Subscribe: film4fucksake
http://film4fucksake.blogspot.com/feeds/posts/default
Added By: Feedage Forager Feedage Grade B rated
Language: Swedish
Tags:
alla  att  ett  filmen  får  för  han  här  inte  jag  man  med  när  och    surskägget    till  är 
Rate this Feed
Rate this feedRate this feedRate this feedRate this feedRate this feed
Rate this feed 1 starRate this feed 2 starRate this feed 3 starRate this feed 4 starRate this feed 5 star

Comments (0)

Feed Details and Statistics Feed Statistics
Preview: film4fucksake

film4fucksake





Updated: 2018-02-21T10:53:11.956+01:00

 



The Lobster

2018-02-08T09:00:38.754+01:00

@@@@@
I framtiden är det förbjudet att vara singel. Hittar man ingen partner så förvandlas man enligt lag till ett valfritt djur. Punkt. The Lobster är min introduktion till filmmakaren Yorgos Lanthimos underbart knepiga värld. Har redan sett den två gånger och känner att jag väldigt snart måste se om den igen. Det är konstigt hur det kommer en liten konst-konstig rulle från flanken och bara knockar en. Vad är det här egentligen? Romantisk satir? Grå science-fiction? Svart komedi? Förmodligen alla tre nämnda och mer därtill. En Roy Andersson-rulle på Red Bull? Colin Farrell är mycket bra här, och spelar mot typ, som den tystlåtne och urvattnade David som skickas till ett slags partnerpensionat av staten där man, om man har tur, lyckas hitta sin själsfrände bland andra singlar. Annars så... Jag älskar allt med den här filmen. Älskar. Den borde skrämma vår vän Surskägget till skogs (den ÄR "artsy-fartsy" Skägget) men han har överraskat oss förr, hahaha! Bloggens första betygsfemma slinker således in lite fint här redan i februari. Fantastisk film.
/Vrångmannen



The Hitman's Bodyguard

2018-02-02T10:51:05.694+01:00

@@
”Det där nya som skulle vara så bra” – Bob Hund
Upplägget är i princip felfritt och flera trailers har lockat med känslan av ”årets actionkomedi”. Ryan Reynolds, Samuel L. Jackson och Salma Hayek verkar ha haft det skoj och de är faktiskt den enda behållningen i den här röriga röran. The Hitman’s Bodyguard är bitvis rolig TROTS ett svagt och klyschigt manus, med larvig och tillgjord dialog. Den ÄR bitvis rolig eftersom Reynolds och Jackson, med sin sköna kemi, kan få de uslaste av repliker att bli underhållande. Sen har vi ju det här med actionscenerna... Gah! Så oinspirerat och trist! Lite dataanimerade explosioner, lite pang pang, några skittråkiga slagsmål. Allt genom linsen på en galet viftande handkamera så man vill kräkas. WTF liksom?! Det tar sig dock konstigt nog mot slutet då någon förmodligen föreslaget ett stativ, ett storyboard eller liknande till regissören. Slutstriden blir således hyggligt koreograferad action. Hyggligt. Som sagt, våra huvudrollsinnehavare går skuldfria här. De har ett tungt lass att bära och gör det med glädje. Regissören Patrick Hughes (The Expendables 3) och manusförfattaren Tom O’Connor (nån skräpig B-rulle direkt till dvd med Bruce Willis, vad är det här?!) är dock ingen skön kombo. Vart är Shane Black när man behöver honom?
/Vrångmannen

@@
Måste hålla med Vrångis i det här fallet. Jag ville så gärna, så gärna att det här skulle vara the rocking and a the rolling rock-a-rolla som trailern lovade oss (LOVADE!!!) att det skulle vara. Men trailern ljög för oss. Ljög säger jag. Reynolds har ju charmen som den luttrade och trötte livvakten. Jackson är ju alltid bäst som skurk med hjärta. Men. Det. Här. Är. Trist. Actionscenerna är sådär med undantag för en biljakt på trånga smala Amsterdamgator/broar (den är däremot toppen faktiskt) och manuset är tunnare än pappret det skrevs på. Ja var fan är Shane Black när man behöver honom?
/Surskägget




The Great Wall

2018-02-02T10:47:32.289+01:00

@@
Vi lämnar dokumentärfilmernas härliga värld och kastar oss rakt in i sagornas. I alla fall för en liten stund. Här får vi den svärdsviftande legosoldaten Matt Damon i hästsvans som ofrivilligt hjälper kineserna att försvara sig mot en armé av uråldriga monster. Den kinesiska muren byggdes alltså i den här berättelsen för att stänga ute dessa gläfsande kretin, men de har nu blivit så många och så farliga att J.R.R Tolkien skulle ramla ur sin skrivarstol och fjärta okontrollerat om han levde. Naturligtvis är den vita noble mannen mycket bättre än alla de andra urinvånarna (trots att han är en rutten tjuv!) och SPOILER ALERT räddar dagen och får tjejen. Hahaha! Boom! The Great Wall är faktiskt lite av ett grymt skämt. Det är en väldigt estetiskt snygg och påkostad produktion av filmskaparen Yimou Zhang, som tidigare bjussat på vackra äventyrsrullar som House of the Flying Daggers, Curse of the Golden Flower och framför allt Hero med Jet Li i huvudrollen. Själen från dessa filmer infinner sig stundtals men det blir ofta riktigt pajigt. Matt Damon gör vad han ska för den fina lönechecken, men han känns så sjukt fel här. Som om han har gått vilse. På plussidan så hade jag inte speciellt tråkigt när jag såg The Great Wall. Hyfsat ös och en smula matinékänsla ändå. Har liksom bara glömt det mesta. Det var monster och Damon typ? Minns knappt. Och det, som vi alla vet, är ju aldrig ett bra tecken.
/Vrångmannen

@
Neeeeeeeej det här gåååååååååår inte att titta på. Vad i helvete gör Matt Damon i den här sörjan? Hade det varit Nicolas Cage hade jag köpt det, filmen hade fortfarande varit lika sopig, men då hade man förstått varför för med Cage i huvudrollen förväntar man sig inget annat än sånt här skräp. Fy fan! Fula gröna CGI-monster är det också. Stäng av! Sluta titta!
/Surskägget



Jim & Andy: The Great Beyond - Featuring a Very Special, Contractually Obligated Mention of Tony Clifton

2018-01-31T09:00:35.254+01:00

@@@@
Hahahahaha sluta ha världens längsta titel! Eller rättare sagt, sluta inte! Det här handlar trots allt om en egensinnig, genialisk komiker som spelar en annan egensinnig, genialisk komiker och i den processen kliver in i rollen såpass att han driver alla till vansinne vilket naturligtvis var meningen eftersom att komikern han spelar alltid drev alla till vansinne. Hahahaha! Vi snackar alltså Jim Carrey när han tog sig an Andy Kaufman i klassikern Man on the Moon i regi av geniet Milos Forman. Vad väldigt få visste då (filmen släpptes 1999) var att Carrey hade ett dokumentärteam i hälarna hela dagarna. Tanken var att man skulle släppa en film om Carreys insats och hur han method actar skiten ur sig själv och verkligen blir Andy Kaufman. Meeeeeeen när filmbolaget såg vad man filmat satte man direkt ner foten och så gömdes den dokumentärfilmen långt ner underst i en skräphög. Jag har viss förståelse. Det vi får se här är hur Carrey tappar alla begrepp, blir mer Kaufman än Kaufman själv och tar allt som kan tas till sin spets till den allra yttersta spetsen och lite till. Andy hade varit stolt om han varit kvar i livet och kunnat se detta om vi säger så. Mellan dessa gamla tagningar får vi en intervjusituation där en väldigt nedtonad och seriös Carrey sitter och berättar om varför han valde att göra som han gjorde och om hans process att förvandlas till Kaufman. Insiktsfullt till tusen och för alla fans av Carrey och framförallt Kaufman är detta ett måste.
/Surskägget



Motivation 3: The Next Generation

2018-01-30T09:00:23.641+01:00

@@
Första delen handlade om ett gäng skejtare som vi fick följa när de förberedde sig inför en stor tävling. Tvåan handlade om en enskild skejtare och hans karriär. Den tredje delen går tillbaka till konceptet att följa flera olika killar och deras förberedelser. Skillnaden denna gång är att i första delen var alla kända skejtare. I den här delen är de till största del helt okända och kämpar för att förtjäna en plats i toppen. Jag gillade de två första delarna. Det var inga djuplodande mästerverk men helt klart bra och informativ underhållning för stunden. Som i så många dokumentärer handlade det om att man lyckats hitta sköna personligheter. Och det är främst här det fallerar i trean känner jag. De här kidsen har inte alla gånger hittat sig själva och har kanske inte alla gånger utvecklat den typ av personlighet som är intressant att glo på i 90 minuter. Visst finns det livsöden som berör (skejtaren från Brasilien sticker t ex ut på ett positivt sätt) men överlag känns det lite väl mycket hemmavideofilm.
/Surskägget



Gaga: Five Foot Two

2018-01-29T09:00:22.280+01:00

@@@@
Jag är inget Lady Gagafan. Visst har hon stänkt ur sig en hit eller två och visst har hon en bra pipa men för min del är det inget jag fastnat för sådär jättemycket. Den här filmen däremot gjorde att jag fick betydligt mer respekt för henne både som artist, musiker och person än jag haft tidigare. På ett sätt är detta Gagas variant av Madonnas gamla klassiska dokumentär In Bed With Madonna där vi fick följa henne på en av hennes turnéer. I Gagas version får vi följa Gaga när hon spelar in och släpper en ny skiva samtidigt som hon påbörjar repetitionerna inför sitt framträdande på Superbowl i halvlek. Vi får här en kvinna som har total kontroll på sitt artisteri och som är otroligt hängiven sitt jobb och som pushar alla andra runt henne att hela tiden sträva efter att göra bättre och bättre ifrån sig precis som hon hela tiden pushar sig själv till samma sak. Vi får också en inblick i Gaga bortom rampljuset och en fin scen är bland annat när hon spelar upp en sång för sin farmor som hon skrivit speciellt för henne. Inte ett öga torrt under den scenen. Jag är fortfarande inget övertygat Gagafan och kommer nog aldrig att bli det, men detta var en intressant och välgjord dokumentär om en intressant artist och människa.
/Surskägget



Hired Gun

2018-01-28T09:00:50.517+01:00

@@@@
Vi har superstjärnorna. Sedan har vi folket som spelar med superstjärnorna. Som inte är bandmedlemmar. Som bara förväntas dyka upp för en lönecheck, kunna alla låtar och sticka iväg på turné när superstjärnan känner för det. Eller komma in i studion och lägga ett ballt solo för en klapp på axeln och en sedel i handen. I musikbranschen kallas de för hired guns (inhyrda torpeder typ) och därav titeln på denna dokumentärfilm. Det handlar helt enkelt om folket som är en stor och viktig del av musiken vi lyssnar på och älskar men som alltid får stå i bakgrunden och som aldrig får nån som helst cred och som närsomhelst kan bli kickade för att superstjärnan tröttnat på dem. I andra fall kan det också vara så att superstjärnan är en hygglig prick, som Alice Cooper, som gärna lyfter fram okända talanger och sedan slussar dem vidare mot egna karriärer. Här får vi träffa mängder av dessa musiker som stått i skymundan. De berättar om sina upp och ner i karriären och vad som är roligast och jobbigast med att jobba på det sätt de jobbar på. Kul och lite annorlunda vinkel på musikindustrin.
/Surskägget



Superswede: En film om Ronnie Peterson

2018-01-27T09:00:34.117+01:00

@@@@
Jag kan inte hävda att jag är världens största F1-fan på något vis. Visst är det kul att kolla nåt lopp då och då och givetvis finns det en tjusning i att se ett gäng dårar sitta i blixtsnabba superbilar som susar förbi i trehundra knyck i kurvor jag skulle ramla omkull i om jag så kom på en cykel. Däremot har man sedan barnsben vetat om legenden Ronnie Peterson. Den ende svensk som gjort nåt avtryck i F1-världen. Och det är stort. Han är där uppe med våra andra sportlegender som Björn Borg, Ingemar Stenmark, Patrik Sjöberg, Ingo Johansson och Gunde Svan (jaaaa jag vet det finns massa legendariska kvinnliga idrottare också som knäckt alla rekord i hela världen). Tyvärr dog han ju väldigt ung och fick kanske inte ens chansen att faktiskt plocka hem ett mästerskap vilket han absolut hade talang nog för att göra. Jag har alltid trott att han dog i en krasch men fick här lära mig att han faktiskt dog dagen efter kraschen på sjukhuset. Den här filmen börjar med kraschen för att sedan spola tillbaka till hans barndom och så får vi följa hans färd mot F1 dels via interjuer med vänner, familj och andra F1-stjärnor och dels via arkivklipp. Under en tid när F1 var som farligast är det härligt att se kamratskapet mellan förarna och James Hunt (legendariska britt) borde fått tapperhetsmedalj efter att helt orädd slängt sig in bland lågorna kring Ronnies bil och dragit ut honom från eldhavet. Visst fan får man en tår i ögat på slutet trots att man vet att det kommer sluta i tragik. R.I.P. Ronnie.
/Surskägget



Richard Pryor: Icon

2018-01-26T09:00:01.176+01:00

@@@
Pryor var kungen av stand-up och dessutom en tvättäkta Hollywoodstjärna som gav oss mängder med bra filmer, mestadels komedier men även några av det mer dramatiska och seriösa slaget. Han var en stor förebild för mer eller mindre alla komiker som pysslar med stand-up idag och har inspirerat komiker världen över. Han var också en trasig kille som växt upp med en alkoholiserad och prostituerad mor i den bordell där mamma jobbade som drevs av en alkoholiserad mormor. Vilka härliga familjehögtider i den miljön det måste varit. Den här lite för korta (knappa timmen) tevedokumentären om Pryor hinner beröra både hans trassliga barndom som hans knarkeskapader i vuxnare ålder samtidigt som en del kända komiker intervjuas och berättar om hur mycket han betytt både för dem och för världen. Det som saknas är förstås Pryor själv som var död när filmen gjordes. Man hade gärna sett mer om Pryors privatliv vilket nu mest snabbspolas igenom. Sju äktenskap nämns det i förbigående att han hade och sedan går man raskt vidare till nästa karriärsgrej. Budgeten finns väl inte men hade varit intressant med mer djuplodande intervjuer och mer folk som stod honom nära.
/Surskägget



Bowie: The Man Who Changed The World

2018-01-25T09:00:16.082+01:00

(image) @@
Kring en artist som Bowie kan man berätta hur mycket som helst om. Man kan ta upp hans 60-tal, hans 70-tal, 80-tal etc. Man kan prata om hans sångkarriär eller hans filmkarriär. Man kan nysta lite i hans modemedvetenhet och hans känsla av att alltid lika steget före och testa nytt. Man kan diskutera hans diverse olika karaktärer live och vad de innebar för musiken och publiken. Den här filmen vill göra allt det och lite till och då räcker inte tiden till och allt som sägs blir väldigt ytligt och väldigt lite av sådant vi inte redan visste (och då är jag inget superfan av Bowie som kan allt om honom). Filmen baseras dessutom mest på intervjuer med folk som kände Bowie och endast gamla intervjuklipp från arkiven när han ska uttala sig själv vilket inte ger den mest personliga bilden. En helt okej rulle om man vill få en snabb överblick i vem Bowie var, men inget sådär superengagerande.
Surskägget



Williams

2018-01-24T09:00:06.901+01:00

@@@@
Namnet Williams är ett av de mest kända inom Formel 1 och har varit ett av de tävlande stallen i över 40 år vid det här laget. Det har gått upp och ner genom åren och de riktiga guldåren på 80-talet ligger bakom dem. Å andra sidan ligger de riktiga bottenåren på 70-talet bakom dem också. Filmen följer familjen Williams, dels pappa Frank som var den som startade hela bolaget back in the day, dels dottern Claire som nu tagit över som chef för hela stallet och därmed är den enda kvinnan i den höga positionen i den annars så extremt mansdominerade sporten där kvinnor mest är med som kuttersmycken och sexig utfyllnad före och efter loppen. Mamma Virginia är död men får ändå en stor roll i filmen via de inspelade kassettband hon gjorde med den spökförfattare som skrev hennes biografi. Det är en intressant inblick i en familj som offrat det mesta för pappa Franks fanatiska driv att lyckas inom F1. Trots fatala olyckor där Franks förare dör i hans bilar till hans egna bilolycka där han blir nästintill helt förlamad så tuffar tåget Williams på och kämpar säsong efter säsong att producera bättre och snabbare bilar med bättre och snabbare förare. Höjdpunkten på filmen är en tårfylld scen där Claire läser högt ur mammans bok som pappa Frank aldrig läst och man tydligt kan se hur mycket kapitlet påverkar honom.
/Surskägget



Inside Job

2018-01-23T09:00:09.877+01:00

@@@@
Viktig film om hur jävla blåsta vi blir av de stora investmentbankerna, av låneinstituten och de flesta andra finansiella institut och myndigheter. I det stora hela är den här dokumentären samma story som vi fick i fiktiv form i The Big Short. Med andra ord en historia om hur det kom sig att en av de största ekonomiska, globala kriserna slog till i början av 2010-talet. Här får vi ansikten och namn på i princip alla inblandade och även de som vägrar ställa upp på intervjuer får komma till tals genom gamla intervjuer, senatutskott och liknande. Man har samlat ihop en sjujäkla massa material till den här filmen och presenterar det enkelt, avskalat och tydligt. Det är faktiskt helt sjukt hur det inte finns lagar som förhindrar den här typen av beteende och hur alla inblandade kom undan med det och nu ligger och njuter på nån sandstrand med ett par miljarder på kontot. Fy fan, man tappar ju allt hopp och all tro om mänskligheten när man ser såna här filmer.
/Surskägget



Accidental Courtesy: Daryl Davis, Race & America

2018-01-22T09:00:22.245+01:00

@@@
Daryl Davis är musiker, föreläsare och samlare av Ku Klux Klanmedlemmars dräkter och andra typer av souvenirer från KKK. Han är också svart. Nej, han är inte knäpp. Han har en fix idé att folk bara hatar det de inte känner till. Det är svårare att hata någon man känner. Alltså ser han till att åka runt och försöka träffa så många Klanmedlemmar som bara möjligt. Han bryter ner deras barriärer och blir sakta men säkert deras kompis och i ganska många fall slutar det med att de bryter med Klanen och skänker bort alla sina kläder och prylar till Daryl. Han omvänder folk och gör världen till en bättre plats sakta men säkert helt enkelt. Den här filmen följer honom i hans strävan att göra världen till en bättre plats där alla oavsett färg på huden blir accepterade. Vi får också en liten kortare historik i de svartas historia i USA. Intressant och lite annorlunda film om en unik person.
/Surskägget



Mortified Nation

2018-01-21T09:00:20.630+01:00

@@@
En dag fick en kille i USA snilleblixten att bjuda in sina klasskompisar på college för att höra honom läsa upp pinsamheter från sitt gamla kärleksbrev han skrev när han var typ 12. Hahahaha! Detta utvecklades sedan snabbt till att man låter folk kliva upp och läsa upp sina gamla dagböcker. Om det är nåt man vet med säkerhet om tonåringar är det att ALLT som händer i livet är det viktigaste som hänt en person i hela världshistorien nånsin och ALLT måste överdrivas gånger en miljard. Därför blir det förstås riktigt kul att höra nån läsa upp sin dagbok från när de var 14 hahahaha för minsta skitsak som ingen vuxen ens skulle höja ett ögonbryn om är DET VIKTIGASTE NÅNSIN!!!! Den här filmen är typ 80% folk som står på scen och läser högt och det är för det mesta skitkul. Sedan är det ungefär 20% där vi får träffa personerna bakom som skapade denna föreställning som finns i flera olika städer (även Malmö) där vemsomhelst får kliva upp och läsa sitt gamla trams. Hahahaha! Underbart!
/Surskägget



Nobody Speak: Trials Of the Free Press

2018-01-20T09:01:08.135+01:00

@
Hahahaha sluuuuuuuta! Den här filmen försöker på allvar hävda att den fria journalistiken är skakad i sina grundvalar och är på tillbakamarsch för att man blir stämd när man lägger upp stulna porrfilmer på kändisar på nätet. I detta fall är det Hulk Hogan som lackade ur när en läckt film på honom och en dam hamnade på nätet och stämde skiten ur sajten som lagt upp filmen. Och vann. Rätt och riktigt enligt mig. Enligt den här filmen så är det här ett bevis för att alla åklagare i hela världen, hela rättsystemet och alla miljardärer konspirerar mot journalister och att vi snart inte kommer ha några "fria" tidningar eller nyhetssajter kvar i världen. Jebus.
/Surskägget



I Am Your Father

2018-01-19T09:00:20.949+01:00

@@@
När jag var liten knodd och Stjärnornas Krig gick upp på bio så knallade en av de absolut elakaste skurkarna jag nånsin sett upp på bioduken. Och då hade jag ändå sett Zod i Stålmannen 2 och Toht i Jakten På Den Försvunna Skatten! Men Darth Vader, det var en helt annan femma det. Ondare skurk gick inte att hitta. Allt från det konstanta väsandet av den konstgjorda andningen, till masken, till dräkten, till rösten, till de minimala men ack så onda gesterna till användandet av Kraften till att strypa folk. Darth var så ond som man kunde bli. Den här dokumentärfilmen handlar om mannen bakom masken. David Prowse är ett välkänt namn för de flesta Star Warsfans trots att ingen egentligen sett honom (nej det var inte han som fick vara ansikte i Jedins Återkomst när masken äntligen kom av). Den här filmen ger oss dels en inblick i hans liv som styrkelyftare och skådis (han är med i A Clockwork Orange t ex) men också kring de många publika bråken mellan honom och George Lucas där Prowse inte alltid varit helt nöjd med hur han behandlats både ekonomiskt och som människa (han är t ex portad från alla officiella Star Warsevenemang). Bitvis blir det lite väl mycket fanvarning på regissören, men i det stora hela en intressant film.
/Surskägget



Berättelsen om Pixar

2018-01-18T09:00:07.745+01:00

@@@
Titeln säger allt om filmen. Här får vi helt enkelt, kort och koncist, ta del av Pixars historia från start till idag. Som vanligt ligger den största fokusen på den tidiga historiken och ju närmare nutid vi kommer desto snabbare hastar man igenom det. Helt enkelt för att vi här och nu inte har koll på vad som är viktigt och inte när det fortfarande håller på och händer. Hursomhelst är det intressant och kul att få intervjuer med John Lasseter och Steve Jobs som sitter och snackar om de tidiga åren och hur teknik och berättarglädje på ett snyggt sätt förenades och skapade nånting nytt. Med megasuccéer som Toy Storyfilmerna, Bilarfilmerna, Superhjältarna, Hitta Nemo, Monsters Inc. etc etc etc så får man väl lov att säga att Pixar lyckats väl. Kanske en film mest för de mest inbitna filmnördarna som vill veta mer om studion som bjussat på en hel bunt klassiker.
/Surskägget



A Plastic Ocean

2018-01-17T09:00:01.682+01:00

@@@
Fan vad mycket skit det finns i haven. Här i väst ser vi till att återvinna det mesta av all plast som tillverkas, men i öst och då främst vissa länder i Asien, skiter de helt och hållet i allt detta då överlevnad för dagen förmodligen känns viktigare än var närmaste återvinningsstation finns (och då finns det ingen) och då åker all plast rakt ut i närmaste vattendrag där det sedan strömmar ut i haven. Allt typ av djurliv som lever i och kring haven riskerar att få i sig en massa plast vilket sedan självklart inte bryts ner i magen utan fyller upp magsäcken tills djuren dör. I allra bästa roligaste fall kanske vi fiskar upp en firre och så får vi i oss plast också. Mums. Kittlar dödsskönt i kistan. Fy fan! Den här filmen har ett viktigt budskap men blir på sina håll kanske lite väl föreläsande med en lätt von obenattityd där filmskaparna minsann vet bäst och klappar alla oss andra lite på huvudet. Man tappar också fokus lite ett par gånger. Oavsett det är det en viktig film att se. Försök använda så lite plast som möjligt och återvinn det du använder.
/Surskägget



Behind "The Cove" - The Quiet Japanese Speak Out

2018-01-16T09:00:13.321+01:00

@
Hahahaha vad är det här? The Cove, en stark dokumentärfilm om delfinslakt i en japansk by, väckte en hel del ilska och avsky när den kom för ett par år sedan. Vissa japaner höll förstås inte med och gillade inte att bli utpekade som galna delfinmördare. Fair enough. Vad jag trodde skulle vara en seriös film som belyser andra fakta kring detta och visade nån sorts motpol till The Cove visade sig vara en glad japansk kvinna som tagit med sig sin hemmakamera och gått ut på stan för att filma lite. Det här är alltså AMATÖR på hög nivå. Det kommer till och med upp en textrad mitt i filmen där det står nåt i stil med: "Hon vet inte riktigt vad hon håller på med för hon har aldrig hållit i en kamera förut så ursäkta att det är rätt så värdelöst just nu". HAHAHAHA! Sluta. Sluta! Det här är inte ens en film, det här är en människas högst personliga videodagbok som inte är intressant för nån förutom henne själv.
/Surskägget



Rats

2018-01-15T09:00:45.395+01:00

@
Sjukt onödig och ointressant film som bara går ut på att smutskasta råttor så mycket som möjligt. Synd för råttor är smarta, intelligenta djur som helt klart lider av ett riktigt dåligt rykte. Jag hade förväntat mig mer av Morgan Spurlock (fortfarande mest känd för Super-Size Me) som här bara gör bort sig totalt. Trist, oinspirerat och helt utan värde.
/Surskägget



After Porn Ends 2

2018-01-14T09:00:06.486+01:00

@@@
För ett par år sedan recenserade jag första filmen och nu när en otippad uppföljare kom ut på Netflix kände jag att det var lika bra att se och recensera även den. Uppföljaren är exakt vad första filmen var, det vill säga en dokumentär där man intervjuar porrskådisar, kvinnliga som manliga, som lagt karriären på hyllan och därmed måste ställa sig frågan: "Jaha, nu då?". Precis som i första filmen följer intervjuerna ungefär samma mönster med före, under och efter och precis som i första filmen så ångrar de allra flesta ingenting medan några fåtal kanske valt andra karriärer idag. Det livsöde som sticker ut lite och berör mer än övriga är Janine Lindemulder som har stora problem idag tack vare sin karriär som bland annat lett till att hon inte längre får träffa sina barn. Tragiskt och jäkligt bara för att man råkat vara naken framför kameran en gång i tiden.
/Surskägget



Mostly Sunny

2018-01-13T09:01:01.269+01:00

@@@
Berättelsen om Sunny Leone, en av världens mest kända porrskådisar och den garanterat mest kända indiska porrstjärnan. Hon är visserligen född och uppvuxen i Kanada men eftersom att hon har indiska föräldrar verkar hela Indien veta vem hon är om man ska tro den här filmen. Hon blir inbjuden som underhållare till bröllop(!) och dyker upp i alla möjliga sammanhang i indisk teve. Nu satsar hon stenhårt på att slå igenom som seriös Bollywoodskådis (om nu seriös och Bollywood går hand i hand) och har mer eller mindre lagt porrkarriären på hyllan. Filmen följer Sunny och hennes pojkvän medan de försöker orientera sig mellan alla fallgropar från porr till nåt mer seriöst. Vi får även veta en del om Sunnys bakgrund och hur de flesta av hennes familjemedlemmar vänt henne ryggen då porr inte är kosher enligt en strikt indisk uppfostran och kultur. Sunny är en söt, glad och smart tjej med skinn på näsan som det är nästan omöjligt att inte tycka om. Därmed har filmen vunnit mycket. Bitvis kan jag dock känna att regissören borde vågat gräva lite djupare för att verkligen hitta den där kärnan som verkligen är Sunny bakom alla skal.
/Surskägget



Speed Sisters

2018-01-12T09:00:23.029+01:00

@@
Det här hade en intressant premiss men blev lite väl amatörmässigt utfört. Vi får följa fyra unga kvinnor i Israel och Palestina som kör racerbil i en speciell tävlingsform som bara verkar poppis lokalt i Israel. Hursomhelst ligger utmaningen givetvis i att de är kvinnor och sporten är starkt mansdominerad och ingen riktigt vill ta dem på allvar. Det är en film om att kämpa för sin rätt att tävla, att följa sina drömmar och att nå sina mål. Det är också delvis en politisk film som tar ställningstagande mot Israels ockupation av Palestina. Ambitionerna är som ni förstår högt satta. Dessvärre känns det mest som att nån polare har filmat tjejerna med sin lilla konsumentkamera och sedan klippt ihop det på en Mac. Resultatet är inte oävet men lite amatörmässigt.
/Surskägget



Ice Guardians

2018-01-11T09:00:31.754+01:00

@@@@
Jaaaaaa såhär ska en slipsten dras när det kommer till underhållande dokumentärfilm. Precis som i The Last Gladiators får vi här följa de riktiga råskinnen på isen. Snubbarna som kanske inte alltid är snabbast, som kanske inte gör flest mål, som kanske inte har bäst spelsinne. Men snubbarna som garanterat inte backar för nån och som skyddar sina mer talangfulla lagkamrater med sina liv om så krävs. Jupp, vi snackar killarna som är beredda att kliva ut på isen match efter match för att om nödvändigt slita av sig handskarna och puckla på nån annan i en blodig boxningsmatch. Där The Last Gladiators främst följde en före detta spelare som nu hade svårt att hitta rätt i riktiga livet följer Ice Guardians mängder med spelare, både de som lagt skridskorna på hyllan och de som är aktiva idag. Vi får dessutom intervjuer med läkare, journalister och publik om vad de tror, tycker och tänker om dessa busar på isen. Det är både för och emot såklart men lyssnar man på spelarna tycker i princip alla att det är en del av sporten och att sporten numera saknar en hel del spänning och säkerhet när man skapat nya regler för att försvåra för de närmast arrangerade boxningsmatcherna mitt i matchen. Intressant och underhållande.
/Surskägget



Generation Iron 2

2018-01-10T09:00:46.453+01:00

@@
För två år sedan recenserade jag första filmen och gav den lysande betyg. Så jag såg verkligen fram emot tvåan när jag såg att den dykt upp och slängde på den vid första bästa tillfälle. Vilken besvikelse. I stort sett är det samma film som den första fast bara sämre. Det är tråkigare utövare man fått tag på. Det är tråkigare saker som händer (eller snarare inte händer) och rent allmänt känns det som att man pressar blod ur en sten för att få med nånting av intresse överhuvudtaget. Första filmen hade en härlig dynamik där två av utövarna ställdes mot varandra och vi fick följa deras individuella kamp för att bräcka den andre i tävlingarna. Ungefär som man ställde Arnie mot Lou Ferrigno i klassiska Pumping Iron. Det saknas helt i uppföljaren. Dessutom finns det ingen med samma charm och glöd som i första filmen. Saknar man rätt folk att filma så blir en dokumentär ofta platt och tråkig. Exakt så är det här.
/Surskägget