör. Vilka texter fanns att tillgå?       Inte helt oförutsebart blev Bibeln den första skrift som Gutenberg tryckte. Den katolska kyrkan välkomnade denna tryckteknik med öppna armar och såg framför sig hur alla kyrkor och kloster ägde samma version av bibeln att läsa och predika ur.       Kyrkan såg framför sig möjligheten att eliminera såväl lokala variationer av Bibeln, som mänskliga fel hos handskrivarna. Inte enbart bibeln trycktes, utan även mässböcker och körböcker.Däremot räknade inte den katolska kyrkan med att tryckpressen skulle användas mot den. Ett väsentligt skäl till att Luther lyckades reformera kristendomen var att han var synnerligen publiceringsivrig och att han snabbt kunde trycka stora upplagor av sina teser och sina predikningar.       Ett annat skäl var att Luther skrev på tyska för tysktalande och inte på latin. Det gjorde hans verk än mer spridbara. Man räknar med att så många som en tredjedel av alla böcker som trycktes i Tyskland 1520 var författade av Luther.       Med hjälp av Gutenbergs tryckteknik bidrog Luther inte enbart till att reformera kristendomen, utan även till att den tysktalande befolkningen blev mer medveten om sig själv och gränserna mot andra.       Och med hjälp av Luther befästes den papperstryckta bokens särställning, en särställning som innehas fortfarande, i internetåldern.[...]



Formbar framtid

2017-10-25T15:36:36.549+02:00

Jag har samlat ett antal tidigare texter och publicerat dem en ny bok; en essäsamling kring samhälleliga framtidsfrågor, främst om digitalisering och robotisering. Titeln är Formbar framtid: Essäer i skärningspunkten mellan nutid och framtid. Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus, CDON och Amazon. Precis som mina tidigare böcker finns denna att ladda ned fritt, i meningen gratis, som Open Access i pdf-format.I denna essäsamling söker Per-Olof Ågren syntesen mellan ett empiriskt nu och framtidsscenarier. Vad kan nutidens analytiska och experimentella forskning om och utveckling av informationsteknik säga om en framtida samhällsutveckling?Det är i skärningspunkten mellan nutid och framtid som de viktigaste övervägandena om samhällsutvecklingen måste göras. Bokens bidrag är synliggöra sådan forskning och utveckling av informationsteknik och undersöka hur den i olika avseenden har möjlighet att forma framtidens samhälle.Om boken även inspirerar till ytterligare analyser och diskussioner kring informationsteknikens inflytande över samhällsutvecklingen vore det synnerligen värdefullt. [...]



Överlever demokratin internet?

2017-09-28T13:35:48.380+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170926Många talar om de där botarna som sprider propaganda, rasism och allehanda lögnaktiga påståenden, men hur ser de ut? Går det att särskilja en automatiskt genererad användare som sprider politiska lögner på Twitter från en människa som gör samma sak?        Det är inte nödvändigtvis enkelt. Nyligen fick jag emellertid syn på ett antal twittrare som spred exakt samma budskap och stavfel: ”Rasism utgår från maktövertag, det är vara [sic!] vita som kan vara rasister. Samma med våldtäkt, en svart kan aldrig våldta.” Alla dessa twittrare uppvisade olika profilbild med en gemensam nämnare: Alla var unga kvinnor och hade svenska, kvinnliga namn.        I ett blogginlägg undersökte journalisten Jack Werner lite noggrannare dessa 22 twittrare och fann även att profilbilderna utgjordes av flera delar från andra bilder som sammanfogats till enskilda bilder. Han fann även att alla dessa twitterkonton hade registrerats inom ett par dagar och den tweet jag citerade ovan publicerades av dessa 22 konton närmast samtidigt.        Tidigare myntades begreppet trollfabrik och avsåg avlönade människor som spred propaganda i sociala medier för en regims räkning. I dag talar vi om automatiska botar som sprider propaganda.        Frågan är vilken effekt automatiska botar får i politiska processer. Hur påverkas människor av botarnas twittrande? Vad betyder denna utveckling för demokratin?         Nu publiceras studier av hur användning av sociala medier – av såväl människor som botar – påverkar politik, politiska val och ytterst demokratin.En kvartett forskare vid Indiana University i USA har analyserat vilken spridning falska nyheter får, när spridningen sker från sociala botar på Twitter. En social bot är en programvara som kan formulera och skicka meddelanden på Twitter och även kommunicera med andra twittrare, både botar och människor.         Med falska nyheter avser de osanna inlägg, konspirationsteorier, fabricerade rapporter och liknande. De har analyserat 14 miljoner meddelanden under 2016 års presidentvalskampanj i USA med hjälp av egentillverkade datorprogram för att detektera meddelande från sociala botar.         Ett av de mest intressanta resultaten av denna studie är att falska nyheter som sprids av sociala botar blir virala främst därför att dessa nyheter sprids vidare av människor. Med andra ord, vanliga användare har svårt att uppfatta om en twittrare är en bot eller en människa – om ett meddelande sammanfaller med eller förstärker människors åsikter, sprider de gladeligen meddelandet vidare.        De sociala botarna förstärker dessutom trovärdigheten i sina meddelanden genom att på olika sätt referera till eller tagga faktiska, inflytelserika människor, så att det än mer döljer att boten är en bot. Och därmed ökar chansen – eller snarare risken – att människor sprider botarnas falska nyheter i större utsträckning.        Det, menar denna kvartett forskare, tyder på att sociala botar rätt enkelt kan påverka och manipulera ett stort antal människor.Det är inte nödvändigtvis sociala botar som avgör om sociala medier som exempelvis Twitter kan användas för att uppnå politiskt strategiska mål. Gunn Enli är norsk professor i medievetenskap och forskar om politisk kommunikation och sociala medier.         I en vetenskaplig artikel visar Enli den skarpa skiljelinjen mellan Hillary Clinton och Donald Trump med avseende på hur deras respektive valkampanjer använde Twitter för politisk kommunikation.        Clinton och hennes stab använde Twitter på ett professionellt sätt, menar Enli, vilket innebär att st[...]



Demokratins motståndskraft

2017-08-25T11:34:09.448+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170821Vi kör längs Blutstrasse. Blodvägen. Vägen som tar oss de sista kilometrarna till koncentrationslägret Buchenwald, ett par mil norr om Weimar i östra Tyskland. Vägen som byggdes av koncentrationslägerfångar under brutalt överinseende från SS-personal. Därav namnet.      Lägrets lokalisering är i sig ett symboliskt hån. Det var i Weimar den tyska republiken, tillika den tyska demokratin inrättades 1919, för att upplösas av nazistpartiet när det kom till makten 1933.       Ovanför ingången till Buchenwald står det ”Jedem das seine”, vilket betyder ungefär ”Åt var och en det han förtjänar”. Lägerfångarna skulle förstå att de genom sin etniska tillhörighet, politiska åsikter, sexualitet och andra egenskaper förtjänade de att drivas i döden genom arbete, undernäring, sjukdomar, medicinska experiment och avrättningar.       Det är varken första eller sista gången jag besöker ett koncentrationsläger. Besöken etsar sig fast på ett nödvändigt sätt. Jag tänker att vi måste ständigt hålla dessa mänsklighetens allra mest fruktansvärda handlingar i medvetande, för att inte riskera att upprepa dem.Så hur gör vi för att inte dylika händelser ska upprepas? Tre danska statsvetare publicerade nyligen en rapport i tidskriften Journal of Democracy (nr 3, 2017), där de har studerat vilken betydelse demokratisk stabilitet hade i 44 olika länder under mellankrigstiden för att bibehålla ett demokratiskt statsskick.       Länder som Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien, Storbritannien med flera klarade av att bibehålla demokratiska statsskick. Länder som Tyskland, Italien, Österrike, Grekland, Polen med flera klarade inte av det.       Den främsta förklaringen enligt dessa forskare är att de länder som hade hunnit bygga upp en fungerande institutionell demokrati under flera decennier klarade av att stå emot totalitära rörelser såväl från vänster som från höger.       Dessa länder lyckades även kanalisera den frustration bland medborgarna som uppstod på grund av ekonomisk kris och arbetslöshet inom ramen för det demokratiska systemet. De länder som gav upp demokratin för antidemokratiska statsskick var alla synnerligen unga demokratier, utan inarbetade institutionella processer, utan förmåga att hantera medborgarnas frustration. Studien levererar en positiv slutsats: länder som konstitueras av långvariga och stabila demokratiska system, bör vara mindre oroliga för att antidemokratiska strömningar ska få fäste       Å ena sidan måste vi hålla mellankrigstidens fruktansvärda handlingar i ständigt minne för att inte riskera upprepa dem.       Å andra sidan bör lärdomen från mellankrigstiden vara att demokratin ändå har goda förutsättningar att stå emot totalitära rörelser.       Vi bör emellertid vara extremt vaksamma mot nya, kanske ännu oupptäckta hot mot demokratin, hot som vi inte vet om våra demokratiska institutioner kan stå emot.[...]



Nazister jagas bort från nätet

2017-08-18T08:40:38.606+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170818

Efter nazisternas terrorhandlingar i Charlottesville, där en kvinna dödats och flera skadats, har de stora internetaktörerna börjat agera.
        Stora sociala mediejättar som Reddit och Facebook har börjat förbjuda så kallade hatgrupper, vilket är ett samlingsbegrepp för nazistiska, högerextrema, vit maktrörelser och liknande. Musiktjänsten Spotify meddelar att man plockar bort allt som kategoriseras som vit maktmusik.
        Det är synnerligen viktiga handlingar. Än viktigare är att alla de stora aktörerna också jagar bort den amerikanska nazismens flaggskepp, webbsajten The Daily Stormer, från den öppna webben, från YouTube, från Instagram med flera. Sajten försöker etablera sig på ryska och kinesiska domäner, dock utan framgång.
        Webbsajter som The Daily Stormer får söka sig till den mörka webben, bland drogförsäljning, barnpornografi, vapenförsäljning, bland annat hot och hat, där det till och med är möjligt att satsa pengar på framtida mord. Endast detta svarta hål kvarstår för sajten.
        Terrorn i Charlottesville kan mycket väl bli brytpunkten för nätaktörernas tolerans för hatgrupper, hatpropaganda och hets mot folkgrupper.
        En brytpunkt för demokratin.



I algoritmernas tid blir matematiken politisk

2017-06-13T12:35:53.418+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170613För många skolelever har matematikämnet upplevts som hin håles gåva till dem. Abstrakt, logik, formler med siffror och bokstäver. Och vad skulle man med matematiken till? Vore det inte viktigare att läsa samhällskunskap, historia och språk för att både förstå samhällets komplexitet och kunna bli en aktiv medborgare?       Ja och nej, skulle matematikern Cathy O'Neil svara, när jag läser en intervju med henne i Harvard Business Review (161006). Hon har alltid uppfattat matematiken som en fristad från verklighetens komplexitet.        Med matematik som verktyg kan olika delar av verkligheten uppfattas tydligare, komplexiteten kan reduceras och världen kan beskrivas ärligare, utan några agendor som färgar tolkningar.        Tesen för denna essä är att i dag och i framtiden gäller det omvända. Med matematikens hjälp, i form av algoritmer som bearbetar stora datamängder, verkar vi skapa en grumligare, mer ogenomskinlig värld som tycks få stora konsekvenser.        Tesen framläggs med stöd av Cathy O'Neils senaste bok Weapons of Math Destruction (Allen Lane, 2016). Om titeln kräver sin förklaring, ger undertiteln en tydlig fingervisning om innehållet: How Big Data Increases Inequality and Threatens Democracy (Hur big data ökar ojämlikhet och hotar demokratin).Bokens studieobjekt, Weapens of Math Destruction, har konnotationer till massförstörelsevapen (weapons of mass destruction) som är särskilt ägnade att sprida död och förödelse i stor skala, som exempelvis kärnvapen, kemiska eller biologiska vapen.        Weapons of Math Destruction, däremot, är algoritmer som för olika syften analyserar stora datamängder och levererar antingen självständiga beslut eller beslutsunderlag. Alla algoritmer är inte destruktiva, utan O'Neil fokuserar sådana som genom sin utformning genererar skadliga konsekvenser för många människor.        De skadliga algoritmerna har tre egenskaper: De är ogenomskinliga, vilket innebär att vi inte vet hur de fungerar eller vilka premisser de utgår från. De är storskaliga, vilket innebär att det inte finns några begränsningar för hur många människor som kan drabbas av dem. Den tredje egenskapen är den självklara: de är skadliga för människor.        Dock inte alla människor, vilket är en av bokens poänger. Vissa gynnas av dessa algoritmiska vapen. Precis som andra massförstörelsevapen. Cathy O'Neil ger ett flertal intressanta exempel i boken. Automatiska personlighetstester av människor som söker arbete är ett. Syftet med dessa osynliga algoritmer är inte att finna den bäst lämpade för ett jobb, utan att exkludera så många som möjligt.        Konsekvensen, menar O'Neil, blir ofta att de parametrar i algoritmerna som exkluderar sökanden också fungerar diskriminerande. Människor med sjukdomar, funktionsvariationer och kanske lite udda beteenden sorteras med lätthet bort per automatik.        Ett annat exempel visar hur algoritmer kan samarbeta för att förstärka negativa strukturer. O'Neil menar att de matematiska modeller som klassar människor som kriminellt benägna, leder till att dessa oftare får strängare straff om de begår brott. Efter avtjänat straff sorterar de algoritmer som hanterar arbetssökande snabbt bort dessa från arbeten som söks. Och då blir dessa människor än mer benägna att begå brott.        Den i algoritmerna inbyggda profetian uppfylls; således är det inte rättvisa som byggts in. Dessutom visar det sig att det oftare är människor med viss etnisk bakgrund som fastnar i dessa strukturer; således är det inte jämlikhet som byggts in.  [...]



Facebookgruppen som raserade drömutbildningen

2017-06-12T10:21:48.515+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170609Att våra aktiviteter i sociala medier kan få konsekvenser för andra delar av våra liv borde i dag vara en självklarhet. Ändå är det lätt att ryckas med i ett flöde, i en diskussion, på ett sätt som missgynnar både en själv och andra.         Washington Post (170605) uppmärksammar ett extremfall som kan fungera som "sig själv till skräck och androm till varnagel", som den gamla rättsprincipen säger. Det amerikanska, prestigefyllda universitetet Harvard återkallade nyligen tio antagna studenters studieplatser, när universitetet upptäckte dessa tio personers aktiviteter på Facebook.         Studenter som antagits vid Harvard går med i någon officiell Facebookgrupp för att lära känna andra studenter och få information om studierna innan de påbörjar dem. I en sådan grupp skapades en mindre, privat subgrupp – en så kallad gruppchat – för att skapa och dela memer kring populärkultur. (Att skapa och dela memer tycks vara en het trend vid elituniversiteten i USA.) Det spårade snart ur. Memerna blev allt mer obehagliga. De blivande studenterna förlöjligade sexuella övergrepp, hånade Förintelsen och hetsade kring övergrepp på barn, bland annat. Ofta riktades memerna mot specifika etniska grupper. Moraliska övergrepp, men sannolikt inte juridiska.         Harvard är ett privat lärosäte och har därmed stor frihet att formulera lokala regler och riktlinjer. En regel säger att Harvard förbehåller sig rätten att dra tillbaka ett antagningsbeslut av flera skäl, exempelvis om den blivande studentens beteende föranleder Harvard att ifrågasätta studentens ärlighet, mognad och moraliska karaktär.         Vilket skedde i fallet med de tio studenterna som dök ned till memeskapandets mörkaste vrå, vars konsekvens blev att dessa inte ges tillgång till sin drömutbildning.Åtminstone tre lärdomar bör dras av detta fall: Den första och enklaste är att aldrig inbilla sig att sociala forum på internet kan vara privata och fria från insyn, vilket innebär att man alltid bör agera såsom i en offentlighet. Den andra lärdomen är mer komplicerad. Detta måste nog ses som ett extremfall med extrema konsekvenser. Vem trodde att människors beteende i sociala medier kan få så ödesdigra konsekvenser? Nu vet vi.         Men vi vet inte var gränserna går för vad som är ett acceptabelt beteende i sociala medier givet olika situationer och givet olika tidpunkter. Kan ett beteende vara acceptabelt när man söker anställning hos en arbetsgivare, men oacceptabelt hos en annan?         Juridiska gränser för yttranden i sociala medier kan förvisso vara svåra att dra ibland, men de finns åtminstone nedtecknade och kan ges generella tolkningar. Lämplighetsgränser är betydligt svårare att uppfatta, eftersom dessa kan tolkas så väldigt olika.         Den tredje lärdomen är att det är från extremfallen vi bör lära oss något, eftersom dessa många gånger normaliseras.[...]



Framtidens datorer skapar egna språk

2017-04-18T09:00:21.601+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170418Språk och datorer har genom historien alltid hört samman. För att en dator ska kunna utföra operationer och aktiviteter måste den instrueras, vilket görs med olika programspråk, beroende på typ av applikation och aktivitet.        En annan form av språkutveckling handlar om taligenkänning och talsyntes. Datorprogram tränas att uppfatta och tolka mänskligt tal, från enskilda 0rd till sammansatta meningar. Talsyntes handlar om att datorn tränas i att sätta samman ord till meningar så att vi såväl hör som förstår vad datorn säger.        Den engelska termen för datorprogram som klarar av både taligenkänning och talsyntes är chatbots. Oxford Dictionary presenterade detta ord som ett av de ord som främst kännetecknar språkåret 2016 (årets ord 2016 blev post-truth). Det dröjer sannolikt inte länge förrän chatbot blir upptaget på den årliga nyordslistan i Sverige.        På svenska brukar vi även tala om virtuella assistenter eller virtuella agenter som vi kan prata med. Den som använder en iPhonen har kanske talat med den virtuella assistenten Siri. SJ arbetar med en chatbot som ska assistera tågresenärer.        Med hjälp av avancerade algoritmer och självlärande teknik går IT-jättar som Google, Apple, Microsoft, Amazon och Facebook i bräschen för denna utveckling. Ett väsentligt användningsområde för dessa talande applikationer är kunddialoger och kundstöd i olika företag, för att effektivisera dessa processer.        Den gemensamma nämnaren för den utbredda forskning och teknikutveckling som pågår inom språk och IT är att det mänskliga språket är den överordnade normen som datorprogram ska dels kunna förstå, dels kunna tala.        Med denna essä vill jag rikta blicken mot en liten forskningsnisch som avviker från denna gemensamma nämnare. Den övergripande frågan som ställs här är vad som skulle hända om vi låter datorprogram själva uppfinna sina egna språk i kommunikationen med varandra. Är det möjligt? Vilka syften skulle sådan forskning i så fall uppnå?Vid det amerikanska forskningsinstitutet OpenAI bedrivs forskning med fokus på artificiell intelligens och robotik. I mitten av mars förhandspublicerade Igor Mordatch och Pieter Abbeel en artikel där de redovisar hur de arbetar med att låta virtuella agenter utveckla egna språk, utan att det mänskliga språket står som modell.        Att träna datorer att efterhärma mänskligt språk ger förvisso ökade möjligheter att kommunicera med datorer, men det ger ingen kunskap om varför ett språk existerar. Ett syfte med denna forskning är att utöka den kunskapen. Inte kunskapen om strukturer inom eller relationer mellan språk, utan språkets funktion. Ett grundläggande antagande är att all kommunikation uppstår av nödvändighet; nöden är kommunikationens moder.        Forskarna har skapat en enkel virtuell miljö med två virtuella agenter, två chatbots som kan agera självständigt i förhållande till varandra. Dessa agenter är också utrustade med självlärande algoritmer, så att de utan mänsklig inblandning, utan instruktioner självständigt utveckla språkliga färdigheter.        Dessa virtuella agenter förses med olika enkla uppgifter som de ska utföra tillsammans. Det handlar exempelvis om att de ska förflytta sig från en plats i den virtuella miljön till en annan. Genom att utveckla ett språk ska dessa sedan koordinera sina rörelser så att de kan genomföra uppgiften.        De virtuella agenterna får en uppsättning symboler till sitt förfogande, m[...]



Var försiktig med vad du gillar och delar

2017-04-13T13:52:54.334+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170413Förtal är enligt brottsbalkens femte kapitel att utpeka ”… någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning”. Det gäller självfallet även om utpekandet sker i sociala medier.       Hösten 2016 dömde en svensk tingsrätt en person för förtal efter att ha pekat ut en annan person som pedofil på Facebook. Inlägget gillades av många och fick därmed stor spridning.        Den nyligen för populärvetenskapligt arbete prisade professorn i juridik, Mårten Schultz, kommenterade denna dom i SvD och avslutade med en brasklapp: Förtalsansvaret för spridning av klandrande uppgifter är ”… inte begränsat till den som först sätter uppgiften i omlopp”.        Det innebär att även den som sprider uppgifterna vidare också skulle kunna åtalas för förtal. Att dela ett inlägg på Facebook eller att retweeta en tweet på Twitter skulle alltså kunna innebära ansvar för förtal.Kan man även ställas till ansvar för att enbart ha gillat ett inlägg på Facebook, utan att ha delat det vidare? Ja. Enligt den schweiziska upplagan av The Local har en person i Schweiz stämts för förtal genom att personen har gillat ett inlägg på Facebook.        Det ursprungliga inlägget beskrev en till viss del offentlig person som rasist och antisemit. Den person som har stämts delade inte inlägget vidare, men klickade på gillaknappen.        Är ett gillaklick en form av spridning av information? Ja. Utan att vi exakt vet hur Facebooks algoritmer arbetar, styrs informationsflödet bland annat av hur många gillningar ett inlägg får.        Ju fler som gillar ett inlägg, desto större är sannolikheten att inlägget synliggörs för fler. Facebookanvändare känner igen detta genom att obekanta personers inlägg kan synas i det egna flödet, därför att någon av ens vänner har gillat det.        Domstolen i Schweiz har inte fastställt någon dom i det aktuella målet ännu, men följande kan fastställas: Var försiktig inte enbart med vad du skriver, utan även med vad du gillar, delar och retweetar i sociala medier. [...]



Ny form av McCarthyism mot akademin

2017-04-11T13:12:59.770+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170411Det är självklart ett stort mediafokus på vad Donald Trump gör och inte gör när han tillträtt som president. Vi borde emellertid även rikta ljuset mot det som följer i Trumps kölvatten.         Några veckor efter presidentvalet skapades en ny webbplats med namnet Professor Watchlist. Det är den konservativa organisationen Turning Point som står bakom webbplatsen, med syftet att registrera universitetslärare som yttrar uppfattningar som kan uppfattas som ”diskriminerande mot konservativa studenter, stödjer antiamerikanska värden och för fram vänsterpropaganda i lärosalen”.         Grundaren av Turning Point, Charlie Kirk, citeras i en artikel i tidskriften Inside Higher Ed (22/11 2016): ”Det är ingen hemlighet att somliga bland Amerikas universitetslärare är helt olämpliga”. Han hävdar att han ofta får höra att universitetslärare attackerar konservativa och förmedlar liberal propaganda genom sina positioner på universiteten.         Det Professor Watchlist gör är att registrera och synliggöra universitetslärare som antingen anmäls av studenter eller som har uttryckt sig i sociala medier på ett sätt som retar den konservativa organisationen.         Ett syfte som inte uttrycks explicit, men kan tolkas mellan raderna, är att man önskar dels att universitetslärare ska anlägga självcensur i undervisningen, dels att skapa motstånd och protester mot vissa enskilda lärare hos såväl studenter som deras föräldrar.Vi ser nu en liknande företeelse i Sverige, om än i mindre skala. Den liberale debattören Fredrik Segerfeldt söker i en reportageserie i Timbros regi nagla fast människor med vänstersympatier. I seriens fjärde del tittar han närmare på svenska universitetslärare och forskare (3/4 2017).         Här namnger han några exempel på akademiska lärare och forskare som på olika sätt har positionerat sig till vänster i politiken och vill därmed påvisa att toleransen för vänsterns våldsideologier är stor.         Syftet är att misskreditera den högre utbildningen i stort. Artikeln inleds med följande utsaga: "I den akademiska världen är toleransen för vänsterns våldsideologier stor." Men även om de enskilda exemplen stämmer, utgör de naturligtvis inget mönster. Att lyfta fram ett tiotal människor med vissa åsikter ur en population av cirka 16 000 personer visar inget mönster.         Det är en modern form av McCarthyism vi ser framträda; en sorts häxjakt på universitetslärare som misstänks hysa vissa politiska uppfattningar.         Det finns naturligtvis inget kausalt samband mellan Trumps presidentskap och denna McCarthyism. Att företeelserna sammanfaller i tiden är dock ett uttryck för den tidsanda vi lever i.[...]



Brusrobotar som motkrafter på nätet

2017-04-05T08:30:09.284+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170405Den 28 mars röstade USA:s kongress för en ny lag som ger internetleverantörer rätt att sälja sina kunders aktiviteter på internet till hågade köpare. Vilka webbsidor kunderna har surfat på, vilka länkar de klickat på har blivit en handelsvara. Och den är lukrativ. För företag som vill skapa riktad reklam på individnivå är dessa persondata guld värda.       För medborgaren i ett samhälle där internet inte med enkelhet kan väljas bort, och där vi är helt beroende av någon internetleverantör för att nå nätverket, innebär detta en högre grad av övervakning och en större risk för integritetsintrång.        Redan dagen efter kongressens omröstning dök emellertid en motkraft upp på internet. I nätupplagan av Wired (30/3) presenteras programmeraren Dan Schultz skapelse Internet Noise.        Det är ett så kallat insticksprogram till webbläsaren som i all enkelhet utför automatiska sökningar på Google med slumpmässiga sökord i stor skala. På så sätt skapas en komplex och slumpmässig bild av internetaktiviteter som förvisso skett på den egna datorn, men som inte har något med individen bakom skärmen att göra.        Programmet skapar helt enkelt en massa brus. Visst går det att hålla sig dold på internet genom att inte alls finnas där, men det är för de allra flesta ett ickealternativ. Ett annat sätt är att skapa sådant databrus att individen döljs.        Dan Schultz syfte med Internet Noise är främst att skapa medvetenhet kring integritetsfrågor. Jag håller dock för sannolikt att vi kommer att få se flera och ännu mer utvecklade motkrafter på nätet.        Det blir även intressant att se om internetleverantörerna kan skapa sina motkrafter i form av programvaror som lär sig skilja på brusrobotar och på människors aktiva nätanvändning. [...]



BB-ockupanternas mångdubbla ilska är rättfärdigad

2017-03-13T09:07:14.241+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170310I slutet av 1990-talet deltog jag i ett seminarium kring IT och demokrati som arrangerades av dåvarande Demokratiutredningen. I mina minnesanteckningar framstår särskilt ett inlägg av före detta kulturminister Bengt Göransson som särskilt intressant.        Flera seminariedeltagare ville se mer av experimenterande med olika typer av IT-användning för att stödja och utveckla lokal demokrati. Utan experiment får vi inte veta något om teknikens kvaliteter för demokratisk utveckling.         På det svarade Bengt Göransson att det är alltid vanskligt; faller ett försök väl ut är de omöjligt att avbryta, och därmed måste det finnas ekonomiska resurser, inte bara under försökstiden, utan även för lång tid framåt.         Det går inte att göra ett IT-demokratiförsök som förbättrar människornas leverne i Sveg, för att efter två år stänga ned projektet och återgå till en sämre situation. Därför är det många gånger bättre att avstå – eller att se till att projekt som lyckas är finansierade för lång tid framåt.Jag tänker tillbaka på det seminariet när jag läser om den frustration medborgarna i Sollefteå ger uttryck för när landstinget i Västernorrland beslutat att stänga Sollefteå BB. Sjukhuset ockuperas, en kvinna har fött sitt barn i bilen mellan Sollefteå och Ö-vik mitt i vintern, arga insändare skrivs.         Men, sådana är väl många människors villkor i mindre samhällen, på landsbygden, särskilt i Norrlands inland. Det finns knappast något BB i Sorsele, Ånge, Arvidsjaur eller Hofors. Har Sollefteåborna någon särskild rätt att klaga på frånvaron av ett BB?         Ja, menar jag, det har de. I boken Tänka, snabbt och långsamt (2012) har nobelpristagaren Daniel Kahneman samlat ett stort antal forskningsresultat inom beteendeekonomi. Ett kapitel handlar om prospektteorin, där begreppet förlustaversion är centralt.         Förlustaversion innebär i korthet att människor hatar förluster av något mer än de älskar vinster av samma sak. Vi reagerar betydligt starkare på hot än på möjligheter. Vi upplever det viktigare att undvika förluster än att skaffa oss vinster.Det är förlustaversionen som kommer till uttryck i Sollefteåbornas ilska mot BB-nedläggningen. Det är också förlustaversionen Bengt Göransson uttryckte under demokratiseminariet.         Det är förlustaversionen som rättfärdigar att Sollefteåborna är mångdubbelt arga för att förlora BB, än andra inlandskommuners medborgare för att de aldrig erhållit något BB. Det negativa värdet av en förlust av ett BB är större än det positiva värdet av att erhålla ett.         BB i Sollefteå är, med Bengt Göranssons ord, ett lyckat demokratiprojekt. Därför borde det vara finansierat för lång tid framåt.[...]



Könskvotering ökar politisk kompetens

2017-03-03T08:28:11.927+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170303I en tidigare studie, som jag kommenterade på denna sida (160907), utvecklade en internationell forskargrupp med bland andra Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne en modell för att mäta kunskap, kompetens och ledarskapsförmåga hos folkvalda politiker. De gjorde även en jämförelse med befolkningen.         Studien pekade på att politiker har kognitiva förmågor som överstiger den genomsnittliga medborgarens, särskilt med avseende på ledaregenskaper. Samt att detta inte beror på någon form av elitistiskt urval, utan att politiker är representativa i förhållande till befolkningen vad gäller socioekonomisk bakgrund.         Nu har ovan nämnda forskare tillsammans med Timothy Besley genomfört en studie som utgår från samma modell för att undersöka vilka effekter könskvotering i politik har på kunskaps- och kompetensnivån hos politiker.         Artikeln, som nu är kollegialt granskad och accepterad för publicering i en vetenskaplig tidskrift, har rubriken: Könskvotering och den mediokra mannens kris: Teori och evidens från Sverige (min översättning).Inför valet 1994 införde socialdemokraterna i Sverige kvoteringsmodellen "varannan damernas" för att säkerställa att lika många män som kvinnor fanns representerade på valsedlarna. Forskargruppen undersökte vilken effekt sådan könskvotering får för kompetensnivån hos män på kommunal nivå.         De studerade med sin kompetensmodell alla socialdemokratiska kandidater i Sveriges kommuner från 1982 till 2014, för att fånga kompetensnivån såväl före som efter könskvoteringens införande.         När hälften av de valbara politikerna på kommunala valsedlar ska vara kvinnor, minskar antalet män på valsedlarna, eftersom män alltid varit i majoritet på valsedlarna. Studien visar att de män som faller bort från valsedlarna är de medelmåttiga männen; de som i forskarnas kompetensmodell hade låg kompetens konkurrerades ut av kvinnor i och med kvoteringen.         Studien visar dessutom att den totala kompetensnivån hos politikerna ökade efter införandet av kvoteringsmodellen, vilket innebär att de kvinnor som kvoterades in var i hög grad kompetenta. Könskvotering i olika sammanhang har ett egenvärde i form av rättvisa och demokrati; vi ska ha samma förutsättningar oberoende av kön och demokratiska församlingar ska representera hela befolkningen.         Den här studien påvisar värden utöver egenvärdet: Vi fick kunnigare och kompetentare politiker med bättre ledarförmågor när könskvotering för politiska representanter infördes.         Med könskvotering blir det helt enkelt svårare för män att behålla politiska positioner på andra meriter än kompetens. Med könskvotering säkerställer vi att också kvinnors kompetens bidrar till politiska beslut.[...]



Psykografisk profilering i politikens tjänst

2017-03-01T08:40:46.822+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170228I informationsåldern är kampen om människors uppmärksamhet central. Information finns i överflöd, medan människors uppmärksamhet begränsas av såväl tid som kognitiva förmågor. Redan 1971 skrev Herbert Simon att en informationsrik värld skapar ett underskott av det informationen konsumerar: människors uppmärksamhet. Därmed måste människors uppmärksamhet allokeras alltmer effektivt i takt med att informationsmängden ökar.        Att fånga människors uppmärksamhet har länge varit ett mål för marknadsförare av allehanda ting: varor, tjänster, budskap. Det trubbigaste sättet att fånga uppmärksamhet är masskommunikation, där samma budskap går ut till alla människor, även om budskapet är utformat för att fånga uppmärksamheten endast hos en del av människorna. Reklam för blöjor sänds i kommersiell teve, men endast spädbarnsföräldrar är målgruppen.        När mer information om en befolkning blir tillgänglig, kan precisare segment av befolkningen urskiljas. Ett flertal enkla geografiska och demografiska indelningsfaktorer används för att rikta budskap till de som antas ha störst intresse av den: Kön, ålder, yrke, boendeort, utbildningsnivå, husdjursägarskap, föräldraskap – alla demografiska preciseringar är av intresse för den som söker människors uppmärksamhet.I dag, när datamängderna om människor ökar exponentiellt och datorernas förmåga att bearbeta stora datamängder, framstår tidigare indelningar av befolkningen som ytterst trubbiga. Med stora mängder persondata kan betydligt precisare distinktioner mellan människor skapas, och därmed precisare budskap på individnivå.        Vi ser en rörelse från geografiska och demografiska segment till psykografiska. Från att identifiera grupper av individer som segment, till att se varje individ som ett segment. Frågan som denna essä ställer är i vilken utsträckning psykografi bidrog till Donald Trumps seger i presidentvalet samt vilka konsekvenser psykografi kan få för framtidens demokrati.        I ett långt reportage i tidskriften Vice (170128) beskrivs hur ett företag vid namn Cambridge Analytica med hjälp av enorma mängder persondata om amerikanska medborgare genomförde psykografisk profilering och skapade riktade politiska budskap på individnivå med syftet att övertyga människor att rösta på Trump.        Psykografi är ett samlingsbegrepp för metoder att kartlägga en individs psykologiska karakteristika, som exempelvis värderingar, åsikter, attityder, intressen, livsstil och beteenden. Den psykografiska modell Cambridge Analytica använder kallas med en akronym OCEAN, även kallad The Big Five, eller på svenska: Femfaktormodellen.        Individen analyseras med avseende på hennes öppenhet inför nya idéer, upplevelser och liknande (openness), samvetsgrannhet i form av noggrannhet, självdisciplin och liknande (conscientiousness), extraversion i form av social förmåga, vänlighet i form av tillit och samarbetsvilja (agreeableness) samt neuroticism i form av ångestbenägenhet, impulsivitet och stresskänslighet.I dag kan sådan informationsinsamling effektiviseras genom att hämta data om individer på internet, företrädesvis från människors kommunikativa handlande i sociala medier. Varje enskilt inlägg på Facebook, retweet på Twitter, gillaklick på Instagram säger ingenting om en individ, men den som kan samla stora mängder små bitar av persondata, kan också skapa en psykografisk profil av denne[...]



Sociala medier som framtidens visum?

2017-01-03T10:04:35.173+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170103Hur vi agerar i sociala medier kommer att bli allt mer intressant för allt fler aktörer. Att arbetsgivare googlar och gör bakgrundskontroller i sociala medier av arbetssökande är sedan gammalt. Nu ser vi att det sker även vid inresekontroller.       I Business Insider (23/12) rapporteras att vid gränskontrollen för inresa till USA har man börjat efterfråga användaruppgifter till olika sociala medier, såsom Facebook, Twitter, Instagram, LinkedIn, YouTube med flera.        Syftet som anges av myndigheterna är att kunna identifiera potentiella hot mot landet; ett led i Homeland Securitys arbete med bakgrundskontroll av resenärer för att upptäcka terrorister.        Ett datoriserat formulär används för resenärer att fylla i uppgifterna. Än så länge är det frivilligt, men man menar att det är osannolikt att resenärer skulle välja att inte fylla i dem, och därmed riskera att inte komma in i landet.        Och samtidigt ska detta ha en preventiv verkan: Den som bedriver ljusskygga aktiviteter i sociala medier som inte tål granskning, kommer inte att resa till USA.Det är ingen vild gissning att man har välutvecklade algoritmer för att bedöma människors personlighet mot bakgrund av deras aktiviteter i sociala medier. Vad man skriver, gillar, ogillar, länkar, vilka filmklipp man tittar på, vilka bilder man distribuerar, vilka vänner man har i sina nätverk – allt kan utgöra grund för personlighetsbedömningar.        Kommer våra aktiviteter i sociala medier att fungera som ett slags visum i framtiden? Vad sker med resenärer som inte är aktiva i något socialt medium? Kommer de att vägras inresa?        Är det små steg i utvecklingen av sociala medier till någon form av socialt kreditsystem vi beskådar?        Många frågor. Det tycks dock rimligt att bli mer strategisk i sin användning av sociala medier. Frågan är bara vilka strategier som är bäst. [...]



Befinner vi oss i verkligheten?

2017-01-01T11:29:16.501+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 161231Ett sätt att förstå vad som hände i USA under 2016 är att läsa Konspirationen mot Amerika av Philip Roth från 2005. Det är en kontrafaktisk roman som tar sin början 1940, då Amerika ska välja sin näste president.         Den ene kandidaten heter Franklin D Roosevelt och är liberal. Den andre heter Charles Lindbergh, en populistisk politiker, en folkets man, lyhörd inför människors rädsla för det obekanta, med goda kontakter med Hitler och utpräglad antisemit.         Att skriva en kontrafaktisk roman innebär att skriva fram en osann historia som berättar hur det skulle kunna ha blivit, när Lindbergh vinner presidentvalet framför Roosevelt. Han skulle aldrig kunna bli republikanernas presidentkandidat i primärvalen, sade de. Han skulle aldrig kunna vinna presidentvalet mot Hillary Clinton, sade de.         Med populistiska propåer, främlingsfientliga förslag, protektionistisk politik, kvinnoförnedrande kommentarer och en antielitistisk hållning till den politiska administrationen i Washington blir Donald Trump vald till president. Trots att Hillary Clinton får cirka tre miljoner fler röster.         Apropå antielitism: De 17 ministrar Trump utsett när denna text skrivs, har en gemensam förmögenhet som är större än de 43 miljoner hushåll med lägst inkomster.         Utöver den politiska retorik som präglade Trump under valkampanjen, är det ändå hans förhållande till sanningen som är allra mest anmärkningsvärt. En studie, där Trumps tusentals tweets mellan 1/6 2015 och valdagen 2016 undersöktes, visar att den högerpopulistiska och konspiratoriska sajten Breitbart är den främsta källan till hans twittrande. Trumps egenartade förhållande till sanningen har dock genererat vissa positiva effekter. Ett exempel är att Washington Post har sett sig nödgad att skapa ett litet insticksprogram för webbläsare som faktagranskar Trumps olika tweets.         Ett par veckor efter valet i november kunde traditionella nyhetsmedier notera en kraftig ökning av läsare. The New York Times uppgav att man hade fyrfaldigat antalet nya prenumeranter jämfört med en normal novembervecka.         The Washington Post angav inga siffror men hävdade att de såg en stadig ökning av antalet prenumerationer. The Atlantics prenumerationer ökade med 160 % samtidigt som trafiken till dess webbplats dubblerades. The Guardian US ökade enbart dagen efter valet antalet prenumeranter med 25 gånger jämfört med en genomsnittlig dag.         Men frågan kvarstår ännu på årets sista dag: Befinner vi oss i en kontrafaktisk roman av Philip Roth eller i den så kallade verkligheten?[...]



Oetisk forskning förförs av teknikens glitter

2016-12-20T08:00:09.959+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 161220Ända sedan internets utbredning på 1990-talet har vi kunnat se att den tekniska utvecklingen och hur vi använder internet utgör olika utmaningar för andra samhällssystem. Det gäller exempelvis lagstiftning. Juridiken hänger inte med teknikutvecklingen, brukar det heta.        När möjligheten att dela upphovsrättsskyddat material på internet skapades, behövde juridiken en tid på sig att reagera. Eller den tid det har tagit för rättsvårdande myndigheter att finna metoder att utreda näthat och näthot.         Att våra sociala system inte hänger med teknikutvecklingen kan skönjas i den snabba tillväxten av sociala medier och vår oförmåga att upprätthålla en god social miljö i dessa medier. Rasism, misogyni, förföljelser och annat asocialt beteende florerar.         Utvecklingen av alternativa informationssajter, ofta med desinformation och konspirationsteorier, visar att våra traditionella nyhetsmedier inte helt lyckats med strategier för att möta den tekniska utvecklingen.         I takt med den ökade intensiteten i teknikens automatisering, utvecklingen av självlärande maskiner och artificiell intelligens börjar vi nu skönja att inte heller våra moralsystem hänger med. Syftet med denna essä är att försöka förstå hur framtidens teknik kan utmana våra moralsystem genom att fördjupa oss i ett enskilt fall.Två forskare, Xiaolin Wu och Xi Zhang vid universitetet i Shanghai, har utvecklat en självlärande dator med syftet att lära sig känna igen och förutse vilka människor som är predestinerade för kriminella handlingar och vilka som är laglydiga. Datorn ska göra detta genom att identifiera särskilda kännetecken i människors ansikten.         Forskarna har använt 1 856 ansiktsbilder, varav hälften är bilder av dömda brottslingar och hälften laglydiga medborgare. När datorn har bearbetat dessa bilder med de algoritmer forskarna skapat, finner de tre signifikanta detaljer i ansikten som skiljer kriminella från icke-kriminella.         En viss form på överläppen, avståndet mellan ögonvrårna och vinklarna mellan nästippen och respektive mungipa. Enkelt uttryckt: Den som har en liten mun med krökt överläpp och tätt mellan ögonen är kriminell, eller kommer sannolikt att bli kriminell.         Forskarna hävdar nämligen att deras maskins förmåga att korrekt identifiera kriminalitet utifrån ansikten landar på ca 90 procent. Därmed menar forskarna att det är möjligt att förutse vem som kommer att bli kriminell.Det grundläggande antagandet i detta projekt är att människors karaktär och sociala beteende kan bedömas utifrån deras biologiska egenskaper. Det har alltid varit en lockande tanke hos människan genom historien.         På 1800-talet och en bit in på 1900-talet mätte man människors skallar för att utröna och värdera deras egenskaper. Parallellt med detta försökte man även se om det fanns ett samband mellan hudfärg eller etnicitet och intelligenskvot. Det här skedde inom ramen för rasbiologin, där det främsta syftet var att visa hur en viss del av befolkningen är överlägsen en annan.         Än i dag försöker man fastställa om människor kan vara födda till kriminalitet, det vill säga att det finns genetiska betingelser som kan upptäckas i människors DNA.         Såväl ras[...]



Dataismen och den fria viljan

2016-11-01T10:00:15.625+01:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 161101När vetenskapliga studier blir allt mer fokuserade och avgränsade blir det svårare att få en större bild av utvecklingen inom ett område. Därför uppskattar jag ofta forskare som försöker zooma ut och betrakta något från långt håll.         En brytning i den samhällsutveckling vi fortfarande försöker förstå i dag, presenterades redan 1973 av sociologen Daniel Bell i boken The Coming of Post-Industrial Society, där han förespådde skiftet mellan det industriella samhället och det postindustriella.         Ganska snart började man benämna detta postindustriella samhälle informationssamhälle. Men osäkerheten om förledet till samhället står kvar än i dag. I slutet av 1990-talet lanserade sociologen Manuel Castells begreppet nätverkssamhället i sin mastodonttrilogi om informationsåldern och visade hur samhället allt mer organiserades med nätverket som metafor.         Ett annat fokus för att påvisa denna brytpunkt hade Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee i Den andra maskinåldern från 2015, där brytpunkten i allt väsentligt visar att just nu sker teknikutvecklingen med en exponentiell hastighet. Maskinernas kapaciteter kommer att förändra samhället mer än något annat.         En liknande tes framför historikern Yuval Noah Harari i sin nya bok Homo Deus. A Brief History of Tomorrow (2016). Dock med en något mer historisk och ideologisk utgångspunkt. Harari blev världskänd med boken Sapiens från 2012, där han skrev mänsklighetens evolutionshistoria på ett sätt som många uppskattade. Med breda penseldrag tecknar han här ett skifte inför framtiden. Homo Deus börjar i historien med en trestadiemodell över mänsklighetens utveckling. Det första stadiet var ett samhälle där människan behärskades av religionens påbud, av gudar och deras uttolkare. De ultimata svaren på människans problem fanns i de heliga skrifterna.         Det andra stadiet var ett samhälle som frigjorde sig från religionen och sökte svar på mänsklig mening hos människan själv. På 1700-talet inleddes den liberala humanismens era. Människan blev en individ; en odelbar enhet. En varelse som ägde förmågan att generera kunskap om sina problem genom att förstå sina egna erfarenheter, förstå sig själv, lita till sin egen förmåga och göra det som känns rätt. Och därmed inte söka svaren i någon gudomlig text, som ändå är skriven av en människa.         På så sätt fick vi demokrati så att varje människas röst skulle väga lika mycket, vi skapade undervisningsmetoder som gick ut på att studenter i första hand ska lära sig tänka kritiskt och självständigt samt en ekonomisk modell där kunden alltid har rätt. Framför allt fick människan frihet och en fri vilja; endast den enskilda människan kunde avgöra vad som var bäst för henne.         Vi lever mitt i den liberala humanismens era och samtidigt, menar Harari, i början av den moderna samhällsutvecklingens tredje stadium: Dataismen. Det är precis som de två föregående stadierna en ideologisk utgångspunkt för att beskriva en förändring. Dock bärs ideologin upp av en särskild teknikutveckling.Ett grundläggande antagande, som Harari gör sitt bästa att belägga med vetenskapliga referenser, är att vi allt mer börjar betrakta människan som en algoritmstyrd varelse. Människans erfarenheter och känslor ska[...]



Sociala medier som vår tids skampåle

2016-09-20T08:00:35.894+02:00

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 160920Det engelska ordet shame har blivit ett välanvänt ord även i svenskan när det gäller vissa företeelser. Med slut-shaming avses att dra skam över kvinnor som överskrider vissa normer vad beträffar sexuellt beteende. Med fat-shaming avses att dra skam över människor som är överviktiga.         Verbet shaming är effektivt på engelska. Det betyder ungefär att någon orsakar en annan persons smärtsamma känsla av att ha begått ett allvarligt fel, något ohederligt, något ovärdigt. Känslan av minskad självkänsla och självrespekt ska väckas.         En rak översättning av shame till svenskan är skam och verbet blir skambeläggande. Det beteende som, särskilt i sociala medier, betecknas med engelskans shaming är dock betydligt kraftfullare än skambeläggande.         Människor har alltid skambelagt andra människor, av olika skäl. Att upprätthålla en viss moral torde vara det vanligaste skälet. Men skambeläggandets räckvidd har aldrig varit särskilt stor, förrän människor börjar använda nätet för att skambelägga andra.         En av internets allra mest betydelsefulla egenskaper är dess spridningsförmåga. Det har aldrig varit så lätt att sprida ett budskap till så många på så kort tid. En annan egenskap är att internet aldrig glömmer. Ett budskap går vanligtvis att söka upp även flera år efter dess initiala spridning.         Jon Ronson är en välkänd reportagejournalist. Hans senaste bok heter So You’ve Been Publicly Shamed (Picador, 2016). Genom att undersöka olika processer av skambeläggande i främst sociala medier och dessutom söka upp och intervjua såväl människor som blivit extremt skambelagda, som människor som initierat skambelägganden, har han skrivit en intressant reportagebok om en av nutidens mest aktuella och svårhanterliga företeelser på nätet.Människan har en lång historia av offentligt skambeläggande. Skampålen är det mest kända sättet; att binda fast en person som begått någon form av förbrytelse vid ett slags pelare av trä, där allmänheten kunde passera och ges möjlighet att skälla ut eller kasta rutten frukt eller rent av misshandla med spö. I Sverige avskaffades denna bestraffningsform 1855. Frågan är om den är tillbaka i sociala medier.         Ronsons första exempel är en relativt känd författare i USA som av en journalist upptäcks ha fabricerat citat av självaste Bob Dylan i en bok. När journalisten känner sig säker på denna oredlighet publicerade denne en avslöjande artikel i en större tidskrift. Och skambeläggandet var i gång i sociala medier. Författaren blev närmast förintad; inga uppdrag, inga inkomster, vågade knappt visa sig utomhus.         Ett annat exempel är en Sydafrikafödd kvinna, bosatt i USA, som skulle resa till Sydafrika i sitt arbete med PR. Hon använde Twitter, men med enbart 170 följare, mest för att skoja och formulera korta vitsar. Inför resan skrev hon några tweets med ironisk humor, enligt henne. Den tredje tweeten löd: ”Reser till Afrika. Hoppas jag inte får aids. Skojar bara. Jag är vit!”Alla läste tweeten bokstavligt, som ett avskyvärt, hyperrasistiskt inlägg och spred den över världen med syfte att skambelägga. När Ronson intervjuar journalisten, menar hon att hon aldrig kunnat drömma om att någon skulle läsa tweeten bo[...]



Den nödvändiga forskningskommunikationen

2016-09-15T08:00:08.926+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160915Amerikanska Pew Research Center Study gör frekventa studier av människors uppfattningar inom ett flertal områden. I en studie från 2015 gjordes en undersökning av dels forskares, dels vanliga amerikaners förhållande till vetenskap och vetenskaplig kunskap.        Den visar en del paradoxala resultat. 79% av de tillfrågade menar att vetenskapen har gjort livet lättare att leva för de allra flesta och drygt 70% menar att skattemedel som tilldelas forskning är bra investeringar. Gott och väl.        Men samtidigt: Medan 87% av forskarna accepterar att naturligt urval spelar en väsentlig roll i evolutionen, håller endast 32% av medborgarna med om detta. 88% av forskarna menar att genmodifierad mat är säker att äta medan, enbart 37% av medborgarna håller med. 87% av forskarna hävdar att klimatförändringarna orsakas av mänsklig aktivitet, medan endast 50% av medborgarna håller med.Denna diskrepans är ett problem. Andrew Hoffman, professor vid University of Michigan, menar i tidskriften The Conversation (160602) att den allt växande tillämpningen av vetenskap i form av ny teknik inom olika områden, kräver att diskrepansen mellan allmänhetens kunskap och den vetenskapliga kunskapen krymper. Annars väntar sannolikt konflikter.        Vad beror diskrepansen på? Hoffman hävdar att den främsta orsaken måste sökas där forskningen bedrivs, vid universiteten och forskningsinstitutioner. Vetenskapsorganisationer har länge varit alltför oförmögna eller ovilliga att kommunicera vetenskap på annat sätt än genom sitt ämnes specifika format, menar han.        Den traditionella vetenskapliga artikeln är ett utmärkt underlag för andra forskare inom ämnet att bedöma kvaliteten och för att bygga vidare på i den egna forskningen Men den är urusel som kommunikationsunderlag till en icke ämneskunnig allmänhet.En lösning måste vara att formulera vetenskapliga resultat i en annan språkdräkt och format än den vetenskapliga artikeln. Men för att detta ska bli av krävs att universitetens incitament ändras, så att det blir meriterande att även formulera vetenskap så att den kan tillägnas utanför det egna ämnet. I USA, rapporterar Hoffman, har flera lärosäten satsat resurser på detta.        Självfallet kan invändningar resas: Varför ska excellenta forskare ägna tid till att skriva om forskningsresultat till ett annat format, i stället för att ägna tid åt ny forskning?        Det finns dock inget som säger att det är den excellenta forskaren som är bäst skickad att kommunicera kunskap utöver ämnesgränser, till allmänheten. Det kan mycket väl göras av andra ämneskompetenta.        Vad som krävs är dock att universiteten prioriterar och medger resurser till detta arbete.[...]



Kan elden släckas med kunskap eller är faktaresistensen total?

2016-09-07T08:00:04.766+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160907I sin iver att elda massorna twittrar sverigedemokraternas riksdagsledamot och partisekreterare Richard Jomshof ihärdigt. En sorts bränsle till brasor är att vara etablissemangskritisk och därmed skapa en känsla av underdogposition. Så skapas lust till uppror.       Bland de senaste inläggen på Twitter skriver Jomshof att ”…det styrande etablissemanget består av individer som knappt skulle kvala in på en särskola”. Självfallet hyllas sådana uttalanden av den twittersvans som lydigt följer.       Ska sådana oförskämda och förolämpande uttalanden av lagstiftare bemötas eller negligeras?       En nyligen genomförd studie med titeln Who Becomes a Politician? (2016) av svenska politikers kunskap, ledarskapsförmåga och deras representativitet i förhållande till befolkningen visar på själva motsatsen till Jomshofs yttrande.       De kunskaps- och kompetensmått som användes i studien pekar på att svenska politiker har kognitiva förmågor som överstiger den genomsnittlige medborgaren. Särskilt ledarskapsförmågor är utmärkta i förhållande till genomsnittet.       Beror detta på att urvalet av politiker är elitistiskt; att enbart de mest besuttna medborgarnas barn blir politiker? Inte alls. Denna studie visar att det är kompetens som avgör vem som blir politiker i Sverige, inte familjebakgrunden.       Studien visar också att svenska politiker är i högsta grad representativa i förhållande till befolkningen vad beträffar socioekonomisk bakgrund. Andelen politiker från olika sociala klasser är proportionerlig med befolkningen.       Forskning visar alltså med emfas att Jomshofs uttalande är helt fel. Frågan är om den eld som Jomshof och hans svans upprätthåller kan släckas med vetenskaplig kunskap, eller om faktaresistensen är total.[...]



Den djupa webben – endast för förryckta

2016-06-21T10:00:20.909+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160621 Det är 27 år sedan Tim Berners-Lee skapade webben vid Cern, forskningscentrumet i Genève, med det främsta syftet att forskare enklare skulle kunna utbyta vetenskaplig information. I dag är webben så välbekant för allmänheten att den ofta blir synonym med internet. Hur nöjd är Berners-Lee med hur webben utvecklats?      Inte helt. Han har under senare år kritiserat utvecklingen. Vid konferensen Decentralized Web Summit i San Fransisco i början av juni diskuterade Berners-Lee med andra högprofilerade datavetare möjligheten att bygga en ny World Wide Web. Den nuvarande webben, menar han, har i allt för hög utsträckning blivit ett övervaknings- och kontrollverktyg för stater, myndigheter och företag.       En grundläggande idé med såväl internet som webben är dess decentraliserade funktion. Nu ser vi centraliserande tendenser i form av Google för webbsökning, Facebook för socialt utbyte, Twitter för mikrobloggande med mera. Vi ser även integritetsproblem med såväl staters censur av webben som myndigheters övervakning av medborgare.       Vad Edward Snowden främst visade med sina avslöjanden var att webben har blivit världens största nätverk för övervakning. Det Berners-Lee och andra datavetare vill se är en ny webb som tillåter högre grad av anonymitet genom fler och bättre krypteringstekniker för att bevara människors integritet. Anonymitet och frihet från övervakning är en ingång till läsningen av Det mörka nätet (Daidalos, 2016) av Jamie Bartlett, chef för Centre for the Analysis of Social Media. En annan ingång är libertarianism.       Teknikfilosofen Langdon Winner beskrev i en klassisk artikel från 1997 libertarianism som den främsta ideologiska överbyggnaden för högerradikala internetaktivister. Libertarianism stammar från latinets libertinus, som betyder ungefär "den frigivne". I 1600-talets Frankrike fick intellektuella och adelsmän som gjort sig fria och oberoende av samhällets, religionens, moralens och tänkandets konventioner detta epitet.       Något förenklat förespråkar denna ideologi en maximal frihet från staten, från regleringar av det sociala livet samt en helt fri kapitalism med en stark betoning på privat ägande. Idealet är en nattväktarstat, det vill säga en stat som enbart ansvarar för ett lands och dess medborgares säkerhet.       Bartletts bok Det mörka nätet är en djupdykning i libertarianismens variant av webben: The Deep Web; den djupa webben, den del av webben som inte är nåbar med en vanlig webbläsare som är konstruerad för ytwebben.       Ytwebben är det vi når när vi skriver en http-adress i webbläsarens adressrad eller googlar och klickar på en länk. Den djupa webben har en annan teknisk struktur. Den kan endast nås med anonymiseringsverktyget Tor (The Onion Router). Tor möjliggör anonymitet genom att datoradresser byts ut mot tillfälliga datoradresser från andra datorer i Tor-nätverket och krypterar datatrafiken så sinnrikt att varken internetoperatörer eller andra kan spåra eller identifiera användare. Så vad finner Jamie Bartlett när han rör sig i den djupa webben? Självfallet kriminalitet en masse. Han finner ett stort mått av drogförsäljning, av barnpornografi, av va[...]



En nyckel till minskad massövervakning

2016-05-24T09:26:41.352+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160524Den kinesiska regimen lanserade 2015 en plan för ett socialt kreditsystem, som redan har börjat testas i några regioner och som kommer att vara helt utbyggt år 2020. Det är alltså inte ett renodlat ekonomiskt kreditsystem liknande sådana som finns i de flesta länder, utan snarare ett förtroendesystem.       Kinesiska företag och myndigheter samlar enorma mängder övervakningsdata om landets medborgare; människors förehavanden på internet i allmänhet, på sociala medier, vad människor köper, vad de säger, vad de läser, vilka relationer de har med andra.       Algoritmer beräknar och värderar medborgarnas karaktärsdrag; en form av karaktärsregistrering som poängberäknas. Att få höga poäng betyder väsentliga fördelar i det kinesiska samhället, som exempelvis möjligheten att resa utanför landets gränser.        Att ha låga poäng innebär svårigheter att skaffa bostad, lån, och arbetsmarknaden begränsas. Därför är det av största vikt att kapa sociala band till människor som är svartlistade av regimen, eftersom relationen till dem kan reducera den egna kreditpoängen. Man bör vistas i internetmiljöer som ger höga poäng och aldrig uttrycka sig kritiskt om regimen eller nationen.        Vi som lever i västerländska demokratier drar en suck av lättnad över att något liknande aldrig kan inrättas här. Men kan vi vara säkra på det? Försiggår inte övervakning av människors förehavanden på nätet i synnerligen stor skala även i västliga demokratier? Edward Snowden visade hur NSA övervakar såväl amerikaner som andra medborgare i stor skala. Den amerikanske säkerhetsexperten med anknytning till Harvard Law School, Bruce Schneier, vill med sin nya bok Data och Goliat (Daidalos, 2016) såväl visa hur utbredd övervakningen är, som argumentera för en framtida förändring av övervakning så att människors integritet inte kränks.        Boken har ett tydligt fokus på amerikanska förhållanden, vilka i vissa avseenden skiljer sig från europeiska. Ett exempel är att EU:s dataskyddslagstiftning är betydligt starkare än USA:s. Men det gör inte så mycket för läsningen, eftersom problemet med övervakning och integritet är generellt.        Schneier inleder med en pedagogisk genomgång av skillnaden mellan avlyssning och övervakning på internet. Med avlyssning ser eller hör den som avlyssnar innehållet i kommunikationen mellan människor, medan övervakning innebär att övervakaren enbart ser så kallad metadata, det vill säga uppgifter om kommunikationen (när den sker, var, med vem, med vilken teknik etc).        I väst är möjligheten för myndigheter och företag att avlyssna människors kommunikation högst begränsad. Däremot samlas mycket metadata. På så vis har vi invaggats, menar Schneier, i en falsk säkerhet om att vår kommunikation är privat. Schneier visar att med relativt lite metadata om våra förehavanden kan datorers algoritmer snabbt avslöja dels vår identitet, dels en mängd egenskaper om oss.        Genom det som förr kallades samkörning och i dag korrelering av data mellan många olika databaser kan vi identifieras. Tro aldrig att du kan va[...]



Robotar som känner dig bättre än du

2016-05-16T08:28:44.771+02:00

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160516 Tinder är den i dag mest använda och kända dejtingappen. Genom att registrera sig får man tillgång till en mängd andra människor som söker kontakter med andra.       När man möter en persons profilbild och presentation som man tilltalas av, kan man svajpa höger för att markera sitt intresse. Svajpar man vänster, markerar man sitt ointresse.       Hur vet man vilka profiler på Tinder som tilltalar en? Tja, det känner man väl? Synintrycket möter dock en grumlig mix av (simpla?) kategoriseringar och preferenser. Skulle en dator sköta svajpandet bättre?        Det menar doktoranden Nicole He vid New York University, som har konstruerat The True Love Tinder Robot i ett projektarbete. Den består i all enkelhet av en konstgjord hand som placeras framför en smartphone med Tinderappen öppen, och som är kopplad till en platta där man placerar sina händer. Plattan mäter ”galvanic skin response”; i detta fall helt enkelt handens transpiration.        När användaren tittar på olika Tinderprofiler, känner roboten din kroppsliga reaktion via dina händers transpiration och svajpar antingen höger (om Tinderprofilen får användaren att transpirera) eller vänster (om användaren inte reagerar alls med kroppen).  När en journalist vid New York Magazine testade roboten och jämförde dennes svajpande med sina egna preferenser, fann hon att roboten svajpade vänster när hon skulle ha svajpat höger och omvänt.        Efter tjugo test på Tinder fann journalisten att hon inte var på samma våglängd som roboten, och påpekade för Nicole He att roboten inte stämmer, att roboten har fel. Nej, svarade Nicole He, denna robot vet något om dig som inte du vet.        Den grundläggande frågan denna robot ställer är om datorer – robotar – känner oss bättre än vi känner oss själva. Går det att validera att roboten ovan gör bättre partnerval än en människa? Nej, upplupen handsvett är en tveksam mätmetod för en specifik känsla. Det finns dock vetenskapligt stöd för att ställa den grundläggande frågan. En amerikansk forskargrupp publicerade nyligen en studie där de jämförde människors förmåga att bedöma personligheter med datorers.        Studien visar att datorer är bättre än människor på att bedöma personligheter enbart genom att samla in en människas beteende på Facebook: vilka sidor, grupper och människors inlägg som aktivt gillas.        Forskarna menar att om en vanlig Facebookanvändare har gillat olika saker mer än 227 gånger, är datorn alltid bättre än till och med den närmaste vännen eller anhörige på att bedöma denne användares personlighet.        Användningsområden för algoritmer som dessa torde vara oändliga i de sammanhang där personlighetsbedömningar är centrala. Där Nicole He använder kroppsliga reaktioner som grund för personlighetsbedömning, använder forskarna ovan människors beteende på Facebook som underlag.        Bägge studierna pekar dock på att det med största sannolikhet kommer att utvecklas allt fler automatiska system som är normativa; som allt bättre vet vad som ä[...]